Frost/Nixon

Richard Nixon hade dragit sig tillbaka och han kändes som en slagen man efter Watergate-skandalen.
David Frost, mest känd från olika talk-shower fick en djärv idé och resten är som det heter historia.
Föga skulle de inblandade inse att deras möte skulle få en så stor historisk betydelse.

Detta är premisserna som filmen utgår ifrån och man märker att man får ta del av en stor historisk händelse. Ron Howard, men framförallt manusförfattaren Peter Morgan, vars pjäs filmen är baserad på, lyckas bygga upp en spännande atmosfär.

Den speciella meta-karaktären som filmen besitter, tillsammans med idel starka personporträtt, gör att filmen uppfattas både som trovärdig och förvånansvärd spännande trots att man vet resultatet.

Angående personporträtten i filmen så är det framförallt de två titelrollerna som är riktigt starkt genomförda. Michael Sheen, i rollen som David Frost, gör ett riktigt bra jobb och man förstår tydligt under filmens gång att Frost är en novis på området och att det är hans eventuella kommande kändisskap som är det viktigaste.

Sheens playboy-karaktär distanserar sig tydligt från Frank Langella´s Nixon-porträtt och det märks snabbt att de inblandade är två individer från två helt olika världar.
Langellas porträtt är spelad med stor pondus och han förtjänade verkligen sin Oscars-nominering.