| In Freak Accident, 34 Katherine Heigl Films Released At Once - 2011-03-28 20:35:50 |
|
| On Days Like These (The Italian Job) - 2011-03-24 13:18:01 |
|
Har sedan tidigare listat upp mina favoriter bland öppningscener. Häromdagen hittade jag dock en ny favorit när jag spanade in The Italian Job, originalet från 1969. Personligen gillade jag den harmoniska och rofyllda stämningen som inledningsscenen framför och direkt sätts tonen i filmen med bilar i fokus, vilket kommer att fortsätta på samma vis genom hela filmen. Hela sinnesstämmningen förstärks ytterligare av Matt Munro som sjunger låten "On Days Like These". Vackert!
| Urverksapelsiner - 2011-03-19 08:04:30 |
|
Jag och bloggaren Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord har tagit oss ann historien A Clockwork Orange, både i bok- och filmform. Det var en gemensamt idé som växtes fram redan innan jul och som nu har blivit publicerad hos Sofia. Vårt gemensamma inlägg är uppdelat på så sätt att jag och Sofia har enskilda texter där vi skriver både om boken av Anthony Burgess och filmatiseringen av Stanley Kubrick.
Sedan knyts det ihop lite med ett gemensamt diskussionsinlägg där vi diskuterar ämnen som fri vilja och våld. Tryck på Alex ovan eller länken nedan för att komma till det övergripande inlägget, för att sedan fortsätta därifrån. Om du antingen håller med eller absolut inte håller med oss i våra tankar och funderingar så lämna gärna en kommentar, så kan vi diskutera vidare där. Hoppas det ska smaka!
Länk: Urverksapelsiner (@Rörliga bilder och tryckta ord)
Jag tänkte att följande videoklipp kunde ansätta tonen till våra texter och funderingar. Temat i klippet går hand i hand med det som tas upp i A Clockwork Orange och är det hela ackompanjeras av robotduon Daft Punk.
| Musik i det korta [film]formatet - 2011-03-12 11:34:29 |
|
Jag har under min senaste djupdykning kring det korta filmformatets charm insett musikens stora betydelse. Visst är musiken även viktig inom den vanliga spelfilmen, som jag har varit inne på tidigare, men relationen film/musik ter sig helt annorlunda vid kortfilmer. En film på till exempel 5 minuter innehåller endast en låt och det är den som får ackompanjera hela filmen och blir dess främstas kännetecken.
Nedan följer några av mina utvalda guldkorn som visar denna relation mellan film och musik. De kan med fördel ses både som kortfilmer med musikinslag eller rena musikvideos. Hoppas det ska smaka!
Olika till synes ihopklippta utbildningsfilmklipp från 50-talet sammanfogade till gemensam enhet och det hela tonsatt av Devo ("Whip It"-gänget, ni vet?), i en kanske allt för politiskt inkorrekt sång. Oavsett tycker jag att här finns något som gör den intressant filmen igenom och förmodligen är det kombinationen film- och musikspråket som fungerar hand i hand.
Musik: Devo - Mongoloid
Now
Ett stämningsfullt bildspel (ibland även med rörliga bilder) kring den utbredda rasismen i USA. Lena Horne sätter tonerna kring den judiska folksången Hava Nagila och, ursäkta uttrycket, ljuv musik uppstår.
Musik: Lena Horne - Now
Kustom Kar Kommandos
Enligt regissören Kenneth Anger ville han här inbringa en form av bilerotisk ton och jag som själv inte är särskilt intresserad av att meka med bilar må säga att han lyckades sätta tonen i alla fall. Filmen har ett härligt technicolor-flimmer över sig och tillsammans med musiken andas allt 50-tal på ett nostalgiskt vis.
Musik: The Paris Sisters - Dream Lover
Rabbit's Moon
Kretsar kring en clownmålad man som under en natt tittar upp mot månen och träffar andra surrealistiska figurer. Sägs vara baserad kring en folksaga, men det som gjorde att jag fastnade för kortfilmen var musiken. Denna utgåva, som är från 1979, har halloweendoftande glam rock och det som från början var tänkt som en kortfilm ändrades snabbt för mig till en riktigt bra musikvideo.
Musik: A Raincoat - It Came in the Night
Scorpio Rising
Lite av kronjuvelen i sammanhanget och den som har inspiretat många, både kort- och långfilmer, när det kommer till att använda musik på ett stämningsfullt sätt. Ryktet gör gällande att Batman och många andras "nu-gör-jag-mig-klar-inför-fighten-genom-att-visa-upp-hela-min-arsenal"-montage har sitt ursprung här ifrån. Men även att framförallt David Lynch genom denna insåg den oskyldiga 50- och 60-tals musikens närmast hypnotiserande kraft om man använder den i "fel" sammanhang.
Musik:
Ricky Nelson - Fools Rush In
Peggy March - Wind-Up Doll
The Angels - My Boyfriend's Back
Bobby Vinton - Blue Velvet
Elvis Presley - (You're The) Devil in Disguise
Ray Charles - Hit the Road Jack
Martha & The Vandellas - (Love Is Like a) Heat Wave
The Crystals - He's a Rebel
Claudine Clark - Party Lights
Kris Jensen - Torture
Gene McDaniels - Point of No Return
Peggy March - I Will Follow Him
The Surfaris - Wipeout
Då den på grund av rättighetsproblem inte finns tillgänglig på tuben, och inte heller på andra videosidor som erbjuder inbäddning, måste jag ge er en länk istället för att kunna se filmen på en annan sida och inte direkt här. Men genom den här sidan får man i alla fall tillgång till ett större videofönster att se den från och vad jag har förstått är det även helt lagligt att se filmen därifrån. Alltid något! Följ länken nedan eller tryck på bilden ovan i anslutning till den här filmen.
Länk
Filmmusik (Spotify)
| Crac - 2011-03-09 07:41:21 |
|
En animerad kortfilm som kretsar kring industrialiseringen av Montreal ur en gungstols synvinkel. Trots att jag aldrig har varit i Kanada kan jag inte motstå att föras in i historien och utvecklingen som presneteras kan även anammas till valfritt land som har gått igenom en industrialisering, alltså även vårt. Tillsammans med trevlig musik och snygg animationsteknik är Crac en kortfilm som jag starkt rekommenderar.
| Werner Herzog Eats His Shoe - 2011-03-04 08:49:34 |
|
Jag har på senare tid blivit mer och mer intresserad av regissören Werner Herzogs filmer och hans verk. Regissöre som synbart brinner för sitt yrke att förmedla en historia stiger per automatik lite högre i rangordning och Herzog har en förmåga att göra själva filminspelningen till en intressant historia i sig. Jag hade sett Grizzly Man och Aguirre, der Zorn Gottes sedan tidigare och blivit imponerad av hans verk, men det var inte förrän min tredje Herzog-film Fitzcarraldo som intresset satte sig på allvar.
Historien om operaälskaren Brian Sweeney Fitzgerald och hans beslutsamhet att bygga ett operahus mitt i Sydamerikas djungler faschinerar på så många olika plan. För att porträrrera en man med galna idéer på den vita duken genomför filmteamet samma galna idéer för att visa hur galet det egentligen är och följdfrågan som snabbt dyker upp är ju vem som egentligen är galnast, personerna framför eller bakom kameran. I alla fall så är det en faschinerande film där jag rekommenderar bakomdokumentären Burden of Dreams lika mycket som filmen i sig.
Kärnan i Herzogs envishet och beslutsamhet i sitt filmskapande presenteras i kortfilmen Werner Herzog Eats His Shoe, där titeln beskriver det mesta. Herzog slog vad med Errol Morris att om han äntligen tog sig tid till att göra en film så lovade Werner äta hans skor som ett bevis på Morris ambition. Morris gjorde filmen Gates of Heaven och resten är som man brukar säga "historia".
Då personen som har lagt upp klippet på Youtube har inaktiverat inbäddning får ni följa länken nedan för att kunna ta del av spektaklet med Herzog och hans sko.
