Twin Peaks: Fire Walk with Me

Efter att ha sett den fantastiska serien Twin Peaks, så var det oundvikligen dags för långfilmen som utspelar sig före händelserna i TV-serien.
Förväntningarna på filmen var relativt högt ställda, då förhoppningar fanns om att få räta ut några frågetecken kring seriens grundhistoria och på kuppen ännu en gång få uppleva den speciella atmosfären kring det lilla samhället. Resultatet blev någonting mitt emellan.

Det första som uppdagas hos mig är att det faktiskt inte riktigt känns som en vidareutveckling av serien. Nya karaktärer presenteras den ena efter den andra - utan att lämna något större intryck, och den underbara atmosfären verkar vara som bortblåst.
Visst så finns här en mängd fantasifylld och drömlika sekvenser - precis som i originalet, men det är ändå någonting som fattas.



Twin Peaks hade en förmåga att trots ganska spektakulära inslag, ändå lyckas bibehålla en röd tråd genom det hela och på så sätt hålla intresset och förståelsen uppe.
I filmen däremot så känns dessa inslag som separata delar av filmen, istället för att tillhöra en gränsöverskridande helhet och då försvinner per automatik tyvärr även atmosfären.

En stor del av detta kan nog förklaras av Mark Frost frånvaro vid filmprojektet. Duon David Lynch och Mark Frost kompletterade varandra perfekt under arbetet med serien. Frost hade ett övergripande ansvar för historien och lät Lynch's fantasi härja fritt.



Men när väl fler och fler kända karaktärer dyker upp, så börjar ändå filmen sammanföras med serien och filmupplevelsen stiger sakta med säkert.

Detta trots att man har gjort det värsta misstaget man kan göra vid en sådan här filmatisering. Att byta skådespelare i en filmserie är aldrig bra - oavsett omständigheten kring bytet. Att byta skådespelare i en stor roll, där man har lärt känna karaktären i ungefär 30 avsnitt tidigare, är ett fatalt misstag för filmens trovärdighet, samhörighet med sitt ursprung och ett misstag som inte glöms bort i första taget.

Allt detta sammanfattat hade resulterat i en stor besvikelse, om det inte hade varit för filmens sista 20 minuter. Då faller allt på plats, man bygger snyggt upp till inledningen av serien och jag njuter i fulla drag av det jag ser. Här infinner sig den riktiga Twin Peaks-atmosfären, jag förstår syftet med filmen och min totala filmupplevelse höjs något avsevärt.



Om man hade lyckats bibehålla denna känsla filmen igenom, så hade fullpoängaren varit klockren. Nu är det tyvärr inte så och slutomdömet blir därför att detta är en helt ok film, men inget mer. Om detta hade varit en valfri film från 1992, så hade det inte varit något mer med det. Nu däremot är det en film som är sammankopplat med den magiska serien Twin Peaks och därför filmen en besvikelse ändå, trots sitt magiska slut.