Inglourious Basterds

Quentin Tarantino är en av mina största favoritregissörer och hans Pulp Fiction är den främsta anledningen till att jag idag kan kalla mig för filmintresserad.
Så när jag fick reda på - för några år sedan, om att herr Tarantino skulle göra ett krigsepos, då sköt oundvikligen mina förväntningar på filmen till höjden - vare sig jag ville det eller inte.

Inglourious Basterds inleds med frasen: "Once upon a time in Nazi occupied France...", och det är väldigt beskrivande på filmens tema.
Detta är en saga, en otroligt underhållande sådan, men likväl en saga.
Man ska inte förvänta sig en krigsfilm enligt den vanliga mallen, för Tarantino följer inga mallar, utan snarare lämna historieböckerna hemma och låta sig underhållas fullt ut.



Inglourious Basterds är storslaget, våldsamt, roligt, men framförallt fruktansvärt underhållande.
Quentin Tarantino är en mästare på att styra sin publik åt olika håll, vilket leder till att filmen blir en känslomässig berg-och dalbana utan dess like.
Vissa scener skäms jag nästan över mig själv att jag överhuvudtaget kan skratta åt det hela.

Rollistan är enorm, där alla inblandade gör sitt bästa för att lyfta filmupplevelsen.
Ännu en gång har man verkligen lyckats med rollbesättningen i en Tarantino-film och det är bara till att gratulera regissören och de ansvariga, för ett välgenomfört jobb.
Inglourious Basterds innehåller både kända och okända skådespelare, som alla på något sätt överraskar positivt på mig.



Dessutom så är det trevligt att se en amerikansk film, där det för en gång skull originalspråk används. Man hoppar fram och tillbaka mellan de olika språken och dialekterna, utan att den röda tråden försvinner.

Musiken är också ett inslag som Tarantino brukar kunna prestera inom och Inglourious Basterds är inget undantag. Legendarer såsom Ennio Morricone och David Bowie ger sitt strå till stacken och bidrar till att förstärka den redan satta stämningen.



Mitt enorma berg av förväntan - som tyvärr ofta hämmar filmupplevelsen, grusades lyckligtvis sönder under den inledande halvtimmen och resterande del av filmen var sedan en njutning av de renaste former.

Inglourious Basterds är en härlig kompott av det som jag älskar så mycket med film och betyget kan därför inte bli något annat än full pott.
Tarantino har gjort det igen och det är jag oerhört tacksam för.