Dags för min sista kategori inför årets gala och då passar det ju bra att avsluta med galans eget flaggskepp, "Bästa film". När det gäller mina favoritfilmer från tidigare år har det historiskt sätt varit väldigt blandat om de har vunnit detta pris eller inte. Ibland har mina favoriter fått pris, ibland inte och oftast har de inte ens blivit nominerade. Trots detta har priset en viss tyngd och nytt för i år är att antalet nominerade i denna kategori kan variera mellan fem till tio filmer.

De nominerade är:



Min rangordning:
#9

War Horse
Kommentar: Suck! Det finns så mycket fel med den här filmen att jag vet inte riktigt var jag ska börja. Att filmen försöker manipulera sin publik med stråkar, motljus och tydliga känsloyttringar hade jag till viss del tyckt varit ok, ifall det hade fungerat på mig. Nu gör det inte det vilket gör att hela filmen faller som ett korthus. Inte nog med det kretsar filmen kring ett viktig historisk krig vilket kan bli intressant. Ett som inte har gestalats särskilt mycket på film jämfört med sin större broder och som dessutom i mångt och mycket är grunden till sin mer kändare "broder".

Att då göra en sådan slätstruken gestaltning, låta det kretsa kring en häst och där man inte får någon koppling till de mänskliga karaktärerna förrän de försvinner ur berättelsen borde vara ett något form av dramaturgiskt brott. Det värsta dock som filmen innehar och som sätter det "dramaturgiska förfallspricken över i:et" är att den både är tråkig och seg att titta på. De över två timmarna som filmen breder ut sig på känns minst som det dubbla. Nä, glöm och gör om herr Spielberg. Du kan bättre.

#8

Extremely Loud & Incredibly Close
Kommentar: Årets överraskning bland de nonimerade, men ifall man har sett filmen kan man förstå varför den kan locka Oscarsjuryns intresse. En sentimental historia som kretsar kring en av de största historiska händelserna i moderna amerikansk historia. Att jag upplever filmen mer försöker att rida snålskjuts på den historiska händelsen, istället för att göra den rättvis, gör att det jag eventuellt skulle känna för filmens karaktärer försvinner snabbt. Att filmens historia dessutom mest trampar vatten och aldrig riktigt kommer någonstans gör att den förmodligen snabbt kommer att glömmas bort efter årets filmgala.

#7

The Tree of Life
Kommentar: En film jag på förhand hade hört mycket om, både positivt och negativt. Jag har uppskattar starkt Terrence Malicks tidigare filmer och hur han lyckats blanda mellan atmosfär, karaktär och historia, och allt med inslag åt det filosofiska hållet. I den här filmen tappade han dock bort sig någonstans på vägen och fokuserade allt för mycket på smådetaljer i historien, utan att till synes en lägga en tanke åt den övergränsande berättelseramen.

Att dessutom nästan lyckas gömma filmens, i stundom, starka skådespelarprestationer är att missa en stor outnyttjad potential som filmen faktiskt hade till sin befogenhet. Visst är filmen visuellt slående med ett oerhört vackert foto, men problemet är att filmen vill desperat vara mer origiell än den faktiskt är. 2001: A Space Odyssey var intressantare, Koyaanisqatsi lyckades bygga upp en tätare atmosfär och Melancholia var mer fokuserad.

#6

The Help
Kommentar: En "Oscarsfilm" enligt standardmallen där man som publik inte ska lyckas ifrågasätta filmens syfte och mål med sin berättelse. Allt genom tydliga kontraster och vattentäta skott mellan det goda och det onda. Men tack vare starka skådespelarprestationer ensemblen igenom (vilket lyckligtvis syns bland årets nominerade skådespelare) lyckas filmen ändå lyfta sig en aning från standardmallen.

#5
- Recension
The Artist
Kommentar: En intressant och vacker film som förlitar sig mer mot nostagli, yta och hjärta än nyskapande, substans och hjärna. Men en applåd ska alla inblandade ha för att våga göra en modern stumfilm och till viss del även lyckas med det.

#4

Hugo
Kommentar: En film som på förhand inte alls verkade passa Martin Scorseses profil. Det visade sig vara helt fel med tanke på filmens tema om filmmediumets uppkomst och restaurering kontra regissörens eget intresse för detta område. Filmen är på många sätt och vis en väldigt vacker historia och hyllning till den äldre filmkonsten, men problemet är att när filmen inte handlar om detta sjunker mitt intresse avsevärt.

#3
- Recension
The Descendants
Kommentar: Ett avskalat och vackert drama som påverkar precis de rätta känslonerverna, utan att det blir för sentimentalt och sliskigt. Historien puttrar på i lagom takt och spelar sina kort rätt, men når aldrig direkt några högre höjder för att jag ska rangordna den som en av de bättre genom tiderna.

#2

Moneyball
Kommentar: En film som med små medel lyckas skapa en personlig berättelse om något som på förhand inte verkar vara särskilt personligt (vare sig ur min synvinkel eller ur ett dramaturigsk synsätt). Filmer där ett välskrivet manus är filmens främsta stjärna är alltid något som ligger mig varmt om hjärtat och Moneyball är inget undantag.

#1
- Recension
Midnight in Paris
Kommentar: En lyckoträff från Woody Allen som här lyckades hitta den perfekta balansen mellan romantik, yta, substans, nostalgi och nyskapande. Filmen lyckades skapa och bibehålla ett konstant lyckorus hos mig genom hela filmen och något jag snabbt kan återkomma till när jag nu tänker tillbaka på den. Glädje är ibland en underskattad känsla när det kommer till bra film.