Praktik visar sig ta tid, mycket tid från sådant som man tidigare inte hade några som helst problem att lyckas klämma in i sitt schema. Tid till film finns fortfarande, men att skriva och diskutera om dem har tyvärr sjunkit längre och längre ner i min personliga prioriteringnslista när tiden visar sig vara knapp. Men om tiden är knapp är det tur att det finns historier som inte behöver så mycket tid till att beröra och underhålla. Jag pratar givetvis om mina gamla favoriter, kortfilmer.

Som jag tidigare har berättat finns det en mängd olika kortfilmer att upptäcka och IMDbs egen topp 50-lista på genren är en perfekt start till sin egen expedition. Det är från den listan som jag nyligen har upptäckt en ny favorit inom genren, Harvie Krumpet. Den oscarsbelönade kortfilmen från 2003 är en biografiskt lagd film om titelkaraktären som bland annat är dignostiserad med Tourettes syndrom, lider av kronisk otur och har en bok full av livslektioner "fakts" hängandes runt halsen.

Skaparen bakom Harvie Krumpet är australiensaren Adam Elliot, en animatör som huvudsakligen jobbar med stop motionteknik stöpt i lera. Trots sin Oscar för den här kortfilmen är Elliot mest känd för sin långfilmsdebut Mary and Max, som jag varmt kan rekommenderas om du inte har sett den än. Likt i sin långfilmsdebut räds Adam Elliot heller inte i Harvie Krumpet att ta upp sorgliga och allvarsamma ämnen, utan att tappa en rörande och humoristisk knorr på det hela.

Hade jag varit mer lagt åt det floskelartatade hållet hade jag skrivit något långrandigt om att det ska symbolisera livet med sina upp- och nedgångar och som man i slutändan ändå inte kan ändra på i någon större utsträckning så det gäller att ta det hela med ett leende. Men som tur är undviker jag det och konstaterar kortfattat att Harvie Krumpet är en kortfilm väl värd att fylla ut 20 minuter av sin tid på. För tid är något av det värdefullaste vi har här i livet och då ska man inte ödsla sin tid på saker som just bara tar tid.