Då är det återigen dags, likt föregående år (2008, 2009, 2010), att kolla igenom det gångna filmåret och begrunda. Vilken film var bäst, vem gjorde bäst ifrån sig och vilka filmer ska man eventuellt undvika?
Kommentera gärna om det är någonting du håller med eller inte håller med om.

Årets svenska film:

Jägarna 2
I ett relativt svagt svensk filmår (i alla fall baserat på de filmerna jag såg) var det Kjell Sundvalls uppföljare till sin filmsuccé, Jägarna, som får min röst. Alla inblandade parter spelar egentligen både på rutin och gör ingenting utanför sin egen säkerhetszon, men samtidigt vet alla vad man vill göra med filmen och det lyckas man väl med. Och i den tillfälligt hemvändande Peter Stormare får Rolf Lassgård möta en värdig moståndare.

Årets sommarfilm:

X-Men: First Class
Ett starkt bevis på att om man slänger in lite karaktärsskådespelare och hjärta kan man lyckas med att skapa en effektiv sommarfilm (blockbuster alltså) utan att man behöver lämna hjärnan hemma. Dessutom åter ett bevis på att man kan, med en bra grundhistoria, åter starta upp en franchise som till synes verkar vara död.

Årets good guy:

Rango, Rango
En till synes vanlig kameleont som hamnar i en ovanlig situation som han måste agera och anpassa sig efter, vare sig han vill det eller inte. Alltid med försöket att ha hjärtat på det rätta stället.

Årets bad guy:

Bernie Rose, Drive
Den värsta (eller bästa beroende på hur man ser det) typen av skurkar som försöker lura in en med charm och karisma, för att sedan helt vända på skutan när man minst anar det. Och med kunskapen om att Albert Brooks oftast brukar spela mer komiska roller blir hans prestation i Drive än mer imponerande.

Årets roligaste film:
- Recension (någorlunda i alla fall)
The Greatest Movie Ever Sold
Under ett år där det var sparsmakat med mer renodlade, och framförallt roliga komedier, var det en dokumentär från skaparen utav Super Size Me som fick min röst. Framförallt konceptet bakom dokumentären var både underhållande, tänkvärt och rolig.

Årets läskigaste film:
- Recension
The Girl with the Dragon Tattoo
Likt föregående år (börjar bli en tradition nu) är den här filmen inte läskig enligt standardmallen, utan den som bäst lyckades skapa en tät atmosfär filmen igenom. Detta mycket tack vare filmens foto, regi och musik.

Årets tårdrypare:
- Recension
Midnight in Paris
Ett vackert och rörande bevis på hur fantastiskt och farligt nostalgi kan påverka oss människor. Det är inte för inte som nostaligi uppstod som en sjukdomsbeteckning och detta lyckas Woody Allen balansera väl genom filmens berättelse. Kul att se herr Allen tillbaka i gammal fin form.

Årets adrenalinkick:

Captain America: The First Avenger
En film som enligt pappret egentligen inte borde fungera, men det gjorde den. Filmen lyckades väl med att blanda en retrokänsla med en modern tappning och balansera precis på rätt sida om "propagandagränsen-på-vägen-till-ohållbart". Dessutom fungerade 3D-effekterna förvånandsvärt väl.

Årets familjefest:

Kung Fu Panda 2
En film som snyggt bygger vidare på grundkonceptet från ettan genom att presentera nya karaktärer och samtidigt lära känna nya sidor utav huvudkaraktärerna.

Årets snyggaste film:
- Recension
Melancholia
Lars von Trier bygger vidare på sin "slow-motion"-teknik från Anticrist och genom inspiration från klassika tavlor lyckas han här med att bokstavligt talat skapa rörliga tavlor. Dessutom lyckas man väl med att skapa jordnära specialeffekter utav utomjordiska händelser.

Årets soundtrack:

Cliff Martinez, Drive
I hård kamp mot Trent Reznor och Atticus Ross (The Girl with the Dragon Tattoo) lyckas Cliff dra det längsta strået tack vare ett elektroniskt 80-tals drypande soundtrack som passar mig perfekt. Och med stor hjälp utav utomstående artister såsom Kavinsky och College skapas en tät stämning och atmosfär genom hela filmen.

Årets par:

Tintin och Kapten Haddock, The Adventures of Tintin
Såg den animerade TV-serien Tintin mycket som barn och det var intressant att få se några av mina barndomsfavoriter fångade väl i "motion capture"-teknik. Ett hedersutnämnande måste i detta sammanhanget också få tilldelas Tintins trogna hund, Milou.

Årets regissör:

Nicolas Winding Refn, Drive
Den danska regissören lyckades med konstycket att göra en kombinerad konst- och actionfilm och samtidigt lägga in tillräckligt med stiliserat filmskapandet för att bristerna i det mångt och mycket ordinära manuset snabbt glömdes bort.

Årets manliga prestation:

Andy Serkins, Caesar i Rise of the Planet of the Apes och Kapten Haddock i The Adventures of Tintin
Med främst sitt kroppspråk och röst lyckades Serkins väl i inte mindre än två filmer under året att frambringa känslor genom "motion-capture"-filtret och samtidigt bevisa att tekniken inte enbart behöver användas åt birollskaraktärer.

Årets kvinnliga prestation:

Kirsten Dunst, Melancholia
I stark konkurrens med sin filmkollega Charlotte Gainsbourg lyckas Kirsten att gestalta en vilsen själ som man i ena stunden tycker synd om, i nästa stund irriterar sig på och för att återigen tycka synd om i en förvirrad känslo berg- och dalbana.

Årets genombrott:

Rooney Mara, The Girl with the Dragon Tattoo
Visste inte särskilt mycket om Mara innan jag såg Finchers filmatisering utav "Män som hatar kvinnor". Enbart att hon var med i en kort stund i The Social Network, men baserat på den rollen trodde jag inte att hon skulle passa in som Lisbeth Salander. Det visade sig att jag hade fel och tur var väl det. Hon lyckades inte enbart med bedriften att bli Salander, utan hon även med att skapa sig något eget jämfört med Rapace rolltolkning.


Årets bästa film:
- Recension
Drive
I en suggesiv och atmosfärtät historia lyckas man både kombinera det tekniska hantverket med det rent mänskliga i en perfekt mix. Ett guldkorn under årets filmskörd!

Årets sämsta film:

Svensson, Svensson - i nöd och lust
Här hände det inte särskilt mycket av värde. Man bygger mycket av historien på nostalgi och tack vare det blev det några skratt i biosalongen. Men filmen glömdes snabbt bort och nu när jag kollade igenom vilka filmer jag hade sett under året kom jag knappt ihåg att jag hade sett filmen i fråga. Inget bra betyg!

Årets "den-har-vi-hört-förut":

Nu måste väl filmbolagen äntligen ha insett fördelen med internet som distributionskanal?
Snart tolv år in det nya årtusendet har det hänt en del, men tyvärr inte tillräckligt, på den digitala fronten när det gäller film. Filmtjänster som Headweb och Voddler kämpar tappert, men tyvärr är det oftast filmbolaget själva som sätter käppar i hjulet för tjänsternas fortsatta arbete. Dyra och omständiga licenslösningar skapar filmtjänster som inte blir billigare än de fysiska varianterna och där det oftast slutar med att man inte kan hyra just den filmen man vill se på grund av rättighetsproblem.

Årets hjälm:

Magnetos (Erik Lehnsherr) från X-Men: First Class
En stilren och igenkännande hjälm som har sitt syfte med tanke på Magnetos superkrafter. I årets X-Men-äventyr får man inte bara återse den klassiska hjälmen, utan nu även berättat för sig om var den kom ifrån.