Up in the Air
Med filmer som Thank You for Smoking och Juno har Jason Reitman snabbt blivit en regissör att lita på när det gäller att leverera bra komiska filmer. Hans filmer brukar bjuda på komik blandat med lite tyngd bakom, så jag såg gladeligen fram emot hans senaste Up in the Air. När det dessutom ryktades om att filmen var med bland förhandssnacket inför årets prisgalor så blev jag ännu mer intresserad.

Filmen kretsar kring Ryan Bingham (George Clooney) vars jobb går ut på att åka USA runt och sparka folk från deras jobb. Detta passar Ryan som handen i handsken, som hellre pratar nonsens med en okänd främling på en flygplats än att prata genuina känslor med sin familj där hemma. Två kvinnor kommer dock snart in i hans närhet och ruckar på hans invanda rutiner.



Som i Jason Reitmans tidigare filmer så bjuder även Up in the Air på den där speciella blandningen som kännetecknar en riktigt bra komedi, framförallt en romantisk sådan. Det vill säga att komiken säger något mer än att bara vara rolig för stunden. Dessutom känns det trevligt i en romantisk komedi att karaktärernas känslor successivt växer fram under filmens lopp och inte känns påtvingade för att jag som åskådare måste ha någon att heja på.

Jag blir också lycklig över att Reitman, och hans medförfattare Sheldon Turner, blandar in lite cyniska kommentarer här och var under filmen. På detta vis så skapar duon en modern komedi med en varm inre kärna, utan någon smörig eftersmak som verkar vara mer en regel än ett undantag inom genren idag.

George Clooney lyckas här med bravur att skrapa bort det yttersta lagret av sin stjärnglans och leverera ett trovärdigt porträtt av en man med sin egen speciella syn på livet. Clooney backas starkt upp av Vera Farmiga och Anna Kendrick, som båda gör en prestation i toppklass. Trevligt att se två välskrivna roller för kvinnor som spelar på samma villkor som männen. Resten av rollistan består av mer eller mindre kända ansikten som alla bidrar till att höja filmens helhet på ett eller annat sätt.



Filmen tajmade nästan perfekt in efterspelet kring den ekonomiska krisen och lyckades på så sätt - främst genom Ryans jobb - säga mer om vårt samhälle än vad som kanske från början var meningen. Att man dessutom i vissa av dessa jobbscener tog in folk som har blivit sparkade från sina riktiga jobb under krisen, gör att historien får ännu mer tyngd bakom sig.

Up in the Air är en lyckad blandning av de ingredienser som jag uppskattar i moderna komedier. Vill du ha en komedi där tanken på filmen varar längre än till början av eftertexterna, så ska du satsa dina pengar på den här.