Daft Punk's Electroma

Musikduons första "riktiga" spelfilm och vilket konstverk det resulterade i.
Filmens intrig handlar om två robotar som desperat försöker att bli människor, men blandat resultat.

Men det är inte här som filmens stora tyngdpunkt ligger, utan det är snarare en blandning mellan olika komponenter, bildkompositionen kombinerat med ljud, filmens intrig och karaktärer, som skapar en nästan poetiskt och oerhört vacker film.

Trots att filmen saknar dialog, så byggs filmen upp på ett sådant snyggt sätt att man verkligen känner för dess karaktärer. Filmen är både rörande och magiskt i sitt sätt att ta an en historia och berätta den.

Electroma är en väldigt tålamodskrävande film, vilket kan avskräcka en del. Men för dem som vet om detta innan och gillar mer succesivt uppbyggda filmer, istället för konstant pang-pang, så är detta ett alternativt värt att spana in.

Det som urskiljer sig mest i filmen är dess mycket slående visuella stil, där man verkligen kan anamma uttrycket att alla filmens bildrutor kan ramas in och sättas upp på väggen. Så snyggt är det och filmens sista sekvens, The Burning Man, är något av det vackraste jag har sett någonsin i en film.