Under början av 70-talet så lanserade A Clockwork Orange, en av Stanley Kubricks många mästerverk och en av det årtiondets mest kontroversiella filmer. Regissören själv drog till och med in filmen i England - för att han blev så trött över moralpaniken kring filmen - och den skulle inte säljas eller visas förrän efter hans död.

En tid efter så samlades några personer för att utvärdera filmen och prata lite mer djupgående kring den.
Personerna i fråga var Anthony Burgess, författaren till romanen som filmen är baserad på, Malcolm McDowell, skådespelaren som gestaltar huvudkaraktären Alex i filmen, och slutgiltigen navet i det hela, William K. Everson.

På det hela så är det en trevlig diskussion med många intressanta inlägg och synpunkter. Man får också reda på lite mer kring hur filmen spelades in, hur den säregna filmmusiken skapades och hur den speciella slanguttrycket uppstod i romanen.

Tyvärr så är inte huvudpersonen - Stanley Kubrick - delaktig, vilket drar ner helhetsintrycket en aning och halvtimmen som programmet utgör, kunde gärna ha varit en halvtimme till.
Men det är alltid trevlig att få ta del av intressant information kring en riktigt, riktigt bra film.

Så har du sett filmen så dyk genast in i utvärderingen.
Har du inte sett den än?  Skippa utvärderingen för tillfället och ta dig an filmen först istället.
Har du inte läst romanen än? Gör det snarast.

(An Examination of Stanley Kubrick's 'A Clockwork Orange')

 

(The Fifty Best YouTube Movie Trailer Mashups)

 

Up

Pixar - animationstudion som revolutionerade genren - har sedan den första långfilmen, Toy Story, lyckas bibehålla en väldigt hög nivå på sina filmer.

Film efter film från deras högborg har de lyckats underhålla sin publik och ge oss en massa minnesvärda karaktärer på kuppen. Men någon gång måste ju en lyckoserie ta slut och frågan var om Up skulle vara nådastöten, som bevisade att även Pixar till slut kan misslyckas.
Det var som tur var inte fallet.



Up kretsar kring Carl Fredricksen, en äldre herre som motsätter sig det mesta här i livet och till slut - efter lite problem med sin omgivning - bestämmer sig för att förverkliga sin och sin framlidna frus drömmar.
På vägen stöter han på den ena minnesvärda karaktären efter den andra. Krydda detta med att historien tar sin plats på fantasifyllda och spektakulära platser, och du har här ett äventyr väl värt att minnas.

För det är ett äventyr både kroppsligt, men framförallt själsligt, för de inblandade karaktärerna.
Symbolik är ett återkommande tema genom hela filmen och Up är dessutom fullspäckad med olika livslektioner - bland annat att ta vara på sina drömmar och att inte ångra vad man inte har gjort. Detta hade lätt kunnat bli till en kletig sörja, med den ena forcerade moralkakan efter den andra, men som tur är så klarar Pixar galant av att balansera upp det här.



Pixar har en fantastiskt förmåga att blanda - på ett smidigt sätt - tunga ämnen med mer lättsamma och framförallt så trycker de inte upp det i ansiktet på dig.
Det är helt upp till dig själv som åskådare om du vill ta del av filmens sensmoral, eller bara luta dig tillbaka och njuta av en fantasifylld film.

Detta gör Pixar ledande inom branschen och en stark kraft att lita på. Studion lämnar inget åt slumpen och dessutom så är de bland de få som vet hur man arbetar med datorer på rätt sätt. Pixar utgår från en bra historia och tar hjälp av datorer för att försöka göra berättelsen rättvis.
Studion animerar saker till och med lite skitigare ibland, just för att förhöja den övergripande känslan och göra det hela lite mer levande.



Så Up är ett fantastiskt äventyr med en mängd sköna karaktärer och med ett djup bakom.
Dessutom så bygger den här filmen vidare på WALL·E framgång med att använda hela sekvenser utan någon dialog, vilket stärker känslan för filmen.

Up är mer gullig än sina föregångare, men lyckas ändå bibehålla den känslomässiga tyngden som gör att den fastnar i ens medvetande.
Animerade filmer är inte längre något som endast är riktade till barn och
detta är mångt och mycket Pixar's förtjänst - i alla fall i västvärlden. Detta är styrkan med Pixar's filmer och Up är inget undantag.

(Monty Python)

 

Taxi Driver

Taxi Driver - var ska jag egentligen börja? Ett av de klassiska mästerverket i filmhistorien och ett av 70-talets allra viktigaste verk. Men framförallt så är detta en karaktärsstudie på film, när den är som allra bäst, och en mörk analys av vårt samhälle - som vi kanske inte vill acceptera i första taget.

Filmen kretsar kring Travis Bickle, en mentalt ostabil Vietnamveteran, som lider av insomnia och som jobbar natt som taxichaufför i ett försök att försöka lindra sin sömnlöshet.



Bickle kör runt sin taxi på New York's gator och får se staden - och indirekt hela vårt samhälle - från den rätta sidan.
Prostituerade, hälare, hallicks och annat lösdrivet folk fyller gatorna till bredden och det verkar till synes inte vara ett trevligt ställe att bo i.

Det hela presenterar på en sådan nivå och på ett sådant makabert sätt, att man nästan håller med Travis i hans åsikt om att det snart borde börja regna kraftigt - likt syndafloden - och spola bort allt skräp ifrån gatorna.

Taxi Driver utspelar sig nästan uteslutet utifrån Travis Bickles huvud och är således en förstapersonsstudie - den bästa någonsin på film enligt mitt tycke.
Detta leder till att allt formar sig efter hans tankar och funderingar, vilket leder ibland till oönskade effekter. Filmen kan därför te sig - och har fått kritik - för att vara rasistisk emellanåt. Men det är enligt mig enbart på grund av Bickles - som karaktär - har den åsikten och inte filmen, och dess upphovsmän, i sig.



Man får verkligen djupdyka ner i Travis psyke och lära känna honom som person.
Genom filmens gång så känner jag både en sorgsenhet och en fruktan emot homom. Ja, jag till och med avskyr honom vid vissa tillfällen.
Detta hade inte fungerat på rätt sätt, om det inte hade varit för Robert De Niro's mästerligt agerande i rollen som Travis Bickle.

De Niro klarar alla olika stadier i Bickles vardag med bravur och jag rankar hans prestation här som en av de bättre genom filmhistorien. De Niro ger verkligen ett ärligt och genuint portträtt av den alienerade krigsveteranen, och lyckas fånga hela känslospektrat.



Trots detta så hade inte filmen var ett sådant mästerverk som det är, utan sina andra beståndsdelar. De Niro backas upp av idel toppprestationer, från bland annat Harvey Keitel, Albert Brooks, Peter Boyle, Cybill Shepherd och Jodie Foster. Ja, till och med regissören själv är med på ett hörn och briljerar.

På tal om regissören Martin Scorsese så är han ett cinematiskt geni som inte räds för att förmedla kontroversiella ämnen. Här lyckas han verkligen att förmedla Paul Schrader fantastiska manus till den vita duken och sammanfoga alla element till en mästerlig helhet.
Toppat med Michael Chapman's fina foto och Bernard Herrmann's stämningsfulla musik, och du har här sannerligen ett riktigt mästerverk.

Taxi Driver är en mörk reflektion över vårt samhälle och dess brister. Att filmen utspelar sig på natten kan väl tänka sig symbolisera människans sätt att titta bort från alla otäckheter som dagligen händer i vårt samhälle, vilket gör att vi alla är en del av det stora problemet.



Visst, Travis Bickle är minst sagt ett rubbad person, med en annorlunda syn på livet. Men i jämförelse med vårt samhälle i stort, så verkar han ändå vara ganska vettig. En sanning som vi tyvärr inte vill veta av i första taget.

You talkin' to me?
Yes, I'm talking to you.

(The Third Man)

 

You talkin' to me? You talkin' to me?

Taxi Driver visas 22.30 på SVT1 ikväll. Ett måste om du frågar mig.

Är du tveksam? Låt Quentin Tarantino övertyga dig.

Fortfarande tveksam?
Varför inte då spana in trailern till Taxi Driver (The Romantic Comedy).

 

 

Så slå på TV'n ikväll och njut av ett riktigt mästerverk. Det ska jag göra i alla fall.

 

 

Tim Burton är ett välkänt namn inom filmbranschen sedan många år tillbaka. Framförallt genom sin gotiska stil och sina många samarbeten med parhästen Johnny Depp.

Burton är en storfilmfantast och just skräck är en genre som ligger Burton varmt om hjärtat. Detta märks tydligt i hans karaktäristika mörka värld, som han som oftast bygger upp i sina filmer.

Tim Burtons favoritskådespelare kan sägas vara hämtad ur den här genren, nämligen Vincent Price som bland annat har byggt sig ett namn via en mängd skräckproduktioner som han gjorde under den senare delen av hans filmkarriär.

De båda herrarna har samarbetat några gånger genom åren och Vincent Prince's sista filmroll blev just i Burtons Edward Scissorhands, där Prince spelade Edwards skapare.

 

Men deras vägar korsades redan 1982, i Burtons kortfilm Vincent. Filmen handlar om den sjuåriga pojken Vincent, som lever i tron om att han är just den berömda skådespelaren Vincent Price.

Passande nog så tar Price således hand om filmens berättarröst - en säregen röst som har gjort sig känd genom åren och som bland annat hörs med på Michael Jackson's Thriller.

Resultatet blir en lite surrealistisk, snygg och framförallt stämningsfull kortfilm, som blir som en fin hyllning från Burton till Price. Dessutom så ser man redan här särdragen till det, som sedemera blir grogrunden till den speciella "Burton-världen" som vi så väl känner igen idag.

 

Movieman191 eller Jeremy Jahns - kärt barn har många namn - men låt oss komma till saken. Jeremy är en riktigt underhållande filmrecensent, som pratar ärligt om olika filmer och det märks att han är en trogen filmentusiast.
Han tycker precis som han vill om de senaste filmerna och inte som man "ska tycka".

Är en film dålig/bra, så säger han det rakt ut och Jeremy skräder verkligen med inte orden. Man ska märka vad han tycker och det må jag säga att han lyckas med ganska väl.

 

Det utvalda klippet den här gången är Jeremys recension på Inglourious Basterds -  årets bästa film än så länge enligt mig.

Eller varför inte Star Wars prequels PSA: Jeremy Says?
Du är inte ensam om den här åsikten, kom alltid ihåg det.

YouTube-tips

Som min bok i "Matematisk statistik" hade formulerat det:
"Räknar man med slumpen har man alla chanser i världen"

(Min recension på filmen)

 

The Butterfly Effect

"It has been said that something as small as the flutter of a butterfly's wing can ultimately cause a typhoon halfway around the world."

Men dessa bevingade ord så sätter filmen igång och detta citat ska visa sig vara ett viktigt och återkommande tema genom hela filmen. Vad händer om du åker tillbaka i tiden och ändrar någon liten detalj? Blir det märkbart i framtiden och hur mycket kan det eventuellt ändra din tidigare situation?

Det är helt klart en intressant tanke, och teori - med samma namn som filmen (googla!) -, och duon bakom filmen utnyttjar detta till max.
Intrigen är så skickligt upplagt att fantasin kan flöda fritt under filmens gång och jag kunde inte släppa filmen ur mitt medvetande i första taget.



Ett trevligt koncept, även om det är ett riktigt intressant sådant, kan inte bära upp en hel film och då läggs per automatik fokus snabbt på filmens skådespelare. Klarar de av uppgiften att inge trovärdighet och en gedigen känsla över berättelsen?

Mina förhoppningar på förhand var det lite si och så med. Ashton Kutcher är ingen personlig favorit och jag hade tidigare enbart sett honom i komiska roller - något som kanske inte helt passade temat i The Butterfly Effect fullt ut.
Men när det värsta hade lagt sig och jag hade vant mig med Kelso i huvudrollen, så fungerade det faktiskt riktigt bra. Ashton Kutcher tillsammans med resten av filmens rollista, blev en positiv överraskning och jag kunde njuta i fulla drag av det intressanta upplägget.



Filmen kanske inte innehåller några minnesvärda skådisprestationer direkt, men det faktum att alla skådespelare har en stor likhet med sina tidigare/senare upplagor, gör att det hela fungerar riktigt bra. Alla inblandade integreras väl i själva historien och blir på så sätt en del av den så viktiga helheten, i en film av det här slaget. Vill du ha högklassiga prestationer från enskilda skådespelare, så finns det andra filmer för dig.

Till slut så är ändå filmens styrka själva konceptet bakom och duon Eric Bress/ J. Mackye Gruber har verkligen lyckats göra en riktigt solid psykologisk thriller, som både är underhållande och tänkvärd.
Helt enkelt perfekt underhållning för stunden, med ett intressant budskap bakom

Som ni har märkt i mina senaste inlägg så har jag länkat till hemgjorda trailers för olika kända filmer.
Båda två är hämtade ifrån Empires's lista med de femtio bästa "trailerblandningarna" - så kolla gärna igenom hela listan och hitta era egna favoriter.

Några favoriter från listan:
43, 41, 39, 37, 36, 31, 27, 19, 15
2 (en klassiker)
1 ( )


Och varför inte lite mer av det roliga?

(The Terminator)

 

Love is in the air

(Top Gun)

Quentin Tarantinos analys på filmen