Snabba Cash II
När Snabba Cash kom ut 2010 var det en frisk fläkt i det svenska filmklimatet med fokus på att visa snarare än att berätta, en handlingskraft som jag tycker saknas i majoriteten av dagens svenska filmer. Tyvärr haltade personporträtten i den första filmen, men med en uppföljare gjord i bokform såg jag fram emot en (förhoppningsvis) naturlig sådan även i filmform.

Snabba Cash II utspelar sig cirka fyra år efter den första filmen där huvudpersonen JW (Joel Kinnaman) sitter av sina sista dagar i fängelset och sina mer eller mindre betrodda kumpaner sitter antingen också inne eller håller sig lågt under radarn. JW har en utstakad plan färdig kring hur han ska försöka ta sig tillbaka till samhället igen, men som på grund av oförutsägbara händelser snabbt ändras åter till en jakt på de snabba cashen.



Likt sin föregångare är Snabba Cash II återigen en visuellt högklassig film med en råhet och kraftfullhet ständigt närvarande i både fotot och miljöerna. Misären är påtaglig och skapar en effektfull kontrast så fort man får ta del av det "normala" livet och samhället i filmen. Känslan av desperation och ånger pyr och något som skapar oönskade effekter för alla inblandade.

Eftersom jag inte har läst någon av ursprungsböckerna vet jag inte hur väl filmerna följer dem, men ur ett filmmässigt perspektiv fungerar och upplevs Snabba Cash II som en naturlig uppföljare. Karaktärerna beter sig naturligt inom sina utsatta gränser och framförallt har de utvecklats i mellanrummet sedan den första filmen. För det som jag hade störst problem med i första filmen, personporträtten, har här förbättrats en aning. Med hjälp av tillbakablickar och interaktion karaktärer sinsemellan får jag i uppföljaren en djupare uppfattning om varje karaktärs mål och syfte med sina handlingar. Tyvärr fungerar dock inte dessa interaktioner smärtfritt.



För när man har och berättar olika sidohistorier inom samma historia är det viktigt att de bygger vidare på varandra, på ett eller annat sätt, och att en känsla av samhörighet infinner sig. Här har Snabba Cash II problem. Filmen har tre huvudspår man får följa och framförallt under filmens inledning tar det lång tid att återupprätta hur de hänger ihop med varandra i en större berättelse.

Grovheten och kylan som fungerar till filmens fördel i det visuella, blir den motsatta effekten när det kommer till klippningen. Känslan av att börja om på nytt i varje sidohistoria, vid varje hopp, är påtaglig och överföringen mellan historierna fungerar inte smärtfritt förrän mot slutet då grundhistorien dras till sin spets (och blir mer fokuserad). Dessutom vid vissa av dessa historiehopp börjar jag ifrågasätta den inbyggda tidsuppfattningen i filmen, vilket motarbetar snarare än att drar mig in i filmens historia.

Snabba Cash II är trots sina brister en habil och väl genomförd uppföljare med en råhet och kraftfullhet i det visuella som jag uppskattar mycket. Likt sin föregångare har den dock sina brister i det dramaturgiska upplägget, men det förringar inte att Snabba Cash II är en genuint sevärd film.