Brazil

Regissören Terry Gilliam är lite av ett oskrivet kort hos mig. Som ett stort Monty Python-fan så gillar jag det mesta som han har gjort i det humorgänget, men på egen hand så är jag lite mer tveksam.
De filmer som jag har sett av Gilliam är alla kompetent gjorda filmer, men det är inga mästerverk i mina ögon. Så därför var det lite extra intressant att se Brazil - som enligt många är Gilliams riktiga mästerverk - för att se vad han verkligen kan klara av.

Filmen utspelar sig i en futuristisk värld, till synes inspirerad av Metropolis, med höghus och en riktigt spektakulär scenografi. En av filmens styrkor ligger just här. Lite skämtsamt kan man påstå att det är som i många av Monty Python's filmer, fast den här gången är det "på riktigt". Det är makalöst snyggt på sina ställen och den mörka, dystra världen som byggs upp passar perfekt ihop med filmens tema.



Brazil tar upp ett antal olika teman - som hade gjort både George Orwell och Franz Kafka stolta - och kombinerar detta till en fin mix. Alla teman får sin del av kakan och allt kommer fram i slutändan - ett riktigt bra jobb från både regissörens och manusförfattarnas sida.
Filmens arbetstitel var faktiskt 1984½, vilket - för er som kan er litteraturhistoria - ger en bra inblick om vad det egentligen handlar om .

Men Terry Gilliam's bakgrund i det välkända brittiska humorgänget, gör sig tydlig även här. På sina ställen så blir det riktigt roligt och Brazil bevisar ännu en gång att byråkrati - in absurdum - är riktigt, riktigt roligt. Låt dig inte tro något annat.
Humorn lättar helt klart upp stämningen, utan att det blir tandlöst. Motivet bakom kommer lättare fram på det här sättet och den närmaste jämförelsen jag kommer på just nu är Kubrick's Dr. Strangelove.



De inblandade skådespelarna gör alla sitt jobb och bygger vidare på det övergripande temat. Jonathan Pryce passar perfekt in i huvudrollen som den lite gråa byråkraten och Robert De Niro gör ett hysteriskt roligt inhopp.

Brazil är på alla sätt och vis en riktigt kompetent film, men tyvärr så saknas det där lilla extra som kännetecknar ett filmiskt mästerverk.
Dessutom så känns den inbyggda kärlekshistorien lite väl påklistrad för min smak och filmen är på sina 142 minuter i det längsta laget.

Men det är till dagens datum - exkluderat Monty Python - Terry Gilliam's bästa film och helt klart en sevärd sådan.