Interstella 5555 - den animerade house musikalen som kretsar kring Daft Punks mästerliga album, Discovery

(Interstella 5555: The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem)

 

Pink Floyd The Wall - en musikal i sann David Lynch anda som kretsar kring Pink Floyds mästerliga album, The Wall.

(Pink Floyd The Wall)

 

En inventering av sitt lager brukar genomföras en gång per år, oftast under årets inledande månad (läs: januari). Själv så kör jag däremot min inventring i slutet av mars. Inventeringen i fråga berör min Personliga favoriter under min livstid-lista, som har fått sig lite av en ansiktslyftning.

Första gången jag ställde upp listan körde jag enligt mitt goda minne och det berörda årets Oscarsgala. Nu när jag har [förhoppningsvis] blivit lite visare vet jag att Oscarsgalan inte per automatik är detsamma som intressanta och sevärda filmer, så den här gången körde jag efter mitt goda minne och mina betyg på Filmtipset.

Så tryck på "..and this time it's personal" till höger i bild eller följ den inbyggda länken här. Om det är någon film du inte håller med mig om så är det bara att hojta till.

Adaptation.
Efter framgången med filmen Being John Malkovich fick manusförfattaren Charlie Kaufman i uppdrag att bearbeta Susan Orleans bok Orkidétjuven. Boken som är baserad på författarinnans egna intervjuer med John Laroche, en blomsterhandlare som stjäl fridlysta orkidéer, klonar dem och säljer de framodlade blommorna till penningstinna samlare, visade sig vara en svår nöt att knäcka för Kaufman. Slutresultatet kom som en överraskning för alla inblandade i projektet, till och med för manusförfattaren själv.



Det som en till början skulle bli en film om blommor blev snarare en film om skrivkramp med Kaufman själv i huvudrollen. Charlie Kaufman, spelad av Nicolas Cage, försöker desperat att komponera fram ett bra filmmanus som är tänkvärt, originellt och som samtidigt respekterar sin ursprungskälla. Förutom Kaufmans allt mer desperata jakt efter det perfekta filmmanus får vi även följa med Susan Orlean (Meryl Streep) själv när hon besöker John Laroche (Chris Cooper). Som om inte detta vore nog så får man följa lite av efterspelet när de två, Kaufman och Orlean, möts. Detta hade enkelt kunnat övergå till en farsartad tillställning, och blivit svårt att följa med i, om inte det riktiga filmmanuset hade varit så starkt.

För trots sina svårigheter så har Charlie Kaufman här lyckats ta fram ett välskrivet manus som i slutändan blir filmens stora stjärna. Han lyckas med konststycket att berätta om svårigheten med att bearbeta en bok till ett fungerande filmmanus, sina egna svårigheter efter sin framgång med Being John Malkovich och ändå förmedla grundhistorien från Orkidétjuven. Charlie Kaufman är en av få manusförfattare idag som har nått stjärnstatus och det med allt rätt. Hans manus sprudlar av en nyfikenhet, kreativitet och lekfullhet som spelar på sin publiks fantasi och manuset blir en bärande kraft, utan att det överskuggar filmens övriga beståndsdelar.



Nicolas Cage har fått mycket skit genom åren från min sida, oftast med all rätt, men här lyckas han göra en riktigt stark prestation, eller snarare två. Med små medel spelar han utmärkt manusförfattaren själv och som om inte detta vore nog så lyckas han även spela Donald Kaufman, Charlies fiktiva tvillingbror. En broder som symboliserar Kaufmans syn på Hollywood med fokus främst på publikfrieri än kreativitet och originalitet. Enbart med kroppsspråket och rösten lyckas Cage särskilja de båda tvillingbröderna åt och jag förstår precis vem som är vem, trots att de ser likadana ut. En eloge ska även ges till tekniken bakom som lyckades blända ihop de två bröderna utan att det stal fokus från det som spelades upp.

Cage uppbackas väl av Streep som i sitt nertonade porträtt av författarinnan Orleans lyckas förmedla känslor och tankar genom sitt kroppsspråk, utan att några ord egentligen behöver användas. Även Chris Cooper gör en stark och minnesvärd prestation i rollen som den excentriske blomtjuven Laroche, som har sin minst sagt speciella syn på livet.



Kaufman och skådespelarna till trots så får jag ju inte heller glömma bort regissören, Spike Jonze. Med ett sådant påtagligt manus så är det lätt att glömma bort regissörens roll i det hela och tro att allt löser sig av sig själv, bara man har ett starkt manus. Men med ett sådant fantasifyllt manus så medföljer också problem. Har man inte en kompetent regissör som förmedlar historien fullt ut och samtidigt styr upp det hela, så tappar man lätt bort den röda tråden och filmen hade blivit för rörig att ta in. Spike Jonze är en regissör som jag själv inte riktigt vet än vad han är kapabel till, men som Daft Punk-fantast har Jonze ändå en speciell plats hos mig redan. Detta med tanke på att det var han regisserade den klassiska musikvideon till Da Funk.

Adaptation är en sammanfattningsvis en kreativ och originell film som kittlar ens fantasi. Filmens berättelse i det grumliga vattnet mellan fiktion och verklighet är en intressant infallsvinkel som för tankarna till filmer som Fellinis 8½. Adaptation säger en hel del om dagens filmindustri, främst Hollywood, som låter publikintäkter går före kreativa filmidéer. En aspekt som känns mer aktuell än någonsin när majoriteten av de kommande filmprojekten verkar bestå av nyinspelningar av äldre filmer eller nya delar i sedan tidigare inkörda filmserier. Kreativitet är tyvärr inget som Hollywood prioriterar så högt nu för tiden och det fångar den här filmen på pricken. Tänka sig vad lite skrivkramp kan åstadkomma i filmväg.

En sammanfattning så att du slipper se Star Wars Episode 1, 2 och 3.

Musik: Chiles nationalhymn
Text: Jesper Rönndahl
Sång: Josefin Johansson.

(Rikets sal)

 

Musik och film är en kombination som oftast går väldigt bra ihop. Fina bilder komponerade av ett trevligt ljudspår gör att flera sinnen jobbar samtidigt hos publiken och man får oftast lättare att associera kring en film med ett riktigt bra soundtrack.

Den här gången blir det en spellista inspirerad av Stanley Kubrick - min favoritregissör.
Kubrick hade en otrolig förmåga att förmedla en historia genom bilder, dialog och även via musik. Hans känsla för detaljer genomsyrar även hans musikval och många scener lyfts mycket tack vare sin musik.

Så luta er tillbaka och njut av lite - förhoppningsvis - bra musik.

---

Dmitri Shostakovich - Suite for Variety Orchestra Waltz 2

Film: Eyes Wide Shut

 

---

 

 

---

 

---

 

---

Filmmusik (Spotify)

 

Då var årets gala över för den här gången och alla priser är utdelade. Årets gala var ingen höjdare vare sig underhållningsmässigt eller prismässigt, men det är fortfarande Oscarsgalan vi pratar om. Värdparet Martin/Baldwin skötte sig bra, men var tyvärr med alldeles för lite. Man lade alldeles för mycket tid att presentera skådespelarpriserna, vilket både var tröttsamt och gjorde att galan gick över utsatt tid. Hoppas det blir en förbättring på den punkten nästa år.

Min tippning gick inte alls bra och galan innehöll alldeles för många negativa överraskningar när det gäller pristagare. Jag tappade intresset för galan vid manuskategorierna, då jag verkligen inte förstod hur juryn tänkte där, och intresset kom egentligen inte tillbaka på hela galan. Dock så blev jag glad över priset för "Bästa utländska film", då det var min personliga favorit som vann.

Nedan följer hur min tippning egentligen gick:

Bästa manliga biroll
Min tippning:Christoph Waltz in Inglourious Basterds
Pristagare: Christoph Waltz in Inglourious Basterds

Bästa animerade långfilm
Min tippning: Up, Pete Docter
Pristagare: Up, Pete Docter

Bästa musik (Original song)
Min tippning: “The Weary Kind (Theme from Crazy Heart)” from Crazy Heart
Pristagare:  “The Weary Kind (Theme from Crazy Heart)” from Crazy Heart

Bästa originalmanus
Min tippning: Inglourious Basterds, Written by Quentin Tarantino
Pristagare: The Hurt Locker, Written by Mark Boal

Bästa animerade kortfilm
Min tippning: A Matter of Loaf and Death, Nick Park
Pristagare: Logorama, Nicolas Schmerkin

Bästa makeup
Min tippning: Il Divo, Aldo Signoretti and Vittorio Sodano
Pristagare: Star Trek, Barney Burman, Mindy Hall and Joel Harlow

Bästa manus baserat på förlaga
Min tippning: Up in the Air, Written by Jason Reitman and Sheldon Turner
Pristagare: Precious: Based on the Novel ‘Push’ by Sapphire, Written by Geoffrey Fletcher

Bästa kvinnliga biroll
Min tippning: Mo’Nique in Precious: Based on the Novel ‘Push’ by Sapphire
Pristagare: Mo’Nique in Precious: Based on the Novel ‘Push’ by Sapphire

Bästa art direction
Min tippning: The Imaginarium of Doctor Parnassus, Dave Warren, Anastasia Masaro and Caroline Smith
Pristagare: Avatar, Rick Carter, Robert Stromberg and Kim Sinclair

Bästa kostym
Min tippning: The Imaginarium of Doctor Parnassus, Monique Prudhomme
Pristagare: The Young Victoria, Sandy Powell

Bästa ljudklippning
Min tippning: Avatar, Christopher Boyes and Gwendolyn Yates Whittle
Pristagare: The Hurt Locker, Paul N.J. Ottosson (Svensk!)

Bästa ljudmix
Min tippning: Avatar, Christopher Boyes, Gary Summers, Andy Nelson and Tony Johnson
Pristagare: The Hurt Locker, Paul N.J. Ottosson and Ray Beckett

Bästa foto
Min tippning: Inglourious Basterds, Robert Richardson
Pristagare: Avatar, Mauro Fiore

Bästa musik (Original score)
Min tippning: Avatar, James Horner
Pristagare: Up, Michael Giacchino

Bästa specialeffekter
Min tippning: Avatar, Joe Letteri, Stephen Rosenbaum, Richard Baneham and Andrew R. Jones
Pristagare: Avatar, Joe Letteri, Stephen Rosenbaum, Richard Baneham and Andrew R. Jones

Bästa dokumentära långfilm
Min tippning: The Cove, Louie Psihoyos and Fisher Stevens
Pristagare: The Cove, Louie Psihoyos and Fisher Stevens

Bästa filmklipp
Min tippning: The Hurt Locker, Bob Murawski and Chris Innis
Pristagare: The Hurt Locker, Bob Murawski and Chris Innis

Bästa utländska film
Min tippning: The White Ribbon, Germany
Pristagare: El secreto de sus ojos, Argentina

Bästa manliga huvudroll
Min tippning: Jeff Bridges in Crazy Heart
Pristagare: Jeff Bridges in Crazy Heart

Bästa kvinnliga huvudroll
Min tippning: Sandra Bullock in The Blind Side
Pristagare: Sandra Bullock in The Blind Side

Bästa regi
Min tippning: The Hurt Locker, Kathryn Bigelow
Pristagare: The Hurt Locker, Kathryn Bigelow

Bästa film
Min tippning: Avatar
Pristagare: The Hurt Locker

Resultat: 10/22
Kommentar: Får väl inte anses som ett bra resultat. Jag bommande helt manuskategorierna, vilket jag var förvånad över och samtidigt besviken över vilka pristagare juryn till slut valde.Bästa specialeffekter till Avatar var givet, men jag trodde att Camerons mastodontfilm skulle knipa fler teknikpriser. Skådespelarpriserna och "Bästa regi" tippade jag rätt i alla fall, så jag fick avsluta det något sånär snyggt.

Dags för tippning och då är det dags att lägga mina egna åsikter åt sidan. Hur kan juryn tänkas argumentera kring sina val av vinnare och vilka är de mest lämpliga vinnarna enligt dem? Nedan följer en lista med de mest intressanta kategorierna vid årets gala och vilken jag tror utses som vinnare. Jag kan förstå att det inte är särskilt roligt att läsa en lång lista, helt utan några egna kommentarer från min sida. Se istället den här listan som ett bevis på att jag inte kommer att ändra min tippning under galans gång och som en förstudie till uppföljningen på tippningen som jag kommer till att göra nästa vecka.

Bästa manliga huvudroll
* Jeff Bridges in Crazy Heart

Bästa manliga biroll
* Christoph Waltz in Inglourious Basterds

Bästa kvinnliga huvudroll
* Sandra Bullock in The Blind Side

Bästa kvinnliga biroll
* Mo’Nique in Precious: Based on the Novel ‘Push’ by Sapphire

Bästa animerade långfilm
* Up, Pete Docter

Bästa art direction
* The Imaginarium of Doctor Parnassus : Dave Warren and Anastasia Masaro, Set Decoration: Caroline Smith

Bästa foto
* Inglourious Basterds, Robert Richardson

Bästa kostym
* The Imaginarium of Doctor Parnassus, Monique Prudhomme

Bästa regi
* The Hurt Locker, Kathryn Bigelow

Bästa dokumentära långfilm
* The Cove, Louie Psihoyos and Fisher Stevens

Bästa filmklipp
* The Hurt Locker, Bob Murawski and Chris Innis

Bästa utländska film
* The White Ribbon, Germany

Bästa makeup
* Il Divo, Aldo Signoretti and Vittorio Sodano

Bästa musik (Original score)
* Avatar, James Horner

Bästa musik (Original song)
* “The Weary Kind (Theme from Crazy Heart)” from Crazy Heart, Music and Lyric by Ryan Bingham and T Bone Burnett

Bästa film
* Avatar

Bästa animerade kortfilm
* A Matter of Loaf and Death, Nick Park

Bästa ljudklippning
* Avatar, Christopher Boyes and Gwendolyn Yates Whittle

Bästa ljudmix
* Avatar, Christopher Boyes, Gary Summers, Andy Nelson and Tony Johnson

Bästa specialeffekter
* Avatar, Joe Letteri, Stephen Rosenbaum, Richard Baneham and Andrew R. Jones

Bästa manus baserat på förlaga
* Up in the Air, Screenplay by Jason Reitman and Sheldon Turner

Bästa originalmanus
* Inglourious Basterds, Written by Quentin Tarantino

Dags för min sista kategori inför årets gala och då passar det ju bra att avsluta med galans eget flaggskepp, "Bästa film". När det gäller mina favoritfilmer från tidigare år så har det historiskt sätt så har det varit väldigt blandat när det gäller pris eller ej. Ibland har mina favoriter fått pris, ibland inte och oftast så har de inte ens blivit nominerade. Detta till trots så har priset en viss tyngd och i år är den stora nyheten att kategorin har utökats till tio filmer.

De nominerade är:



Min rangordning:

#10

The Blind Side
Kommentar: Tråkig, tillrättalagd och allmänt smörig. Om inte detta vore nog så kretsar filmen kring sport, ett inslag som nästan aldrig fungerar på film. Detta är den främsta anledning för mig att det inte fungerar med tio nominerade filmer. Bredden finns helt enkelt inte i årets startfält.

#9

Precious: Based on the Novel Push by Sapphire
Kommentar: Dramatiskt så det står härliga till, men jag tilltalas ändå inte fullt ut av Precious. Sin mörka och tragiska historia till trots så griper filmen inte tag om mig så mycket som jag hade hoppats på.

#8

An Education
Kommentar: Ett lite småfyndigt manus signerat Nick Hornby och överlag härlig 60-tals känsla står på filmens pluskonto. Men det krävs mer för att vinna en Oscar och jag tror inte att man kommer att minnas den här filmen om säg 20 år.

#7

A Serious Man
Kommentar: Bröderna Coen har en hög lägsta nivå och de vet verkligen hur man gör film. Även om den här filmen är något av en mellanfilm, så finns här ändå en mängd detaljer och intressanta karaktärer som håller intresset uppe.

#6

Avatar
Kommentar: Årets största film när det gäller förhoppningar och biointänkter. En spektakulär upplevelse på bio, helst i 3D, men historien lämnar mer att önska. Ska bli intressant att se hur den står sig mot nästa stora effektfilm som dyker upp härnäst.

#5

The Hurt Locker
Kommentar: Independentfilmen som ingen ville finansiera och nu är den med bland favoriterna vid årets gala. Kathryn Bigelow lyckas skickligt regissera och bygga upp den ena spänningsscenen efter den andra. Frågan är dock om den fortfarande håller vid en omtitt eller två. Känslan jag fick när jag såg filmen var att det mesta kom fram vid första titten.

#4

Up in the Air
Kommentar: Filmen som blandar komedi och tragedi på ett balanserat och intressant sätt. En film med en hög lägsta nivå genom hela och den bland de nominerade som bäst lyckas spegla det samhället vi lever i idag.

#3

Up
Kommentar: En av Pixars främsta och mest mognaste verk. Äntligen så fick Pixar sin välförtjänta nominering till "Bästa film". Up är en mycket lämplig kandidat för att visa upp studions kapacitet både när det gäller tekniken framför och berättelsen bakom.

#2

District 9
Kommentar: En frisk fläkt i en annars avsomnande genre. Med små medel och rätta kunskaper så har man här lyckas skapa en modern sci-fi-klassiker. Till skillnad mot Avatar så lyckas man i District 9 bättre blanda effekter med historia och budskap, och resultatet märks tydligt.

#1

Inglourious Basterds
Kommentar: Årets bästa film alla kategorier. Underhållningsfaktorn är hög genom hela filmen och dialogen är utsökt. Alla inblandande skådespelare visar sig från sin bästa sida och Tarantino visar återigen sin kunskap när det gäller filmskapande.

Att basera sitt filmmanus på en annan förlaga är ett trixigt jobb. Å ena sidan ska man bibehålla det som gjorde ursprungskällan så bra - vare sig det var en populär bok eller pjäs - men samtidigt så ska man lyckas att stå på egna ben och skapa en egen historia.

De nominerade är:



Min rangordning:

#5

Precious: Based on the Novel Push by Sapphire
Kommentar: Baserad på en en populär bok precis som titeln antyder. Trots att jag inte själv har läst boken så får jag känslan att man hade alldeles för stor respekt för boken och ville berätta allt från den. Detta gjorde att jag kände att manuset aldrig riktigt lyfte, utan det är främst de inblandade skådespelarna som är filmens stora styrka.

#4

An Education
Kommentar: Baserad på en autobiografisk artikel skriven av Lynn Barber. Det är på det hela taget en mysig historia som lyckas hålla intresset uppe, främst genom Nick Hornbys småtrevliga dialog. På det hela taget så är det dock inget som når några högre höjder och är värt några priser för mig. Det hade dock varit lite intressant om författaren till den smått fantastiske boken Om en pojke gick och vann en guldgubbe.

#3

District 9
Kommentar: Baserad på regissörens egna kortfilm, Alive in Joburg. Man lyckas direkt sätta en karaktäristisk atmosfär, bibehålla den genom hela filmen och samtidigt förmedla ett budskap utan att dra med den stora pekpinnen. En del små hål lite här och var i historien, plus en för actionladdad avslutning, drar dock ner slutomdömet.

#2

Up in the Air
Kommentar: Baserad på en novell skriven av Walter Kirn. De två manusförfattarna lyckas här förmedla Clooneys karaktärs extrema levnadssätt, utan att det komiska för övertag över det tragiska eller vice versa. Man lyckas även med konstycket att skriva in två starka kvinnliga karaktärer, något som tråkigt nog känns alldeles för sällan nu för tiden. Med det komiska och det tragiska så lyckas manusförfattarna säga något om vårt samhälle vi lever i för tillfället, oavsett om vi vill ta del av det eller inte.

#1

In the loop
Kommentar: En spinoff på TV-serien The Thick of It. Helt klart förra årets roligaste film alla kategorier och detta är mycket tack vare dess manus. Filmen utspelar sig nästan enbart i maktens korridorer, något som till en början inte verkar vara en optimal placering för komik. Ack vad förväntningar kan ha fel, för detta är en riktigt rolig satir där manuset levererar det ena citatet efter det andra. Man tar dessutom sin publik på allvar och låter inte allt eltas flera gånger om för att alla verkligen ska förstå, vilket gör att skämten inte blir urvattnade.