Toy Story 2
Att göra en lyckad uppföljare är en svår balansgång att genomföra och tyvärr få som lyckas med. Man ska få publiken att känna igen sig från den föregående filmen, utan att det blir en upprepning. Man ska utveckla grundkonceptet vidare utan att på vägen tappa bort kärnvärdena som gjorde föregångaren populär. Utöver detta ska man även försöka lyckas med att överraska sin publik. En svårt nöt att knäcka helt enkelt, men som tur är så lyckades Pixar på alla punkter när det gällde sin första uppföljare till sitt skötebarn, Toy Story.

De kända karaktärerna från ettan är tillbaka och historien tar vid där den förra slutade. Andys familj har flyttat till ett nytt hus och alla leksaker fungerar i harmoni med varandra igen, men snart hamnar Woody på villovägar och genast sätter Buzz igång en räddningsaktion. Det är här utvecklingsfasen börjar som gör att uppföljaren kan stå på egna ben. Grundprincipen med att den ena leksaken försöker rädda den andra finns kvar från ettan, men nu är rollerna omvända och anledningarna ändrade. Dessutom får man under resans gång reda på mer ingående kring Woody och Buzzs bakgrundshistoria, vilket utvecklar deras karaktärer ytterligare.



Utöver de redan kända karaktärerna introduceras de nya som alla förs in naturligt i historien och som alla bidrar på sitt speciella sätt. De blir egna karaktärer med egna personligheter, som dessutom hjälper till att utveckla karaktärerna från ettan. En väl avvägd mix mellan nytt och gammalt som går igenom det mesta som sker i Toy Story 2.

Röstskådespelarna håller genomgående en hög nivå och bidrar alla till att skapa sin speciella karaktär. Kvaliteten på rösterna håller en hög nivå genom hela Toy Story-serien och har en stor bidragande effekt, tillsammans med tekniken och manuset, att skapa en levande filmmiljö för publiken att utforska. När jag nu såg om filmerna inför trean var det förövrigt första gången jag såg filmerna med engelskt tal, vilket fungerade alldeles utmärkt. I och med detta får jag även retroaktivt berömma det svenska översättningsteamet, som lyckades med konststycket att fånga kärnan i originalrösterna och ändå göra något eget av det hela.



Toy Story 2 är en riktigt bra film som gör det mesta rätt för att lyckas som en uppföljare. Pixar har genom hela tvåan i åtanke "de tre riktningarna" - bakåt, nuet, framåt - och lyckas därmed utveckla serien vidare utan att glömma sina rötter. Man har även lyckats förfina sina filmreferenser, vilket gör att här finns ännu mer att gilla för de vuxna i tvåan än i ettan. Det är intressant nu i efterhand att tänka sig att Toy Story 2 från början var ett beställningsjobb från Disneys sida, som en uppföljare direkt-till-video. Men genom Pixars kärlek och respekt till sitt grundmaterial utvecklades det hela till något större och ännu bättre. Detta är något som andra filmstudior borde ta lärdom av.