Under början av 70-talet till slutet av 80-talet, blommade den australiensiska filmindustrin ut fullständigt och blev välkänt under namnet Ozploitation.

Namnet syftade på filmernas uppbyggnad, nämligen exploitationfilmer med mycket fokus på våld, sex och andra tabun.
Det som urskiljde den australiensiska varianten, från den övriga var dess galenskap. Ja, de flesta inblandade i denna genre var fullkomligt galna och gjorde de mest korkade grejer, för att skapa den ultimata filmen.

Man riskerade livet på skådespelarna, för att skapa en realistisk känsla över det. Till exempel så sköt man i vissa scener med riktig ammunition mot skådespelarna eller höll filmens huvudkaraktär nedsänkt i vatten, upp och ned, utan några som helst säkerhetsåtgärder. Man tänkte minst sagt inte på säkerheten, utan man körde mest på.

Filmerna var riktiga b-filmer, eller skräp-filmer om man tycker det, som idag har fått lite av en kultstatus. Här var det inga fina budskap man skulle få fram, utan det var ren och skär underhållning.

Dokumentären lockade mig inte direkt att ta mig an något film, kanske Mad Max men annars blev jag inte så frälst precis.
Det roliga i filmen, och skrämmande på samma gång, var och ta del av hur man gjorde dessa filmer och hur nära det ibland var att det gick åt pipsvängen. Under vissa sekvenser, vid filminspelningen, kunde det gått riktigt snett.

Dokumentären rekommenderas för er som vill ta del av filmskapande, från sin galnaste sida, och kanske uppskattar ni, till skillnad från mig själv, dessa exploationfilmer, the Australian way.

Trailer:

Och självklart när det gäller b-filmer, så är Tarantino med på ett hörn.