Royale with Cheese ||

U2 3D

Har varit sugen på att se en 3D-film en längre tid nu när formatet börjar återkomma till biograferna och man får ta till vara på alla chanser som ges.
Jag är inget stort fan av U2, några låtar känner jag igen och gillar, men inte mycket mer.

Så när jag bestämde mig för att se den här filmen så var det mest för att testa 3D-formatet och se hur det fungerar på längre filmer. Innan hade jag bara upplevt detta på Liseberg eller liknande.

Det första som slog mig under filmens gång var vilken otrolig närvarokänsla man hade. Det var precis som om man vara på första parkett på en konsert och såg Bono och gänget ge järnet på scenen.

Hela arrangemanget var snyggt paketerat med bra musik och snygg klippning. Trots att det var en konsert, så blev man inte uttråkad tack vare klippningen och den goda musikens skull.

På det hela taget så var det en riktigt trevlig upplevelse och om det hade varit ett av mina favoritband, till exempel Queen eller Daft Punk, så hade fullpoängaren varit klockren.

Detta var en trevlig avslutning på ett trevligt bioår, 2008.

Recensioner | Kommentarer (0)

De ofrivilliga

Ruben Östlunds film om hur vi människor fungerar som enskild individ kontra gruppens samhörighet.
Det är ett trovärdigt livsdokument om fem historier som flätas samman med varandra och vars enda gemensamma detalj är just hur vi människor fungerar i grupp.
Igenkänningsfaktorn är hög och tragik blandas med komik i en perfekt blandning som både underhåller publiken, men ändå skapar tid för eftertanke.

Alla inblandade skådespelare presterar på topp och Östlund gjorde ett smart drag att anlita nästan enbart okända skådespelare. Detta ger filmen en högre trovärdighetskänsla och den dokumentära stilen som ligger över filmen gör att den känns mer efteråt.
Maria Lundqvist är den enda kända skådespelerskan som har anlitats och hon spelar sig själv. Briljant!

Nu när filmåret, 2008, går mot sitt slut så är jag beredd att fastställa att De ofrivilliga är årets bästa film alla kategorier och jag väntar med spänning inför Ruben Östlunds kommande alster.

Recensioner | Kommentarer (3)

RocknRolla

Guy Ritchie, detta mysterium till regissör. Med filmer som Lock, Stock..... och Snatch tog hans karriär fart på allvar och han blev snabbt ett av dem mest intressanta framtidsnamnen inom branschen. Men sen verkade det precis som om hans magi försvann och han blev snarare mer känd som Mr. Madonna, än någon framstående filmregissör.

Så nu var det dags för Ritchie att visa att han är tillbaka på banan. Men han når inte riktigt ända fram.
Historiemässigt så är det inget att klaga på. Visst så är det inget nytt under solen direkt, men Ritchie är här tillbaka till sina rötter där han presterar och förhoppningsvis trivs.

Det är snarare karaktärerna jag har lite problem med. FIlmen innehåller en drös med olika sorters personligheter som alla har sina speciella egenskaper och tillför filmen på sitt sätt.
Detta låter bra på pappret och kanske för tankarna tillbaka till regissörens tidiga verk, men det blir aldrig så bra i praktiken som pappret vill utlova.
Jag hade gärna sett att herr Ritchie hade skruvat upp sina karaktärer några varv till och gjort dem så bisarra och speciella som en riktigt Guy Ritchie-film kräver.

Men sammanfattningsvis så är detta ett fall framåt, gentemot Swept Away och Revolver, men någon fullpoängare blir det tyvärr inte.

Recensioner | Kommentarer (0)

Tonight´s subjet: Violence in the media

På internet | Kommentarer (0)

Wanna know how I got these scars?

På internet | Kommentarer (0)

Vad vore filmindustrin egentligen utan sina filmkritiker? Med några enkla rader eller hela uppsatser så berättar eller skriver dem sina uppfattningar om en viss film.
Antingen så håller man själv med om vad de säger eller skriver, eller så är situationen den motsatta. Oavsett så har en diskussion skapats som förhoppningsvis leder till att man går på bio och själv tar reda på om man håller med eller inte.

När det gäller själva recensionen i sig så gillar väl de flesta nuförtiden rörliga bilder framför text. Det leder nästan oundvikligt till TV´s repertoar, men det känns som om TV har spelat ut sin rätt nuförtiden.
Man måste vara beroende av tider, då man inte kan programmet riktigt när man vill, och själva recensenten får inte säga precis vad han/hon vill.
Nä, då TV inte längre känns så vidare aktuellt så får man idag lita på det lilla mediet vi kallar, Internet.

Recensenten jag vill tipsa om kallar sig "Nostalgia Critic" och med sin catchphrase, "Hello, I'm the Nostalgia Critic. I remember it, so you don't have to", så recenserar han gamla guldkorn från den gångna tidens tidsvarv.
Då de flesta recensioner idag vill framhäva det positiva i filmerna, så är "Nostalgia Critic" deras raka motsats.
Hans melodi är snarare att här ska det sågas och det, tillsammans med en kavalkad av fula ord om hade fått dina föräldrar att se rött, rejält.
Ingen filmmakare ska känna sig säker i NC närvaro.

"Nostalgia Critic" är själv inte verksam på YouTube, utan det är "NostalgiaAVGNfan" som fixar det. NC är själv verksam på hans sida "That Guy With The Glasses" och på YouTube´s läggs snarare trailers upp till NC senaste filmer med en länk till hans sida. Det fungerar smidigt och man behöver inte kolla upp en ny sida dagligen för att vara uppdaterad med de senaste filmerna.

Part 1

Part 2

Klippet som jag har valt ut är när NC recenserar allas vår favoritkalkonrulle, Batman & Robin. Titta och upplev hur det är meningen att filmrecensenter ska beté sig.

YouTube-tips

Listor | Kommentarer (0)

Nu är det jul igen och senare idag så samlas släkt och vänner överallt i vårt avlånga land för att fira julen tillsammans. Det blir god mat och till det lite gott att dricka, som avrundas med klapputdelning.
Mitt i allt detta så brukar Kalle Anka ha en givens plats och har blivit en tradition mitt i all julstress.

Kalle Anka börjades visa i Sverige år 1960 och har blivit en fast punkt i den svenska tradition sedan dess. Man kan ju alltid disskutera om det är någon vidare bra tradition i Sverige att visa amerikanska tecknade filmer, med det hör inte den här historien till.

En av de mest uppskattade inslaget i denna julkortskavalkad är när just Kalle Anka är i djungeln och träffar en minst sagt festlig filur. Detta inslag är hämtad från kortfilmen Donald Duck - Clown Of The Jungle, från 1947.
Det många inte vet om, när man sitter lugnt och fint i TV-soffan, är att man årligen blir utsatt för farbror censur och hans saxar. Man får nämligen inte se hela det ursprungliga inslaget.

Men som tur är så är undertecknad så snäll att jag har hittat den riktiga versionen på YouTube, så att ni kan få ett trevligt julfirande. Notera slutet i klippet.

Jag önskar er alla en riktigt

och hoppas ni alla ser riktigt många bra filmer under juluppehållet.

På internet | Kommentarer (6)

Eftersom twofifty.org har varit nere en längre tid nu, så har man känt sig lite handikappad när man vill kolla hur många filmer man har sett från IMDb´s top250 och vilka filmer som har tillkommit sedan sist.

Men nu har det kommit en efterträdare som fungerar lika bra, om inte bättre, än twofifty.org. Den nya sidan heter 250films.net och trots att den är i beta-stadiet, så fungerar den smärtfritt.
Själva listans uppbyggnad på 250films är trevligare än sin föregångare med både omslag, betyg och IMDb-länk snyggt integrerat.

Precis som twofifty.org finns även en räknare som man smidigt kan lägga in på valfri internetplats och skylta med hur många filmer man egentligen har sett från listan.
Det enda jag saknar i nuläget är en liten lista på de senast sedda filmerna, vilket var en liten trevlig detalj.
Men som sagt så är 250films fortfarande i betastadiet, så det lär väl komma i sinom tid.

Länk

På internet | Kommentarer (0)

Children of Men

Jag har velat se denna en längre tid och ikväll var det dags. Har hört mycket gott om denna film.
Det första man lägger märke till i filmen är hur tekniskt fulländad den är. Kameraarbetet är så briljant att man verkligen känner att man är på plats där det händer.

Clive Owen gör här en av sina bästa rollprestationer och resten av ensemblen sköter sitt jobb till punkt och pricka.
Historien är ganska enkelt, men genom skickligt regissörarbete så fungerar den ändå.

Men de facto att filmen lämnar alldeles för många frågetecken gör att betyget inte blir det högsta.

Recensioner | Kommentarer (0)

Fool's Gold

Ja, vad ska man egentligen säga om denna? Filmen var förutsägbar, historien har man sett så många gånger förut och alla inblandade karaktärer var platta som en vattenpöl.
Det som gör att betyget blir mer än en etta var att den var fint filmad i vackra miljöer och man småskrattade på vissa ställen under filmens gång.

Recensioner | Kommentarer (0)

Tredje gången gilt så vill jag tipsa om en användare vid namn barringer82. Han är en mycket skicklig klippare som lyckas, med hjälp av klipp från kända filmer plus musik, skapa en egen liten version av kända verk. Speciellt hans förmåga att hitta en känsla i olika filmer och förmedla dessa till sin publik, är det som kännetecknar hans verk.

Barringer82 blandar hej vilt bland filmer och det finns inget direkt mönster ibland de "utvalda". Ena stunden presenterar han kritikerrosade filmer från att i nästa stund gå över till sådana filmer som oftast anses vara bland de sämre genom tiderna.

Det är sådana här kreativa personer som gör en lycklig i dessa tider, där det mesta som tas upp i media angående nätet, är hur destruktivt det är för skapare av olika kulturyttringar.

Klippet som jag har valt ut är ett litet "best of" av mina favoritregissör genom alla tider, geniet Stanley Kubrick. Titta och njut!

YouTube-tips

Listor | Kommentarer (0)

Crouching Tiger, Hidden Dragon

Ang Lee's internationella succé från 2000 som fick upp världens ögon på den klassiska martial arts-genren.
Filmen lyckas till en viss del med att fånga det oerhört vackra med denna klassiska genrer, men, enligt mig, inte fullt ut. Det känns som om man inte släpper loss fantasin fullständigt för att göra det visuellt klockrent.

Jag får uppfattningen av att man bygger upp en scen som har potential till att bli ett vackert samspelt mellan karaktärerna och deras rörelser, för att stanna upp och fortsätta på samma inslagna väg. Man vågar inte utveckla det till nästa steg och det hela känns som en kompromiss för att inte avskräcka en utländsk publik. Detta är bara mina tankar om filmen och tyvärr så når inte filmen ändå fram.

Jag har hört att House of Flying Daggers är en film som är en visuell upplevelse, så den får jag väl se härnäst.

Recensioner | Kommentarer (0)

Groundhog Day

Har hört mycket gott om den här, så jag förväntade mig en riktigt rolig film. Riktigt så blev det inte tyvärr.
Visst, Bill Murray är härligt cynisk i huvudrollen, men på det hela taget så känns det mer som en klassisk romcom, än en riktigt rolig komedi.

Hela konceptet med att samma dag går om och om igen känns både roligt och intressant till en början, men efter ett tag så blir det bara tjatigt och trist.
Det känns tråkigt att säga att filmen, som tydligen många anser vara bland dem bästa komedierna genom tiderna, inte får mer än ett godkänt betyg.
Jag hade svårt att se storheten i filmen som sägs göra den så speciell.

Recensioner | Kommentarer (0)

Clerks II

Den slutgiltiga delen av View Askewniverse där Smith återanvänder sina hyllade karaktärer från sin debutfilm.
Här ser Dante och gänget tillbaka på sin tid i QuickStop och planerar sin framtid.

Detta symboliserar även Kevin Smiths arbete som regissör. Han ser tillbaka på sitt tidigare verk, binder ihop det och tar nya tag.
Även om den inte har samma personliga känsla om originalet, så märker man hur mycket Kevin Smith har växt som regissör sedan sin debut.

Han har lärt sig att använda kameran på ett mer komplext sätt och han har utvecklat sina återkommande skådespelare, men även sina egna skådespelartalanger, på ett trevligt sätt.

Recensioner | Kommentarer (0)

Jay and Silent Bob Strike Back

Efter att ha huserat i alla filmer av Kevin Smith så var det äntligen dags för de eviga pundarna att få en egen film och vilket lyckokast det visade sig att vara.
Filmen är hysteriskt rolig hela vägen ut och historien som alla knasiga händelser bygger på fungerar faktiskt.

Manuset bygger inte som i Smiths tidigare filmer på dialogen, utan mer hur händelserna byggs upp med referenser till både hans tidigare filmer, filmindustrin i stort och serietidningar. Allt är inbyggt på ett smidigt sätt och det är mycket skickligt gjort.
För att uppskatta filmen fullt ut så måste man verkligen förstå det mesta av referenserna. Mitt betyg gick upp ett snäpp enbart tack vare referenserna i filmen. Så bra är det.

För att sammanfatta den här filmen så är det en makalöst rolig film som är den mest underhållande filmen av Kevin Smith som jag än så länge har sett.

Recensioner | Kommentarer (0)

Dogma

Då var det dags för Kevin Smith's fjärde film och den här gången går han tillbaka till komedigenren, fast på ett allvarligt sätt.
Som det brukar i en Smith film så är manuset filmens styrka och det här är inget undantag. Manuset tar upp hur människor fungerar i allmänhet och hur religionen påverkar oss i synnerhet. Dogma skildrar en tänkvärd syn på religion, även om man inte ska ta filmen alls på något stort allvar.

Filmens brister däremot är det bitvis ganska platta skådespeleriet från vissa inblandade och att historien på vissa ställen i filmen känns lite väl invecklad.
Detta gör att Dogma inte är Kevin Smith's bästa film, men ändå en film som helt klart är väl värd att se.

Recensioner | Kommentarer (0)

Chasing Amy

Då var det dags för ännu en film signerad Kevin Smith. Den här gången har han lärt sig sin läxa från Mallrats och kan nu hantera en kärleksrelation på ett trovärdigt och originellt sätt.
Den här filmen är, jämfört med de två första filmerna, en mer seriös film och med manusets hjälp så hanterar Smith även detta på ett kompetent sätt.

Manuset är både välskrivet och framförallt överhört varierande. Ena stunden diskuteras serietidningar och filmer ur en komiskt synvinkel, för att i andra stunden diskutera seriösa relationsproblem.
Så om man är beredd på att Chasing Amy är ett kärleksdrama och inte en galen komedi så lär man inte bli besviken.

Recensioner | Kommentarer (0)

Mallrats

Då var det dags för ännu en film av Kevin Smith och med hans andra film så har spelreglerna ändrats från den första. Filmen har en större budget, vilket resulterade i att hela filmen ser proffsigare ut jämfört med Clerks och framförallt så används nu även färg.

Men om man har sett en film av Smith, så vet man att det är inte utsidan som räknas utan det är främst manuset.
Manuset i den här filmen håller nästan lika hög klass som debutfilmen, där knasiga utläggningar om ingenting blandas med några riktigt kloka funderingar. Dessutom är serietidningsreferenser i den här filmen hysteriskt roliga och självaste Stan Lee skymtas förbi.

På det hela så är detta en riktigt rolig film som nästan är lika rolig som den första filmen i serien, förutom att vissa inslag av romantik inte riktigt fungerar. Annars så rekommenderas den här tillsammans med Clerks och förhoppningsvis resten av Kevin Smiths filmer.

Recensioner | Kommentarer (0)

Clerks

Har äntligen sett en Kevin Smith efter mycket om och men, och tur var väl det. Jag vet hela bakgrundhistorien bakom filmen, så jag var förbered på en lågbudgetfilm, men det gjorde absolut ingenting.
Den här filmen visar en tydlig sak och det är att man behöver inte en massa pengar för att göra en bra film. Det viktigaste är att man har ett starkt manus.

Hela filmen bygger på det välskrivna manuset och dialogen är både finurlig och otroligt rolig.
Jag älskar filmer som nästan enbart bygger på ett starkt manus och efter den här så måste jag kolla igenom resten av Smith's filmer innan Zack and Miri Make a Porno har premiär. Men det lär jag nog fixa.

Recensioner | Kommentarer (0)

Cloverfield

Intressant film. Jag gillade starkt sättet att visa hela händelseförloppet genom en handhållen kamera. Det tillsammans med okända skådespelare gjorde att det kändes mer realistiskt. En annan aspekt jag gillade var att man inte fick reda på så mycket om vad som hände och det gjorde att man verkligen kände sig lika konfundersam som de inblandade.
Det som sänker betyget är att det är inte direkt någon nyskapande historia och den var lite väl seg i början.

Recensioner | Kommentarer (0)

Ed Wood

En fantastisk saga signerad Tim Burton. Han lyckas verkligen bygga upp en 50-tals värld som känns trovärdig. Historien är både underbar och berättad med kärkek mot Edward D. Wood Jr. och hans filmskapande.

I och med han anses vara världens sämsta regissör så kunde filmen lätt ha blivit en parodi och förödmjukat Wood, men Tim Burton lyckas hålla sig på rätt sida.
Skådespelarna känns alla skönt bisarra, där framförallt Depp och Landau sticker ut med helgjutna prestationer.

Recensioner | Kommentarer (0)