En film som jag ångrar att jag sett - 2012-04-16 20:24:00 Ner Upp

På de svenska filmbloggar jag följer har det på sistone, i anslutning till fredagen den 13:e, dykt upp ett återkommande tema kring "filmerna som vi ångrar att vi har sett". Ett tema så pass intressant att jag inte kunde motstå att försöka dra mitt eget strå till stacken. Ånger är annars en känsla som jag av principiella skäl försöker till att hållla borta när det kommer till sedda filmer. En dålig film gör att man uppskattar guldkornen ännu mer (osv.) och hela den förklaringen verkar många filmintresserade (att döma av "ånger"-inläggen) hålla med om. Men ibland är det snarare konsekvenserna av en sedd film och vilken skada den kan åstadkomma som kan, för en kort stund, uppkalla ångerkänslor. Den första filmatiseringen av Arn (Tempelriddaren) är en sådan film för mig.

Jag har så länge jag har varit filmintresserad bestämt haft åsikten att vi i Sverige emellanåt kan, ifall det humöret ligger till, göra riktigt bra film. Givetvis produceras det mycket även här som är mindre bra (likt andra filmländer), men ibland dyker det upp guldkorn väl värd väntan. Detta har visats sig vara en åsikt jag emellanåt har varit ensam om. Jag har träffat på många personer genom åren som bestämt hävdar att det inte finns någon bra svensk film och som längst kan gå med på att en film kan vara "bra för att vara svensk". Ett uttryck som förövrigt bör begravas snarast. Nåväl, tillbaka till Arn.


2007 skulle då Arn: Tempelriddaren har premiär på bio (en av Jan Guillous magnum opus) och snacket om den stora svenska filmsatsningen (största till och med) gick som en löpeld genom svensk media det året. Tror till och med att jämförelser med Sagan om Ringen-filmerna gjordes någon gång på vägen. I alla fall, är själv inget stort fan av "rida-på-häst-och-slåss-för-kung-och-fosterland"-filmer, men jag uppskattade satsningen på något nytt. En egenskap jag saknar alldeles för mycket i svensk film (Beck, Wallander, Johan Falk någon?). Jag planerade hursomhelst egentligen inte att se filmen på bio, det var ju egentligen inte min grej, men när ett gäng av släkt och vänner skulle se den så hakade jag snabbt på. Skulle den här filmen äntligen kunna motbevisa alla skeptikers tveksamhet om svensk film styrka? Tvi fick jag.

Det som skulle bli en fröjd för ögat, och uppvisning av allt det goda som svensk film hade att erbjuda, blev snabbt platt som en slafsigt gjord pannkaka serverad till ärtsoppan på burk. Filmupplevelsen blev en långsam och plågsam affär och en uppvisning i förlorad potential, fokusering på fel saker och en inbillad storslagenhet som inte infann sig. En films budget är en väsentlig del av dess skapande och mycket av försnacket kring Arn-filmerna hade kretsat just kring budgeten. Problemet är dock att viss typ av filmer kräver sin "grundbudget" för att kunna göras rättvis. Ett kammarspel behöver egentligen bara två personer inlåsta i ett rum och ett välskrivet manus för att fungera. Ett "storslaget" krigsdrama utspelad under medeltiden kräver dock en viss form av, just det, storslagenhet för att fungera. Arn visade sig ha väldigt lite utav den varan i lager.


När krigsscenerna till slut dök upp i filmen, efter en alldeles för lång och seg uppbyggnad av karaktärerna, var de alldeles för snabbt avklarade igen och ingav fel associationer. Känslan av medeltidsveckan i Visby var för påtaglig för att kunna ignoreras från min sida. Dessutom insåg man snabbt att den "mäktiga" budgeten enbart hade råd att fylla upp frontlinjen utav slagfältet med soldater och hästar. Tittade man mellan raderna (bokstavligt talat) ekade det skrämmande tomt. Förmodligen är detta mer historiskt korrekt, men likväl är film en lek med illusioner för att skapa känslor och Arn skapade helt fel känslor för mig.

Så det som skulle bli måttstocken och det övertygande exemplet på styrkan med svensk film, blev snarare en sådan personlig besvikelse för mig att jag började tvivla om jag ändå hade fel tankar om svensk film. Den kanske inte var så bra ändå som jag först hade trott? Lyckligtvis dök dock filmer som De ofrivilliga, Maria Larssons eviga ögonblick och Låt den rätte komma in upp nästkommande år som gav mig en viktig injektion av positiva känslor kring svensk film igen. Känslor som jag har lyckats bibehålla sedan dess. Men med den första Arn-filmen var det nära där ett tag att jag förlorade hoppet om svensk films storhet och det ångrar jag att filmen i fråga nästan tilläts att göra.

För noteringarna: Har inte sett uppföljaren Riket vid vägens slut, men har hört att den ska vara marginellt bättre än sin föregångare. Vill dock inte ta den risken i första taget.
Då ser jag hellre parodin som lyckades fånga "känslan" som originalfilmen saknade.
Länk



Länk till initiativtagaren till "ånger-temat" (Filmitch) eget bidrag följer nedan, som även har samlat de andra inläggen i följetongen.
Länk

Att resa till månen på luft - 2012-03-06 22:21:01 Ner Upp

Jag har redan tidigare nämnt om den klassiska sci-fi-filmen från 1902 Resan till Månen och hur den på många sätt revolutionerade filmmediumet (från återberättande av verkligenheten till underhållning). Nu är dock filmskaparen och trollkonstnären Georges Méliès 110-årsjubilerande magnum opus återigen på tapeten och det på flera olika sätt. Förutom att Georges Méliès, och därmed också Resan till Månen, är i fokus i Martin Scorseses senaste långfilm Hugo, gör det faktumet att kortfilmen firar just 110 år i år den väl värd att uppmärksammas.

Något som togs tillvaras på vid förra årets filmfestival i Cannes när man skulle presentera en upppiffad version av originalfilmen och denna gången dessutom i färg. Bara några veckor innan kortfilmen skulle ha premiär kontaktades den franska musikgruppen Air och tillfrågades ifall de ville musiksätta dem 14 minuterna som kortfilmen fyller ut. Det ställde musikduon glädjeligen upp på och snabbt var kortfilmen musiksatt och klar. Nicolas Godin och Jean-Benoît Dunckel i Air kände sig dock inte färdiga och spånade vidare på ett konceptiellt fullängdsalbum baserad på Méliés rymdäventyr. Ljuv musik uppstod och i år släpptes således albumet med samma namn som originaltiteln till kortfilmen, Le voyage dans la lune. Men låt mig först få berätta lite om min relation till Air.

 


När jag sedan, främst tack vare Daft Punk, lyckades komma ur "Absolute Music"-träsket och in i "försök-att-upptäcka-sin-egen-musikdentitet"-stadiet har fransk elektronisk musik alltid legat mig varmt om hjärtat. Ifall Justice får symbolisera det lite hårdare på den franska elektroniska skalan, och Daft Punk får vara någon form av ledstjärna i mitten, är det Air som tydligast för mig symboliserar den lite lugnare och mer harmoniska musiken. Genom sin blandning av 80-tals synthmusik, 60-tals pop och en någon form av nostalgisk retrofuturism över det hela, bäst framfört enligt mig på sitt debutalbum Moon Safari (som givetvis finns i samlingen), klarade de att hitta sitt ett eget segment i den elektroniska genren. Kan utöver deras debutalbum även varmt rekommendera deras soundtrack till filmen TheVirgin Suicides (Spotify).

Nåväl, hur står sig då den nya skivan i jämförelse med deras tidigare verk? Fantastiskt bra skulle jag vilja påstå. Det lugna och harmoniska finns där, det "filmiska" har funnits där hela tiden och nu lyckades de även experimentera mer med sin ljudbild och stoppa in ännu fler nyanser i deras musik att lyssna efter. Jag blev så pass nöjd med skivan att jag var tvungen att köpa hem den limiterade CD-utgåvan (se bild ovan) som även inkluderar den upppiffade kortfilmen i sin helhet och i färg. Tänka sig att en 110-årig kortfilm kan få en att köpa musik-CDs igen. Mycket ska man var med om.

Le Voyage Dans La Lune (Spotify)

 


Little White Lies - 2012-02-03 16:02:28 Ner Upp

Är man intresserad av film blir det per automatik också att man uppskattar att läsa om det, oavsett om det är filmnyheter, recensioner eller artiklar. Och eftersom du läser detta via internet är chansen stor att du, precis som jag, inhämtar den mesta av denna information via just nätet. Vilket är helt naturligt eftersom internet ger fördelarna med att ha en snabb uppdateringsfrekvens (händer det just nu kan man både skriva om det och publicera det direkt).

Personligen, är väl lite gammaldags av mig, finns det dock ingen läsupplevelse som är större än när man håller en fysisk sak i sina händer och får bläddra igenom dess sidor. Problemet med detta är att det tar både tid och pengar att trycka böcker och tidningar, vilket leder till att man inte bör fokusera dessa på de allra senaste filmnyheterna. Böcker är till exempel ett perfekt format för en längre biografi om en känd filmpersonlighet eller en specifik film. Något som kräver en större investering av tid från sin läsare. I tidningsväg har jag dock inte riktigt hittat några intressanta filmvarianter.

 

Har testat både den brittiska tidskriften Empire och den svenska varianten Cinema, utan att bli riktigt nöjd. Båda två, framförallt den förstnämnda, är välskrivna och har relevant information, men jag upplevde att ingen av dem frångick särskilt mycket från det man kan få gratis tillgång till via internet. Sedan hittade jag för några år sedan en tredje filmtidning (magasin snarare) på en Pressbyrå-butik, med Jack Nicholsons variant av Jokern på framsidan, som verkade intressant.

 

Tyvärr tröttnade jag på tidningen i fråga (kommer tyvärr inte ihåg namnet) så pass snabbt att jag inte orkade mig igenom ens ett nummer utav den. Nog att det är intressant att läsa om Islands filmindustri (har ingen större kunskap om den), men att viga ett helt nummer om den är inget som tilltalar mig. Jag vill personligen, med en filmtidning, ha en trevlig blandning mellan ny kunskap och något igenkänningsbart som jag snabbt kan relatera till. Lyckligtvis har jag till slut hittat detta efter mycket letande.

Tidningen som har lyckats med detta heter Little White Lies och är ett brittiskt, oberoende filmmagasin som utkommer sex gånger per år. Filmmagasinet är i varje nummer uppdelat efter ett specifikt mönster där en särskilt utvald temafilm, den som syns på framsidan, får sätta tonen för den första halvan utav magasinet. Till exempel i det senaste numret är Shame den utvalda temafilmen, vilket medför att första halvan av det fylls upp av den obligatoriska recensionen och intervjuerna med personerna bakom filmen. Men inte nog med detta finns här även essäer som tar upp hur sexberoende och andra tabubelagda ämnen har porträtteras i filmer genom åren, ifall film i sig kan vara ett sätt att bearbeta svåra trauman och hur sex har/kan skildrats på olika sätt på den vita duken.

 

Andra halvan av magasinet består sedan av recensioner och intervjuer kring de senaste filmerna som visas på bio (ur ett brittiskt perspektiv). På det hela taget är det väl avvägd mellan det jag sedan tidigare eftersträvade hos en bra filmtidning/magasin och även gjort på ett tillräckligt tidlöst sätt för att det inte ska bli inaktuell så fort tryckpressarna har slocknat. Dessutom är det hela paketerat så väl, och visuellt slående, att man snabbt förstår vikten av att riktigt bra design och layout inte bara är något trevligt för ögat, utan något som starkt hjälper till att frambringa textens innehåll.

Denna lilla rekommendation blev lite längre än vad jag först tänkt mig, men oavsett är det främsta jag vill få fram här är att köp gärna ett eget nummer av Little White Lies och se ifall det är någonting för er. Tidningen finns, som det brukar heta, i välsorterade Pressbyrå-butiker. Man kan även köpa och prenumerera direkt på magasinets hemsida och det är inga problem (talar från egen erfarenhet) med frakten och leveransen till Sverige. Hoppas det ska smaka!

 


Reklam - som en brygga mellan skaparen och användaren - 2012-02-01 14:15:40 Ner Upp

Efter att ha sett och skrivit kring dokumentären The Greatest Movie Ever Sold har jag inte riktigt kunnat släppa tanken på reklam och vilken påverkan den kan tänkas ha. Men också hur reklam kan bidra med pengar när konsumenten inte vill betala för innehållet. TV4 visar just nu (under jul- och nyårshelgen i alla fall) en reklamfilm om sin egen reklam (meta) och som utifrån ett korvexempel visar vad reklamen bidrar med. Tanken är enkel: "Betala för dig eller låt några reklamklipp göra det för dig". Frågan är dock hur stor den totala "reklampåsen" med pengar är och hur mycket man kan ta från den innan pengarna börjar sina.

Många företag idag livnär sig främst på att visa reklam eller att skapa underlag för reklam (Facebook och Google). Faran är dock om man inte är någon av de allra största aktörerna att förlita sig för mycket på reklamens inverkan och försöka inse att kundunderlaget kanske inte alltid räcker till för att enbart använda reklam som inkomst. Man måste få folk att börja betala för sig för att företagen ska kunna överleva på längre sikt och då fungerar reklamen som en bra "inkörsport". Spotify är ett bra exempel på detta. Genom att erbjuda en gratisversion under en begränsad tidsperiod (med begränsad speltid och reklamavbrott) kan de locka till sig nya kunder att pröva deras programvara. Om kunderna sedan gillade att använda Spotify har de ett val att fortsätta betala för sig, genom Spotifys olika betalningsalternativ, för att slippa reklamen eller begränsningarna. Filmtjänsten Voddler har något liknande, men inte lika väl utvecklat på grund av rättighetsproblem, att erbjuda.

Men för att både användaren och de annonserade företagen ska bli nöjda med detta måste reklamen kännas relevant, nå ut till rätt personer och göra de eventuella kunderna uppmärksam på företaget, utan att det ska störa själva användarupplevelsen för mycket. Med Spotifys reklamavbrott efter var femte låt (eller något liknande) och Voddlers reklam innan filmens början har de båda två ett system som både uppmärksammar och samtidigt inte stör kunderna för mycket.

Lek med tanken på att jag själv skulle ha reklam med i mina texter. Var skulle jag placera reklamen då? För att skriva och använda bloggportalen "blogg.se" gratis accepterar man att viss reklam ska visas mellan sina inlägg. Om jag skulle placera den externa reklamen mitt i mina texter, skulle det fungera då? Förstår man då som läsare vilken reklam som är vilken, stör det inte läsupplevelsen för mycket och blir de som annonserar nöjda?



Det finns casino guider på ett gäng olika språk, och även finska är ett av de som erbjuds. En av dom är suomi casino som fungerar som de flesta casino guider och erbjuder några av de bästa bonusarna du kan hitta just nu. Det finns erbjudande på William Hill, Video Slots, Mr Green, Betsafe, Unibet och Betsson. Förutom detta uppdateras även artiklar om casino spel där du kan t.ex kan läsa om hur du förbättrar dina black jack färdigheter. Många väljer att leta efter dessa guider just för bonusarna. Det är bra för nya spelare som är sugna på att spela casino online att börja med dessa. När du sedan klarat en av dessa bonusar kan du gå vidare till nästa. Fortsätter du göra så här kan du med lite tur ha tjänat ihop en bra summa pengar. Det är de som gör online casino så pass spännande!



Och målgruppen? Ett onlinebaserat pokerföretag gör nog rätt i att annonsera direkt på nätet. Av förklarliga skäl är det ju där som deras potentiella kunder finns. Genom att gå direkt på användarens brukningsmedium (datorn alltså) har man snabbt avskärmat sig till sin potentiella målgrupp och på så sätt gjort en - förhoppningsvis - effektiv reklamkampanj.

Summa summarum är reklam ett intressant verktyg som i sina ljusaste stunder kan fungera som en brygga mellan skaparen och användaren så att båda parter blir nöjda. Det gäller som annonserade företag dock att väl kunna avväga på vilket/vilka sätt man effektivt ska nå ut med sitt budskap och kunna nå så många potentiella kunder som möjligt. Via bloggar kan vara ett exempel.


Och nu är det dags för lite reklam. Eller? - 2011-09-25 22:04:32 Ner Upp

I Morgan Spurlocks, mest känd från Super Size Me, senaste dokumentär The Greatest Movie Ever Sold tar han sig an reklamen och produktplaceringens underbara värld. Som vanligt med Spurlocks filmer är underhållningsvärdet även här lika högt (om inte högre?) än kunskapsvärdet. Han lyckas presentera olika scenarier där reklam och produktplacering ändrar hur främst filmer kan se ut och hur den i slutändan påverkar oss i publiken.

Även om det hela är tänkvärt kan jag inte frångå känslan av att herr Spurlock slår upp lite väl många öppna dörrar här och missar att verkligen gå på djupet av problematiken kring reklam/produktplacering. Är det egentligen något större problem med det, skadar det trovärdigheten för filmen i fråga eller är det enbart något bra som möjliggör att filmens ens blev gjord? Oavsett det missade målet gillar jag Spurlocks grundprincip med filmen att den helt ska finansieras med hjälp av reklampengar.

 

Hela detta tema återaktualiserades lite hos mig när en person från en internetsida ville få tag på mig via kommentarsfältet. Det visade sig att personen i fråga kom från en casinorelaterad hemsida och att de ville sponsra ett inlägg hos mig där jag länkade någonstans i texten till deras sida. Genast började olika frågeställningar dyka upp i mitt huvud? Kan detta skada min trovärdighet och argument som filmintresserad? Ska jag börja blanda in pengar till ett av mina allra heligaste fritidsintresse, ett som jag enbart håller på med för skojs skull? Framförallt, har jag ens något förtroendekapital att riskera med att göra detta?

 

Mer som en utmaning än något annat tänkte jag försöka tackla detta och presentera något som jag kan stå bakom till hundra procent utan att skämmas. Det första jag kom fram till var att undersöka vad det var för sida som stod bakom denna förfråga. Jag som inte är någon spelare själv, i alla fall inte i den bemärkelsen som berör sidan i fråga, kanske inte ska uttala mig om dess kvalitéer. Men hade jag velat börja spela hade jag helt klart sett en stor nytta i sidan. En trovärdig och lättanvänd guide är A och O för att snabbt förstå hur spelet/spelen fungerar och där verkar företaget göra sitt jobb ytterst väl.

 

Eftersom jag då inte själv spelar något personligen borde mina intressen inte krocka med det berörda företaget och då borde väl reklamen vara ok? Eller? För en av de värsta synderna man enligt mig kan göra i reklamvärlden är när det alltför tydligt framgår att reklamen har påverkat den sponsrades åsikter. Så den första fallgropen verkade jag (kan jag hoppas i alla fall) ha undvikit.

 

Sedan har vi den andra dödssynden om att den som utsätts för reklam känner sig lurad och förd bakom ljuset. Fast i och med att jag öppet framför vad det hela handlar om borde detta också ha undvikits. Eller? Men kan man verkligen göra det så pass lätt för sig att bara för att man är transparent blir reklamen automatiskt ok för det?

 

 

Slutligen, och det som är lika viktigt som de övriga delarna, är att personerna bakom reklamen ska känna sig nöjd med att kunna få fram sitt företag och budskap. Frågan är vad "casinosidan" ska tycka om detta tillvägagångssätt? Ska man framföra att undersökningar har visat att all form av uppmärksamhet på sitt varumärke, god som dålig, i slutändan stärker detsamma. Innan oljeutsläppet i den Mexikanska golfen förra året förknippade jag till exempel BP enbart med gamla avdankade bensinstationer från 80-talet. Tack vare oljeutsläppet vet jag idag mer om företaget än så, vilket ironiskt nog på ett sätt har stärkt detsamma. Hoppas dock inte den berörda hemsidan tycker detta jag försöker framföra nu är ett dåligt sammanhang.

 

Ja, vad ska man säga om det här egentligen. En underhållande dokumentär och en liten förfrågan slutade i någon form av meta-diskussion à la Charlie Kaufman. Man ska väl ändå inte tro att man är något märkvärdigt själv och ta sig på allt för stort allvar? I alla fall hoppas jag att alla inblandade vet vad det hela handlar om och att alla på så sätt blev nöjda. Åh, just det. Jag höll ju nästan på att glömma en viktig sak och detalj i sammanhanget.

 

"This message has been brought to you by......[Företagsnamn]"

 


Notis: Företaget nappade inte på den transparenta reklamstilen som jag hade tänkt mig med detta inlägg, därav är de heller inte namngivna. Men det satte i alla fall igång tankeverksamheten lite extra hos mig och det kan vara värt alla reklampengar i världen.

 


Pulp Fiction på 12 tum - 2011-06-11 09:44:09 Ner Upp

Det är som jag alltid har sagt; Film och musik passar tillsammans som handen i handsken, fisken i vattnet eller tavlan på väggen. Så när jag försöker utforska min nyfunna kärlek för vinylformatet när det kommer till musik är filminslagen alltid nära till hands. Egentligen hade jag redan tjuvstartat lite med soundtracken till American Graffiti och Stand by Me, men det är först vid Pulp Fiction som filmmusikssamlandet sätts igång på allvar.

Med tanke på vad den filmen har betytt för mig när det kommer till film- och musikintresse känns det högst naturligt och som ett givet inslag att ha den ståendes (viktig har jag lärt mig i vinylsammanhang) i samlingen. Tarantino är en mästare på att musiksätta sina filmer och musiken till Pulp Fiction är en av hans främsta sammanställningar. Rekommenderar starkt intervjun med Quentin Tarantino kring hur han tänker när han musiksätter sina filmer som finns med på samlarutgåvan utav soundtracket. Hoppas även att den ingår i vinylutgåvan.

 

 

Om någon är intresserad av vad min vinylsamling i övrigt består av läggs de kontinuerligt upp på Tumblr via följande tagg; My Collection.

 


Tumblr - en oas bland allt kaos - 2011-05-04 12:39:46 Ner Upp

Det har blivit lite si och så med inläggsfrekvensen på sistone. Får skylla på min egna inspirationsbrist och att skolan (tar examen om cirkus en månad) tar mycket av min disponibla tid. Vilket leder till att det blir lite tid över till film, som i sin tur leder till att det bli ännu mindre tid över till att skriva om film. Ska bli bättre till sommaren, jag lovar.

I alla fall så har jag under den senaste tiden upptäckt och skaffat mig en profil på sidan Tumblr. Tumblr är en bloggplattform likt Twitter där man kan dela med sig av olika former av material (bilder, citat, ljud, film). Jag har ju förstått från dagens "kids" att allt ska gå fort fram och Tumblr, likt Twitter igen, jobbar i det korta formatet där ens tanke snabbt förs över till handling. Så därför tänkte jag dela med mig av min Tumblr-profil här. Dels för att visa vad som händer med mig på annat håll, för att det kanske kan intressera någon och det jag publicerar kanske till och med säger något om min personlighet. Vem vet?

För att ta del av min profil kan du trycka på följande länk, klicka på Tumblr-loggan ovan eller gå in på min personliga sida, där även mina andra sidprofiler finns.

På återhörande!


Sidney Lumet (1924-2011) - 2011-04-10 10:32:56 Ner Upp
R.I.P.


Urverksapelsiner - 2011-03-19 08:04:30 Ner Upp

Jag och bloggaren Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord har tagit oss ann historien A Clockwork Orange, både i bok- och filmform. Det var en gemensamt idé som växtes fram redan innan jul och som nu har blivit publicerad hos Sofia. Vårt gemensamma inlägg är uppdelat på så sätt att jag och Sofia har enskilda texter där vi skriver både om boken av Anthony Burgess och filmatiseringen av Stanley Kubrick.

Sedan knyts det ihop lite med ett gemensamt diskussionsinlägg där vi diskuterar ämnen som fri vilja och våld. Tryck på Alex ovan eller länken nedan för att komma till det övergripande inlägget, för att sedan fortsätta därifrån. Om du antingen håller med eller absolut inte håller med oss i våra tankar och funderingar så lämna gärna en kommentar, så kan vi diskutera vidare där. Hoppas det ska smaka!

 

Länk: Urverksapelsiner (@Rörliga bilder och tryckta ord)

 

Jag tänkte att följande videoklipp kunde ansätta tonen till våra texter och funderingar. Temat i klippet går hand i hand med det som tas upp i A Clockwork Orange och är det hela ackompanjeras av robotduon Daft Punk.

 

 


God Jul! - 2010-12-24 09:30:44 Ner Upp

Vill bara snabbt önska eder alla en riktigt god jul och jag hoppas att ni får en riktigt bra sådan, oavsett var och hur ni ska fira den. Sedan hoppas jag även att ni ser en eller annan film under mellandagarna, för att verkligen ladda batterierna inför det stundande året.

Slutligen vill jag tipsa om en tidigare julhälsning från undertecknad och om den årliga censuren som Statstelevisionen står för varje jul. Länk


Äckelhundens utmaning - 2010-12-19 10:59:27 Ner Upp

Pladd har utmanat mig med något som heter "Äckelhundens utmaning". Ursprunget till denna utmaning har jag ingen aning om och jag ser inget fel med hunden på bilden, men jag tyckte det lät intressant så nu kör vi:

 

3 TV-program jag kollar på:

- Kobra
- Debatt
- Starke man

 

3 saker jag gjort idag:

- Vaknat och haft en trevlig söndagsfrukost med familjen och lite julmusik från Spotify.
- Lyssnat in mig lite på mina nyinköpta vinylskivor.
- Börjat förbereda mig inför dagens julklappsinköp och hockeymatch (som åskadare alltså)

 

3 saker jag längtar efter:

- Lugn och ro (känns som om det verkligen behövs efter att precis ha lagt en intensiv skolperiod bakom mig)
- Att mina julklappsinköp ska vara avklarade.
- Fira jul med god mat och trevligt sällskap.

 

3 saker på min önskelista:

- Vinylskivor
- Biobiljetter
- 30-timmarsdygn (Pladd hade ett bra förslag som jag inte kunde motstå)

 

3 saker att hata:

- Hatfyllda människor (En paradox, jag vet.)
- Julstress (Något som man inte förstod fanns när man var mindre. Ens föräldrar var verkligen bra på att dölja detta.)
- Paprika (Grönsaken)

 

3 måsten för en hårdrockare:

- Bandtröjor
- Släktingar i släptåg på konserter (Antingen en äldre generation som har lärt dig att uppskatta musiken eller en yngre som du har lärt upp.)
- Förmågan att verkligen kunna njuta av sin musikgenre, men samtidigt inte begränsa sig fullständigt i den. (Det gäller att kunna vara nyfiken på all typ av musik och detta gäller givetivs alla musikinriktningar.)

 

Där har vi svaren på print och allt. Hoppas det gick att förstå på ett ungefär vad jag menar.

Nu är det egentligen det svåraste kvar och det är att utmana tre andra, som dessutom inte ska ha fått utmaningen tidigare. Här följer mina:

 

Filmmedia
Videofest.se

 

Hoppas ni inte redan har blivit utmanade.

 


Leslie Nielsen (1926 - 2010) - 2010-11-29 08:51:33 Ner Upp
R.I.P.




och vinnaren är... - 2010-11-26 19:33:44 Ner Upp


Glädjespridaren och träffsäkerhetens mästare Fiffi och hennes filmtajm firade nyligen 1 år med pompa och ståt (Grattis i efterskott och jag ser fram emot minst ett år till).
Till detta firande annordnades det en liten tävling där högsta priset var en The Ultimate Fiffis Filmtajm Movie Box, med [citat]en låda med ALLT du behöver för en lyckad filmkväll[slutcitat]. Det enda man behövde göra var att mejla in namnet på sin favoritfilm från landet vi i folkmun kallar Sverige. Ett erbjudande jag verkligen inte kunde tacka nej till.

Sagt och gjort mejlade jag in mitt bidrag och tänkte inte mycket mer på det. Jag brukar ju inte ha tur i sådana här sammanhang så jag körde efter devisen "det viktiga är inte att vinna, utan att delta". Det viktiga var ju sannerligen att fira just Fiffis 1-års jubileum, så jag hade varit nöjd ändå. Fru Fortuna ville dock annorlunda visade sig och en dag fick jag ett mejl från Fiffi om att hon hade dragit en lapp med mitt namn på och att jag var den lyckliga vinnaren. Glädjen infann sig som ett härligt lugn hos mig som snart även övergick till spänning. Jag blev som ett barn inför julafton: "Vad skulle finnas i paketet?".

För att försöka gå direkt till resultatet fick jag idag hem mitt paket från Posten. Kassörskan sa "grattis på födelsedagen" när jag hämtade upp paket och visst kändes det som en födelsedag allt. Nedan följer några bilder på paketet och dess innehåll. En varningens finger bör höjas att jag verkligen inte är någon mästerfotograf och att ljusförhållandena var inte direkt optimala. Förhoppningsvis ser man ändå på ett ungefär vad bilderna ska föreställa.




Gillar taglinen :)

Jag fick totalt fem filmer med i paketet: Rocky 4, Det Stora Blå, Frostbiten, Remember Me och Scott Pilgrim vs. the World. Det roliga är att jag inte har sett någon av dessa filmer tidigare, så jag har trevliga filmstunder att se fram emot framöver. Ska försöka få till någon form av recension i alla fall på tre av filmerna.

Så tack för vinsten Fiffi och jag ser som sagt fram emot att läsa dina underhållande och träffsäkra texter minst ett år till. Förövrigt känns det ändå lite konstigt att jag, plus nio andra vinnare, får vinster när det är du, Fiffi, som jubilerar. Men stort tack ännu en gång.

Notis: Och vilken svensk film som var min favorit? Min röst gick till De ofrivilliga från 2008, regisserad av Ruben Östlund. Min recension på filmen finns att läsa här och sammanställningen av de inskickade bidragen till Fiffi finns här.

http://www.imdb.com/title/tt1232826/

Blandbandsuppmaning by AddePladde - 2010-10-30 09:21:22 Ner Upp

Allt i livet består inte enbart av film (skrämmande, eller hur?). Addepladde (AddePladdes j-vla filmblogg) har i sin musikblogg AddePladdes förbannade musikblogg gjort uppmanat sina läsare att damma av det gamla hederliga blandbandskonceptet från förr och skapa sig nya digitiala efterträdare via Spotify. Reglerna och hur man ska gå tillväga finns att tillgå på musikbloggen.

Det första temat som berörs är "
vinter/mörker med en touch av melankoli". Kan till en början låta deprimerande, men låt oss vara deprimerade tillsammans så blir detta nog bra. :)

Min spellista "Up on Melancholy Hill there's a plastic tree" finns att tillgå här och annars är det bara till att hoppa sig vidare till AddePladdes musikaliska sida, här eller via bilden ovan. Låt fantastin flöda fritt och skapa dig ditt eget blandband som du delar med dig av. "Musik ska byggas utav glädje" som någon sa och en stor del i denna glädje är att dela med sig av bra musik till andra.


Om du inte har tillgång till Spotify än har jag några invites över. Hör bara av dig till mig så löser vi det.

 


Tre om en: Pulp Fiction-reflektioner - 2010-10-27 13:01:18 Ner Upp

Har skrivit ett litet inlägg på Fiffis eminenta filmblogg kring rubriken "Tre om en: Pulp Fiction-reflektioner". Förutom jag är det Fiffi själv och David från Filmmedia som har reflekterat över filmen Pulp Fiction.

Uppdraget var som tur var inte att skriva en recension på filmen, det hade jag nog inte klarat av, utan mer som rubriken avslöjar att reflektera fritt över filmen. Själv försökte jag skriva lite om dess personliga betydelse för mig och vad den har betytt för mitt filmintresse (ger en förklaring till mitt bloggnamn).

Så in på Fiffis blogg och läs vettja. Inlägget nås antingen här eller via Travoltas dansanta uppseende (läs: bild ovan).
Mycket nöje!

 


Detta är ett personligt meddelande - igen - 2010-09-15 18:19:32 Ner Upp
Har idag mixtrat lite med min "personliga sida" och bland annat lagt till lite bilder för att förhoppningsvis kunna locka någon att läsa det man har skrivit "genom åren". Bilder brukar just kunna underlätta när det kommer till det här.

Så följ länken på höger sida ("..and this time it's personal") eller tryck på bilden nedan. Mycket nöje!



Blogg award - 2010-09-13 18:24:14 Ner Upp

Får tacka Filmmedia som nominerade mig till ett blogg award, eller vad nu det officiella namnet är. Vet inte riktigt ursprunget till detta pris och vad det egentligen står för, men syftet verkar vara att uppmärksamma andras arbete och det ser jag absolut inget fel i. Fick priset enligt följande:

"En filmblogg med intressanta och annorlunda inlägg. Förtjänar definitivt mer uppmärksamhet."

Med priset följer även några regler som måste uppfyllas för att det ska gällas:

1. Kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den [Avklarat]
2. Tacka och länka till den som nominerade dig [Avklarat]
3. Nominera sju andra bloggare och länka till dem:


Då jag känner mig som en novis inom bloggosfären och således inte är så insatt i den - än - kan jag tyvärr inte komma upp till sju bloggar, även om jag hade velat. Jag får länka till de jag redan känner till och följer, och samtidigt se priset som en uppmaning till att hitta nya favoriter.

 

Filmmedia

  • Har en stor variation i sina inlägg och blandar allvarsamma ämnen med mer lättsamma. Ser med kritiska ögon mot mediavärlden och hur vissa nyheter porträtteras där, vilket jag alltid tycker är intressant att ta del av. Har dessutom ett extra öga mot östasiatiska filmer, vilket jag i utbildningssyfte snabbt suger in som en svamp.
Plox
  • En genuint filmintresserad person vilket syns i varje inlägg och skrivelse. Har en specialinriktning mot filmsamlandet och ger goda tips kring detta. Är dessutom trevlig att diskutera film med i största allmänhet.

Bennett Media

  • En filmblogg skriven av barringer82 (YouTube-tips #3) och som jag först upptäckte via hans fantastiska filmmontage. Har på senare tid även börjat fascinerats över hans kunskap med stillbilder och hur han lyckas fånga olika ögonblicksmoment från olika filmer.

4. Berätta sju intressanta saker om dig själv

Då jag inte skulle anse mig själv som en så kallad intressant person, så blir detta en svår uppgift att genomföra. Men jag ska försöka göra så gott jag kan:

 

1. Jag har så länge jag minns haft en skräckblandad förtjusning till hajar, denna förhistoriska djurart som genom åren har fått en skräckinjagande klang kring sig. Givetivs såg jag igenom hela Jaws-serien i en tidig ålder och ettan är en stor favorit hos mig. Fyran däremot gillade jag inte ens då när jag var "ung och dum".

2. Jag planerar vad jag ska se på härnäst i filmväg nästan uteslutande via olika filmlistor. Det ger mig lite ordning bland kaoset, då min vill-se-lista växer för var dag som går.

3. Via mitt filmintresse har jag även utökat mitt musikintresse och blivit mer benägen av att läsa böcker.

4. Är lik Woody Allen när det kommer till att se på film. Jag måste verkligen se hela filmen - från början till slut - för att känna mig helt nöjd och för att jag själv ska tycka att jag verkligen har sett filmen. Brukar sällan, eller snarare aldrig, "hoppa in" i filmer och se klart en film från mitten.

5. Är en allätare när det kommer till musik och kan lyssna på allt från jazz, opera till hiphop (ja till och med dansband om det humöret sätter till). Störst fokus ligger dock på elektronisk musik och favoritinriktningen är french house.

6. Min kära mor och syster var nära på att helt förstöra musikalfilmgenren för mig genom att, enligt mig, tjata ut både Hair och The Sound of Music (film + musik) när jag var yngre. Idag kan jag nästan bara uppskatta musikalfilmer med en stor dos självdistans och som inte tar genren på allt för stort allvar (ex: South Park: Bigger Longer & Uncut).

7
. Pulp Fiction var den filmen som verkligen satte igång mitt filmintresse på allvar (Text kring detta)

 


Sommar 2010: En lägesrapport - 2010-07-15 20:26:41 Ner Upp

Hej svejs i sommarvärmen. Snart har halva sommaren gått och det har varit en dålig filmsommar hittils. Fotbolls-VM stal mycket fokus under en hel månad, där det blev lite tid över för filmtittande. Biosommaren är dessutom en av de sämre på länge och det är egentligen bara två filmer som verkar lockade, Inception och Toy Story 3. I och för sig verkar de nämna filmerna vara två riktiga toppenfilmer om man ska tro förhandssnacket, men det känns ändå för tunt på den fronten.

Den rådande värmeböljan som har dragit in över landet gör inte att motivationen stiger när det gäller att sitta inomhus och se film, ännu mindre att försöka få igång "tankeverksamheten" och skriva ner något kring sina funderingar.

Men det ska bli bättring på filmfronten framöver och nu när VM är över för den här gången så finns det plötsligt lite tid över för att på lite film. Dessutom har Inception biopremiär nästa vecka så det lär dyka upp lite recensioner och tankar kring film framöver. Försök håll ut i värmen och kom ihåg att glass plus vatten är den bästa medicinen mot solfrossa.


Dennis Hopper (1936 -2010) - 2010-05-30 19:12:01 Ner Upp
R.I.P.



Dennis Hopper Retrospective (Maybach Family Foundation)


Lite påsk och blandat - 2010-04-07 19:18:03 Ner Upp
Hoppas ni har haft en riktig glad och trevlig påsk med nära och kära, för det har jag haft i alla fall. Till och med en sådan glad påsk att jag knappt har hunnit med att titta på film under helgen som gått, därav det skrala innehållet här. Nu när vardagen så sakteliga börjar rulla igång igen så ska även jag försöka att hänga på den och börja skriva lite mer frekvent om film och annat som hör därtill.



Lite har ändå hänt på sistone och det är att jag har ändrat mina betygssymboler, till en förhoppningsvis mer stilren och lättöverskådlig variant. Om jag ska vara ärlig så var de äldre inte något att hänga i påskträden precis. Betygen ser ut som bilden ovan och kommer att fasas in recensionerna framöver.



När jag ändå har er på tråden kan jag passa på att berätta att imorgon, den 8:e april, var det tjugo år sedan TV-serien Twin Peaks hade premiär på TV. Har ni inte sett serien än är detta ett ypperligt tillfälle att börja i och med jubileumet. Vad jag tyckte om serien finns att läsa här och för att komma i rätt stämning rekommenderas följande.


Tidigare inlägg
RSS 2.0
Nöje och Underhållning Film & TV bloggar Reggad på Commo.se Film/Tv Blogglista.se