Twin Peaks

"Världens bästa serie" eller "krångligare än att hitta till ett visst nätbolags lagershoppar". Kärt barn har många namn och många sidor av samma mynt - men en sak verkar säkert och det är att Twin Peaks berör.

Dessutom så hade jag hört talas om den speciella David Lynch-stämningen, som jag inte själv hade upplevt än.
Så det var med stor spänning och förväntan som jag dök ner i min nyss inköpa guldbox, för att stifta bekantskap med Twin Peaks och dess invånare.

Det första som slår mig är mystiken och den successiva spänningen som ökar ju längre serien fortskrider. Musiken, komponerad av Angelo Badalamenti,  hjälper till att förstärka detta. Seriens intro är oerhört vackert på sitt speciella sätt och lägger ribban högt när det gäller den fortsatta atmosfären i serien.



Twin Peaks intrig skiftar lite under seriens gång, men själva kärnan är alltid intakt och intresset bibehålls därför genom hela serien.
Serien prövar tittaren att försöka hänga med i allt och framhäver att använda fantasin. Just att kunna använda sin fantasi är ett viktigt hjälpmedel för att verkligen kunna uppskatta serien fullt ut. Man ska vara beredd på att allt inte serveras på ett silverfat - färdigt att konsumeras, utan det ska krävas något tillbaka från tittaren.

Detta faktum, tillsammans med en rätt sorts förvirring, gör att jag verkligen inte kan släppa serien ur mitt medvetna - och på något sätt så känns det verkligen som om serien även tränger in i mitt undermedvetna.

Just förvirring - på rätt sätt, är en underskattad funktion inom det rörliga mediets underbara värld och Lynch/Frost uttnyttjar detta maximalt.
"Vad händer här?" och "Hur hänger det ihop med det andra?", är några av de frågorna som jag frekvent ställer till mig själv under seriens gång.



Invånarna som har bosatt sig i det lilla samhället Twin Peaks är en kavalkad av fantastiska karaktärer, och ett persongalleri utöver det vanliga. Det spelar ingen roll om det är en av de mer bärande rollerna eller någon som bara skymtar förbi ibland - alla lämnar ett starkt intryck på mig.

Trots detta så måste jag ändå belysa Kyle MacLachlan's roll i det hela, som spelar med sådan charm och pondus att han nästan stjäl alla de scener som han är med i.
Att jag tidigare har refererat herr MacLachlan till en viss film om en stenåldersfamilj, ter sig ganska ironiskt nu efter att jag har sett Twin Peaks.



Men intressanta karaktärer och engagerande intrig till trots, så är det seriens speciella atmosfär som är dess allra största styrka och det som urskiljer Twin Peaks från andra serier.
The Shining har sitt Overlook Hotel och Twin Peaks har sitt samhälle med samma namn - och sin omkringliggande skog.

Det är faktiskt just nyss nämnda film som är det enda jag kommer på som faktiskt kan tävla i samma liga som Twin Peaks, när det gäller atmosfär och underliggande spänning - och det får väl anses vara ett ganska gott betyg för båda parter.