Crouching Tiger, Hidden Dragon



Ang Lee's internationella succé från 2000 som fick upp världens ögon på den klassiska martial arts-genren.
Filmen lyckas till en viss del med att fånga det oerhört vackra med denna klassiska genrer, men, enligt mig, inte fullt ut. Det känns som om man inte släpper loss fantasin fullständigt för att göra det visuellt klockrent.

Jag får uppfattningen av att man bygger upp en scen som har potential till att bli ett vackert samspelt mellan karaktärerna och deras rörelser, för att stanna upp och fortsätta på samma inslagna väg. Man vågar inte utveckla det till nästa steg och det hela känns som en kompromiss för att inte avskräcka en utländsk publik. Detta är bara mina tankar om filmen och tyvärr så når inte filmen ändå fram.

Jag har hört att House of Flying Daggers är en film som är en visuell upplevelse, så den får jag väl se härnäst.