The Conversation

Harry Caul (Gene Hackman) är en buggningsexpert och en riktigt bra sådan. Han har en förmåga att hålla sina känslor i schack under sina åtagande och lyckas därmed alltid att leverera.
Cauls senaste uppdrag ser dock ut att kunna slå knut på hans strikta och välfungerande rutiner.

The Conversation är - som titeln antyder - uppbyggd kring ett samtal, som huvudpersonen har spelat in åt en kund.
Man förs i filmens inledning direkt in under inspelningen av detta samtal och får således inte reda på vare sig bakgrunden eller syfte med arbetet.

Detta är också en av filmens stora styrkor. Filmen berättar inte allt fullt ut direkt, utan lämnar mycket till publiken att tänka själv på under tidens gång. Filmen öppnar då för egna tolkningar av vad som egentligen händer.
Vad är syftet med det inspelade samtalet? Vem är de inblandade personerna och vad har de egentligen för relationer med varandra?



Gene Hackman är som tidigare känt en bra skådespelare och är fantastisk även här i huvudrollen. Det är även en liten annorlunda roll, gentemot det jag har sett från honom tidigare.
Jag har nästan bara sett honom spela väldigt extroverta och öppna karaktärer, som kanske pratar innan dem tänker.

Här däremot drar Hackman ner det några varv och låter snarare små rörelser berätta det stora.
Man får inte veta så mycket om Harry Caul, men hans små gester och tillvägagångsätt skvallrar om att han har varit med om mycket i sina dagar.

Det är verkligen ingen lätt film att ta till sig. Vid första anblicken så ter sig den vara en händelselös och lite småtrist film.
Men om man bara skrapar lite djupare på ytan, så finner man den ena intressanta aspekten efter den andra.
The Conversation lär bli bättre, desto fler gånger man ser den och inser alla olika infallsvinklar som filmen innehåller.



Dessutom är det roligt att leka med tanken på att hur regissören, Francis Ford Coppola, lyckades klämma in en sådan här högklassig film mellan två mästerverk, Gudfadern 1 & 2, för att senare göra ännu ett, Apocalypse Now.
Synd bara att resten av hans filmkatalog inte verkar hålla samma makalöst höga nivå.

Det faktum att filmen, utan några större sektioner med mycket dialog, lyckas förmedla en persons tankar och säregna personlighet - är filmkonst ur den högre skolan. The Conversation förtjänar innerligt sin plats i filmhistorien och filmens tema känns dessutom skrämmande aktuellt i dagsläget.