Ett litet roligt filmklipp med i mitt tycke världens bästa filmregissör genom tiderna, Stanley Kubrick, i huvudrollen.
Enjoy!

Karaktären Batman skapades 1939, av Bob Kane, och har under årens lopp växt till sig och blivit en av serievärldens absolut mest populära serietidningskaraktär genom tiderna. Populäriteten ledde, som så många gånger förr, till att det skulle slås på stort och filmer med den populära hjälten började poppa upp lite här och var.

Det fanns tidigt TV-serien om den maskerade hjälten, men det var först 1966 som den första långfilmen, Batman the Movie, kom upp och då axlade Adam West rollen som Bruce Wayne/Batman. Den senaste filmen om Batman var The Dark Knight från förra året, där Christian Bale spelade Bruce/Batman.

Men mycket har förändrats under tidens lopp och jag tänkte här göra en liten jämförelse mellan de olika långfilmsstadierna och se vad det är som karaktiserar de olika stadierna.
Jag har hittat olika trailers för de olika epokerna, där ljudet är från The Dark Knight (Trailer #1).
Schumachers filmer är inte med i jämförelsen, för dem försöker jag fortfarande glömma.

---

Under det glada 60-talet så långfilmsdebuterade Batman i filmen, med det väldigt kreativa namnet, Batman: the Movie. Rollen som den maskerade hjälten spelade av Adam West, som idag kanske mest är känd som borgmästaren i Tv-serien Family Guy, där han spelar sig själv.

60-talets Batman, som senare även inkluderade en TV-serie, kännetecknas av sin komiska karaktär och inte alls så mörk som vi i dagens läge tänker på när vi hör ordet Batman.
Här tog man inte sig själv på så stort allvar och slutresultatet är riktigt underhållande.
Filmen, tillsammans med TV-serien, har idag fått kulstatus och det tycker jag den väl förtjänar.

Efter en frånvaro från den vita duken, så kom Batman till slut tillbaka i och med Tim Burtons film från slutet av 80-talet.
Här är den ljusa och komiska karaktär som bortblåst, och istället blivit ersatt av en mörk och dyster stämning.

I och med Frank Millers seriealbum The Dark Knight Returns, från 1986, så skrevs historien om Bruce Wayne om och blev mer mörkare. Detta tog Burton tillvara på och tillät även på detta sätt mer djup åt karaktären.
Gothams gator är fantastiska snygga i sin gothiska stil.

Filmen blev så populär så att det kom en uppföljare (Batman Returns) tre år efter, som fortsatte sagan.
Det var till och med tänkt att Tim Burton även skulle göra Batman Forever, men han och filmbolaget kom inte överrens och projektet lades på is.
Senare tog regissören Joel Schumacher upp det planerade projektet igen och där lämnar vi den historien.

Efter filmen Batman & Robin, så verkade karaktären Batman äventyr på den vita duken vara till sin ända.
Ingen producent eller regissör verkade vara intresserad av Gotham och dess värld, och under en lång tid framöver så blev allt tyst. Man ville inte ta upp Batman till ytan igen efter fiaskot med nyss nämnda film.

Fast regissören Christopher Nolan ville något helt annat.
År 2005 så kom filmen Batman Begins upp på biograferna runt om i världen och publiken förvånades över hur Batman skildrades i denna.
Man fick en mer realistisk framtoning av karaktären och hans värld, och hela bakgrundshistorien till den maskerade hjälten presenterade på ett logiskt sätt som biopubliken inte hade tagit del av innan.

Succén var ett faktum och en uppföljare verkade vara oundviklig, och mycket riktigt så var det dags igen 2008 med filmen The Dark Knight.
Den här filmen byggde vidare på Begins och vidareutvecklade konceptet. The Dark Knight uppbyggnad var mer lik en klassisk Batman-film, fast här gavs ett större utrymme för ett psykologiskt djup, som inte infann sig hos sina föregångare (Begins exkluderat). Detta tillsammans med fina skådespelarprestationer, framförallt från Heath Ledger men även Aaron Eckhart och Christian Bale, och den totala succén var ett faktum.

Videomaterial från utttagningen till numera kultfilmen Snakes on a Plane, släpptes nyligen offentligt för allmänheten och här är ett smakprov.

(Ännu en film signerad barringer82)

Fanboys har levt en liten undanskymd tillvaro och inte fått så mycket publicitet, men av trailern att döma så kan detta bli en riktigt bra komedi.
Filmen verkar vara i samma anda som Kevin Smiths(The guy from Die Hard 4.0) alster och det bådar gott. Detta tillsammans med en riktigt intressant cast och hela Star Wars-temat, så kan detta bli en riktigt fullträff.

Tyvärr så verkar den inte komma upp till de svenska biograferna, men den lär komma ut på DVD senare under året.

De nominerade är:

The Reader
Ett klassikt drama med starka skådespelarprestationer. Historien utvecklar sig djupare än vad första anblicken skvallrar om, men på det hela taget så känns det som om man har sett något liknande innan. Filmen överraskar inte så mycket som jag hade hoppats på, men förhoppningsvis så vinner Kate Winslet för bästa kvinnlig skådespelare.



Milk
Filmen om den amerikanske politikern Harvey Milk känns viktig, eftersom folk nu får upp ögonen och lär känna en viktig politisk person, som till exempel jag själv inte hade en aning om vem han var förrän jag hade sett filmen.
Själva filmen överraskar inte direkt, utan det är en klassisk biografi, men det är skickligt utfört.
Sean Penn är lysande i huvudrollen och resten av filmens cast är inte så dålig den heller.



Slumdog Millionaire
En oväntat succé på årets olika filmgalor och priset har haglat in.
Visst är den originellt uppbyggd kring ett TV-program och närvarokänslan i Indien är väldigt hög.
Men att den ska vara så bra jämfört med alla sina nomineringar det förstår jag inte.
Det är en bra film helt klart, men inget extraordinärt.



Frost/Nixon
En positiv överraskning som bygger upp en spännade atmosfär inför en historisk viktig intervju.
Både Frank Langella, i rollen som Nixon, och Michael Sheen, i rollen som Frost, gör båda två väldigt starka prestationer. Dessa tillsammans med resten av casten gör att Frost/Nixon har en av den bästa skådespelaruppsättningen vid årets Oscarsgala.



...och min vinnare är:


The Curious Case of Benjamin Button
Magisk är ordet.
Historien om Benjamin Buttons underliga liv är både storslaget, gripande och en magisk filmupplevelse på så många plan.
Alla inblande gör bra prestationer och regissören David Fincher lyckades till slut ro i land med sitt mastodontprojekt, och det med bravur.
En extra applåd till effektteamet, som gjorde Brad Pitts "åldrande" smärtfritt och väl fungerande med resten av filmen.

---

Filmer som jag saknade bland de nominerade:


The Dark Knight
Aldrig förr har en superhjälte film innehållit så mycket action, men samtidigt gett utrymme åt lite psykologiskt djup.
Filmen bygger vidare på Batman Begins och konceptet förfinas ytterligare, även om ettan var mer revolutionerande för sin genre.
Heath Ledger gör en fantastisk prestation som Jokern och allt annat än en Oscar till honom vore en stor överraskning.



WALL·E
Aldrig förr har en animerad film känts så vuxen och den första halvtimmen är filmkonst på hög nivå.
Filmen innehåller mycket humor, trevliga referenser och ett härligt inbakat budskap.
Dessutom så är karaktärern WALL·E en av de mest charmiga filmkaraktärerna på länge.

Givetvis så finns det redan en remix på detta.

Musik och film har i alla tider fungerat i en perfekt kombination där den ena förstärker den andra. Man ska inte underskatta musikens betydelse och många låtar som har specialskrivits till filmer har sedan blivit stora musiksuccéer.

Till en av årets mest intressanta film, The Wrestler, har ingen mindre än Bruce "The Boss" Springsteen skrivit ledmotivet. En lite sorgsen lugn låt som går hand i hand med filmens karaktär och tema.
Det är en riktigt bra låt som redan har prisats (bland annat en Golden Globe), men som konstigt nog inte fick någon Oscars-nominering.

Låten är med på Bossens nyaste Working on a Dream och om ni har tillgång till Spotify så finns låten att lyssna på där.