Gränsen
Andra världskriget är ett välkänt tema när det kommer till film och allt från spelfilmer till dokumentärer har berört ämnet. Detta till den milda grad att jag känner att där finns en stor mättnad för denna typ av film och detta gäller framförallt spelfilmer. Många spelfilmer har dessutom, enligt min mening, helt fel angreppssätt när man ska ta sig an detta historiska ämne. Man är manipulativ snarare än beskrivande, vilket resulterar i att man tvingas in i ett känsloläge snarare än att man själv känner det. Det brukar ofta förstöra min filmupplevelse. Därför krävs det nya och intressanta infallsvinklar till detta ibland något uttjatade berättarmaterial för att filmen ska fungera på mig. Så varför inte göra det hela från ett svenskt perspektiv?

Gränsen är något så annorlunda som en krigsfilm (någorlunda i alla fall) som utspelar sig kring andra världskriget, ur ett svenskt perspektiv med svenska soldater. Filmen utspelar sig 1942 vid en vaktspärr i norra Värmland, i närheten av den norska gränsen. Några mil därifrån befinner sig det tyskockuperade Norge och med detta det pågående kriget. En natt får två nyfikna svenska soldater för sig att beträda gränsen, någonting som snabbt visar sig gå fel och snart startas jakten för att hämta hem dem igen.



Det första man märks av i filmen är det fina fotot som maximerar upplevelsen av de karga och snötäckta skogarna i Värmland, som ett "ingenmansland" mellan Sverige och Norge. Fotot känns påkostat, proffsigt och ingjuter en form av klass på filmen som man inte är van vid när det kommer till nutida svenska filmer. Detta tillsammans med nya, obekanta ansikten i de flesta av filmens roller ger ett piggt intryck. Man vill och framförallt vågar testa något nytt.

Det kan tyvärr inte filmens manus påstås vilja göra. Utom några få sekvenser här och var går man sällan från standardmallen när det kommer till krigsfilmer i anslutning till andra världskriget. Eftersom jag känner att för många av dessa filmer, inom denna subgenre, går i samma fotspår behövs och krävs det något nytt och originellt för att jag ska bli intresserad igen. Då räcker det enligt min mening inte att nyheten här främst är att man pratar svenska.



Svensk film behöver synnerligen våga testa nya saker och på så sätt uppskattar jag skaparna bakom Gränsen för att i alla fall försöka. Tyvärr blev det inte tillräckligt nytt för att det skulle bli riktigt intressant. Problemet (eller snarare fördelen) med vår historia är att vi inte har någon klar och tydlig berättelse från kriget som är "filmbar". Danskarna har Flamman & Citronen, norrmännen Max Manus och finnarna Finska vinterkriget. Vi har främst de svenska godstågen som vi kanske inte vill berätta högt om för eftervärlden. Detta till trots är det ändå skönt och veta att Sverige lyckades med att hålla sig utanför kriget. Trots som en följd av tvivelaktiga metoder eller inte.