I'm Still Here
Joaquin Phoenix, mest känd från filmer som Gladiator och Walk the Line, beslutade sig plötsligt en dag att lägga den etablerade skådespelarkarriären på hyllan för att istället satsa på en mer musikalisk sådan. Frågorna började snart hopa sig. Mådde han psykiskt dåligt, var detta ett dåligt skämt eller var han allvarlig med sitt karriärombyte? Med rufsigt hår, skägg och mörka solglasögon blev han snart utskrattad hos Letterman inför stora delar av nöjesvärlden och snart följdes det Phoenix-parodier på löpande band. Vad höll han egentligen på med? Här presenteras en del av svaren.

I'm Still Here är en absurd blandning av social reflektion, performancekonst, en offentlig persons förfall, buskis, satir och mockumentär. Nivån på filmen är svajig och i ena stunden fångar man ypperligt människors besatthet av de kända och att kunna placera folk i fack, för att i nästa stund lägga nivån på en femårings kiss- och bajshumor. Allt för ofta undrade jag under filmens gång vad man egentligen ville ha sagt med den.



Men mitt i all kaos lyckas man ändå få fram det likriktade och omänskliga främst inom mediasektorn, där alla vill locka den breda massan med sina nyheter vilket gör att alla publicerar samma nyheter från nästan identisk urfallsvinkel. Är du het och inne för tillfället bryr man sig om dig, för att i nästa stund när populariteten sjunker minskar även empatin för dig och du blir allmän hackkyckling. Och har man väl placerats i ett fack blir det sedan svårt att försöka tvätta bort denna stämpel.

Samtidigt får man ändå komma ihåg att kända människor är starkt beroende av just media för att fortsätta kunna vara kända. I slutändan får man ändå personligen fråga sig själv om bland annat skådespelare även spelar/agerar mot sin publik. Detta visas träffsäkert under filmens inledning med inslag från olika talkshower i ett ihopklippt montage.

Joaquin Phoenix har spelat ett högt spel för att kunna göra denna film och hans filmkarriär kan ha tagit stor skada som kanske inte kan repareras fullt ut. Men han ska och förtjänar ändå beröm för att han åtminstone vågade och att han försökte riva ner sin persona för att skapa sig en personlighet. Något som tyvärr verkar gå förlorad hos majoriteten i processen för att kunna blir uppskattad och känd hos "alla".

---

Notis: Fick via Voddler tillgång till en förhandsbiljett till filmen som har premiär imorgon (den 3:e december) via tjänsten, samma dag som den svenska biopremiären. Detta tror jag personligen är framtiden för dessa filmtjänster och även överlag för att minska fildelningen. Att fildelning är så pass utbredd är just väntan från att man har hört talas om en ny film, tills man själv kan få tillgång till den och uppleva den själv. Just legala tjänster har tidigare varit dåliga på detta och det resulterar då i fler illegala nedladdningar.

Självklart klagar biograferna på att de inte får exklusiv rätt till filmpremiären, men man får ändå ha i åtanke att alla inte vill se film på bio och då är denna lösning främst till för dem som vill se filmen hemma. Alltså stjäl man inte varandras kunder i första taget, utan snarare konkurrerar man tillsammans mot illegal fildelning.

Förhoppningen med denna lösning med bio- och internetpremiärer samtidigt är även att konkurrensen hårdnar så att filmer har Sverigepremiär tidigare än idag. Visst har storfilmerna oftast världspremiär även i Sverige nu för tiden, men att man ska behöva vänta minst ett halvår på vissa medelstora filmer är inte acceptabelt.

Läs gärna min Voddler-genomgång för mer information kring tjänsten. Fick även information om att Voddler idag släppte en ny version av sin spelare (nr 3), som förhoppningsvis ska göra filmvisningen ännu smidigare. Har inte hunnit testa den nya programvaran än, men om det fungerar lika bra som hoppet mellan ettan och tvåan är jag nöjd. Så om ni har haft problem med Voddler tidigare är detta ett ypperligt tillfälle att testa tjänsten igen.