Avatar 3D
James Cameron har verkligen inte gjort det lätt för sig. Förväntningarna har varit skyhöga sedan hans första meddelande om Avatar och dessutom så tror han stenhårt på 3D-tekniken. En teknik som hittills - ärligt talat - mest har varit en gimmick för filmbolagen att försöka sälja fler biobiljetter med, än en extra dimension till filmen och dess historia. Men den här filmen är ytterligare ett bevis på att Cameron kan sina saker och han vet hur man underhåller en kräsen publik.

Förhandssnacket har främst handlat om den revolutionerande tekniken bakom som Cameron har jobbat fram under de senaste åren. Denna teknik som enligt förhandstipsen en gång för alla ska cementera 3D som en framtida teknik att ta på allvar och inte någon gimmick som snabbt glöms bort i filmperiferin.

Trots mina misstankar så får jag väl kapitulera för Cameron och hans vision för Avatar är ett starkt bevis på 3D-teknikens fördelar, bara man använder det på rätt sätt. I allt för många fall så används tekniken genom att föremål stup i kvarten ploppar ut ur duken som en väckarklocka och bevis till publiken att de verkligen kollar på en 3D-film. Här är snarare tekniken integrerad i filmen för att ge Camerons värld ett djup och liv som förhöjer den totala upplevelsen.



Men en film är ingenting utan en bra historia och här lyckas Cameron att förmedla en tillräckligt bra sådan för att väga upp hela tekniken bakom. Det är en kolonialhistoria ur den gamla skolan som man förmodligen kan känna igen från ett antal andra filmer. Tillsammans med en välfylld rollista med kompetenta skådespelare så finns här ändå ett känslomässigt djup, som annars lätt hade fått skryta på foten för en välkammad yta.

Till och med skådespelarna under den blåa datoranimerade ytan gör ett riktigt bra jobb och ger liv åt karaktärer som annars lätt hade känts både liv- och själslösa. Ännu ett exempel på när teknik och berättarglädje går hand i hand, något som Avatar är fullt av.



Trots allt det positiva så har solen sina brister och så även Avatar. Manuset bleknar tyvärr i jämförelse med den välpolerade ytan. Här finns tyvärr de obligatoriska oneliners som allt för ofta dyker upp i filmer av liknande slag, vilket är synd. Dessutom finns det inga direkta överraskningar i manuset. Har du sett trailern så kan du nog lista ut hur det hela kommer att te sig.

Jag skulle även vilja få lite mer bakgrundshistoria till de åtråvärda stenarna på Pandora som företaget desperat vill åt. Som det är just nu så skapas det ingen förståelse för företaget och det är nu stensäkert på vem man ska heja på. Visst är det ganska självklart egentligen vilka man ska tycka synd om från första början, men ge mig åtminstone en bra anledning för att jag ska försöka förstå orsaken till hela invasionen.

En annan brist i manuset visar sig vid Stephen Langs benhårda militärledare, som utan de något stolpiga replikerna hade kunnat bli en riktigt minnesvärd filmkaraktär. Lang gör ett riktigt bra jobb i rollen men eftersom han inte levererar något minnesvärt citat att lägga på minnet, så blir han mer som en filmmilitär i högen snarare än en säregen karaktär att minnas. Synd för här fanns det verkligen potential att hämta ur.



Även om den klassiska kolonialhistorien fungerar, så kunde den ha polerats ytterligare några vändor och givit mig några överraskningar under filmens gång. Om Cameron har jobbat så mycket med tekniken runt omkring och utvecklat den, så kunde han väl även ha arbetat på grundhistorien lite mer. Det fungerar som sagt, men det kunde ha blivit så mycket bättre.

Avatar är en bioupplevelse utöver det vanliga och ett måste på biografen, gärna i 3D. Om historien hade varit med utvecklad och innehållit fler överraskningsmoment så hade Avatar mer eller mindre varit ett mästerverk. Nu blev den snarare en makalös upplevelse och en kompetent film. James Cameron har i alla fall visat med besked att han är tillbaka i rampljuset för att stanna och det räcker gott och väl för mig.