H.C. Andersen klassiska saga Den fula ankungen är en tidlös och klassisk saga om utanförskap som tyvärr alltid kommer att kännas aktuell. Disneys version från 1939 (förövrigt den sista Silly Symphony som gjordes) transformerar Andersens saga till den vita duken och är ett litet bevis från, enligt min mening, Disneys storhetstid när det kommer till tecknade kortfilmer. På 30- och 40-talet hade Disneys filmer en naiv charm och oskuldfullhet som jag inte riktigt känner finns kvar i de mer moderna alstren från filmbolaget.

En annan anledning till min åsikt kan även ha och göra med att kortfilmerna "back in the days" främst var riktade mot vuxna och därav vågade man trycka in mer i filmerna. Idag tycker jag det mer finns en ängslighet att vara politiskt korrekt, än att berätta en intressant historia.

På tal om tidlös känns även dessa äldre kortfilmer som om de kommer fungera länge och jag kan slå vad om att jag har sett Disneys version av Den fula ankungen när jag var yngre (född sent 80-tal). Då lade jag inte ens en tanke på att filmen jag såg framför mig var från mellankrigstiden (visste jag ens om världskrigen då?), utan jag såg filmen och njöt av den utan några bekymmer. Ah, prisa denna trevliga, naiva och oskyldiga tid vi kallar barndom.