R.I.P.

Scarface
Filmtiteln Scarface får nog de flesta att tänka på Brian De Palmas film från 80-talet med Al Pacino i huvudrollen som Tony Montana. Men faktum är, som många säkert också vet om, att den filmen är en uppdaterad nyinspelning på Howard Hawks Scarface från 1932. I Hawks version är alkoholförbudet under 20-talets Amerika i fokus, det hela utspelar sig i Chicago och Paul Muni axlar rollen som "Scarface", här vid namn Tony Camonte. Annars är det förvånansvärt mycket som är sig likt mellan de olika filmerna.

Att låta filmen utspela sig, och samtidigt spelas in, under förbudstiden är ett genidrag från Hawks sida som på ett tragiskt sätt visar hur för mycket förbud i ett samhälle kan skapa jobbiga sidoeffekter och ge plats åt destruktiva krafter med förödande konsekvenser. Detta ger filmen tyngd mitt ibland alla eldstrider och gör filmen till ett samhälls- och tidsdokument, snarare än en vanlig gangsterrulle.



Detta till trots är filmen ändå främst en underhållande och klassisk gangsterfilm ur den äldre skolan och ur en svunnen tid. Karaktärerna är hårdnackade, klär sig i snygga kostymer, har en fedora på huvudet och givetvis finns alltid ett klassiskt Thompson-gevär nära till hands till nästa eldstrid. De riktigt klassiska maffia- och gangsterfilmselementen finns här och utnyttjas till fullo. Nu för tiden blir det hela som en romantiserad bild över hela gangsterkulturen, ironiskt nog med tanke på att man var mitt uppe i detta när filmen spelades in. Fast med vetskapen och medvetenheten om vad förbudstiden förde med sig fungerar det ändå i slutändan och Hawks budskap kommer fram även idag. Något som även ständigt finns närvarande och används väl i filmen är klassiska "film noir"-inslag där framförallt användningen av skuggor sticker ut.

Med över 80 år på nacken märks det oundvikligen att det har skett en utveckling av filmskapandet sedan Scarface hade sin premiär, men filmen fungerar förvånansvärt bra även i dagens ljus och känns ovanligt våldsam för sin ålder. I efterhand har jag läst på om att anledningen till att filmen kunde vara så pass våldsam var för att den gjordes innan en mer konservativ produktionskod trädde i kraft 1934. Detta är till Scarfaces stora fördel idag och gör att den känns modern för sin ålder.



Scarface har tyvärr hamnat lite i skymundan av sin uppdaterade nyinspelning, men Hawks original från 30-talet förtjänar att stå på egna ben och återupplevas av dagens filmintresserade. I alla fall för att få se en riktig klassisk gangsterfilm, uppleva en charmerande Paul Muni i huvudrollen som Tony och notera hur mycket av ursprungshistorien som faktiskt finns kvar i De Palmas version. Den viktigaste lärdomen att dra av Scarface är ännu en gång att se vad girighet, hänsynslöshet och egoism kan åstadkomma under den ironiskt klingande devisen "Världen är din" (The world is yours).

---

Notis: Såg filmen via Voddler och testade då tjänsten ännu en gång efter ett längre uppehåll. Det gläjde mig att man har omarbetat sidan och gjort den tydligare, och gjort programmet och filmuppspelningen stabilare. Märke även att man hade lagt till många gamla klassiker i deras katalog (däribland Scarface) som var gratis.

Hade dessutom till en början inga problem med uppspelingen av filmen och det fungerade smärtfritt. Men när det var fem minuter kvar av Scarface avslutades filmen hastigt och programmet sade att jag hade sett klart filmen, vilket jag alltså inte hade gjort. Jag fick då starta om filmen och spola fram till där jag slutade.

Det ska sägas dock att det fungerade bra att spola i filmen, men sådana här barnsjukdomar måste bort och stabiliteten måste öka för att Voddler ska vara ett lämpligt och lagligt alternativ på marknaden. Men jämfört med förra gången jag testade programmet går det åt rätt håll i alla fall, så jobba vidare på den inslagna vägen Voddler.

 

"Karlsson på taket", denna vackra, genomkloka och lagom tjocka man i sina bästa år (OBS!: enligt opartisk källa) har lyckats underhålla många barn och även vuxna genom åren. Skaparen Astrid Lindgren var en mycket skicklig författare som satte barnen i centrum och lyckades underhålla på deras villkor, utan att undvika jobbiga ämnen "ämnade enbart för vuxna". Detta har gjort att hennes historier har hållit sig fast i vår populärhistoria och först vidare över generationsgränserna, och även spridit sig långt utanför Sveriges gränser.

Just "Karlsson på taket" har genom åren blivit en populär karaktär, framförallt i Ryssland (tidigare Sovjetunionen) där faktiskt de första filmerna gjordes med den propellerprydda karaktären och Lillebror i huvudrollerna. I Sverige har de flesta förmodligen skapat sin relation till Karlsson via Olle Hellboms film Världens bästa Karlsson från 1974.

 

Men faktum som sagt är att ryssarna var före och detta redan 1968 då Malysh I Karlson (regi: Boris Stepantsev) hade premiär. Filmen är på 20 minuter och kombinerar historien från Astrid Lindgrens bok med den säregna animationsstil som kännetecknar den ryska (sovjetiska) filmindustrin under denna tidsperiod.

Malysh i Karlson (Junior and Karlson)
Del 1

Del 2

Telia, som de flesta redan känner till, uppmanar gemene man och filmintresserade överlag att anta deras filmutmaning för att visa vem som är bäst på film i Sverige. Utmaningen består av 250 frågor i olika svårighetsgrader och nivåer. Det tar ett tag att besvara alla frågor, men är väl värt i slutändan för att kunna få mäta sina kunskaper mot andra likasinnade.

Detta är ingen uppmaning från min sida att börja använda Telias tjänster i övrigt, när det kommer till bredband och telefoni. Använder nämligen själv inte Telia vare sig när det kommer till bredband eller telefoni, utan detta är en renodlad utmaning för att locka fram besserwisser-genen inom dig.

Vad jag fick för resultat på utmaningen? Jag fick 200 rätt av 250 frågor vilket jag får anse vara nöjd med då vissa frågor var riktigt svåra. Vågar du anta utmaningen och kanske känner till och med att 200 rätt av 250 möjliga lät lite väl lite för att kunna kalla sig filmintresserad? Tveka inte att visa upp dina kunskaper. Följ bara länken nedan som döljer sig bakom mannen.

Återkom gärna och berätta hur det fick för er.

Har idag mixtrat lite med min "personliga sida" och bland annat lagt till lite bilder för att förhoppningsvis kunna locka någon att läsa det man har skrivit "genom åren". Bilder brukar just kunna underlätta när det kommer till det här.

Så följ länken på höger sida ("..and this time it's personal") eller tryck på bilden nedan. Mycket nöje!

Får tacka Filmmedia som nominerade mig till ett blogg award, eller vad nu det officiella namnet är. Vet inte riktigt ursprunget till detta pris och vad det egentligen står för, men syftet verkar vara att uppmärksamma andras arbete och det ser jag absolut inget fel i. Fick priset enligt följande:

"En filmblogg med intressanta och annorlunda inlägg. Förtjänar definitivt mer uppmärksamhet."

Med priset följer även några regler som måste uppfyllas för att det ska gällas:

1. Kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den [Avklarat]
2. Tacka och länka till den som nominerade dig [Avklarat]
3. Nominera sju andra bloggare och länka till dem:

Då jag känner mig som en novis inom bloggosfären och således inte är så insatt i den - än - kan jag tyvärr inte komma upp till sju bloggar, även om jag hade velat. Jag får länka till de jag redan känner till och följer, och samtidigt se priset som en uppmaning till att hitta nya favoriter.

 

Filmmedia

• Har en stor variation i sina inlägg och blandar allvarsamma ämnen med mer lättsamma. Ser med kritiska ögon mot mediavärlden och hur vissa nyheter porträtteras där, vilket jag alltid tycker är intressant att ta del av. Har dessutom ett extra öga mot östasiatiska filmer, vilket jag i utbildningssyfte snabbt suger in som en svamp.

Plox

• En genuint filmintresserad person vilket syns i varje inlägg och skrivelse. Har en specialinriktning mot filmsamlandet och ger goda tips kring detta. Är dessutom trevlig att diskutera film med i största allmänhet.

Bennett Media

• En filmblogg skriven av barringer82 (YouTube-tips #3) och som jag först upptäckte via hans fantastiska filmmontage. Har på senare tid även börjat fascinerats över hans kunskap med stillbilder och hur han lyckas fånga olika ögonblicksmoment från olika filmer.

4. Berätta sju intressanta saker om dig själv

Då jag inte skulle anse mig själv som en så kallad intressant person, så blir detta en svår uppgift att genomföra. Men jag ska försöka göra så gott jag kan:

 

1. Jag har så länge jag minns haft en skräckblandad förtjusning till hajar, denna förhistoriska djurart som genom åren har fått en skräckinjagande klang kring sig. Givetivs såg jag igenom hela Jaws-serien i en tidig ålder och ettan är en stor favorit hos mig. Fyran däremot gillade jag inte ens då när jag var "ung och dum".

2. Jag planerar vad jag ska se på härnäst i filmväg nästan uteslutande via olika filmlistor. Det ger mig lite ordning bland kaoset, då min vill-se-lista växer för var dag som går.

3. Via mitt filmintresse har jag även utökat mitt musikintresse och blivit mer benägen av att läsa böcker.

4. Är lik Woody Allen när det kommer till att se på film. Jag måste verkligen se hela filmen - från början till slut - för att känna mig helt nöjd och för att jag själv ska tycka att jag verkligen har sett filmen. Brukar sällan, eller snarare aldrig, "hoppa in" i filmer och se klart en film från mitten.

5. Är en allätare när det kommer till musik och kan lyssna på allt från jazz, opera till hiphop (ja till och med dansband om det humöret sätter till). Störst fokus ligger dock på elektronisk musik och favoritinriktningen är french house.

6. Min kära mor och syster var nära på att helt förstöra musikalfilmgenren för mig genom att, enligt mig, tjata ut både Hair och The Sound of Music (film + musik) när jag var yngre. Idag kan jag nästan bara uppskatta musikalfilmer med en stor dos självdistans och som inte tar genren på allt för stort allvar (ex: South Park: Bigger Longer & Uncut).

7. Pulp Fiction var den filmen som verkligen satte igång mitt filmintresse på allvar (Text kring detta)

 

Filmmusik (Spotify)

 

Toy Story 3
När Pixar meddelade att man skulle göra ytterligare en uppföljare till Toy Story var jag till en början skeptisk. Skulle man liva upp en till synes avslutad historia? Hade fantasin och kreativiteten sinat hos filmbolaget så de var tvungna att återuppliva sina klassiska karaktärer ännu en gång för att tjäna enkla pengar från en nostalgitörstande publik? Lyckligtvis blev inte mina negativa föraningar bekräftade och det känns direkt i trean som om jag aldrig har varit borta från Andys rum, trots att det märks att åren har gått.

Andy har växt upp och ska snart iväg till college, vilket av naturliga skäl gör att tiden med sina gamla lekkamrater blir obefintlig. Genom missförstånd och ren otur hamnar leksakerna dock snart på en förskola i närheten av Andys hus och snart börjar en jakt för Woody, Buzz och de andra leksakerna att hitta en väg ut ur denna byggnad och komma tillbaka i Andys ägo.



Direkt visar Pixar att man fortfarande har kvar sitt barnasinne och lekfulla sätt från ettan och tvåan. Utbrytningen från förskolan blir snabbt som en klassisk fängelsefilm ur den äldre skolan där alla viktiga element finns med. Genren både hyllas och parodieras, ibland till och med på samma gång. Pixar har mognat som filmstudio utan att tappa lekfullheten på vägen, vilket Toy Story 3 är ett starkt bevis på. Här blandas de båda delarna i en fin mix och filmen är den mörkaste delen i trilogin, där den idylliska världen leksakerna oftast hade i ettan och tvåan är som bortblåst. Leksakerna kan inte längre räkna med att någon leker med dem och tanken vad som kommer härnäst "på andra sidan" är ständigt närvarande.

I denna nya miljö som förskolan blir finns det redan en mängd olika leksaker, vilket gör att man blir presenterad för en mängd nya karaktärer under filmens gång. Trots det stora antalet nya karaktärer lyckas Pixar, precis som i tvåan, att föra in alla på ett naturligt sätt i historien och ge alla sin beskärda del av rampljuset.



Toy Story 3 är en bitterljuv och vacker avslutning på en nu fin, jämn och framförallt underhållande trilogi. Det som till början kändes som ett desperat projekt, visade sig till slut bli en naturlig del av historien. Pixar hade glädjande nog integriteten att känna sig tvingade att leverera en välproducerad uppföljare, som förde historien vidare och som inte enbart gjordes för pengarnas skull. Att Toy Story 3 nu dessutom är en av de mest inkomstbringande filmerna genom tiderna visar att tilltaget uppskattades av många. Pixar visar ännu en gång att de prioriterar "Toy" lika mycket som "Story" i titeln och nu har de en bra trilogi att vara nöjda över.