District 9


Med en smart marknadsföring och ett högt betyg på IMDb, så höjdes mina förväntningar på District 9 avsevärt. När dessutom hela världens kritikerkår verkade vara eniga om dess genialitet, så steg mina förväntningar ännu mer.
Trots detta så försökte jag gå in med låga förväntningar, då jag tidigare allt för ofta har blivit besviken på filmer i samma situation.

För det första så är detta verkligen ingen typisk sci-fi-film, där människan - på något konstigt sätt - alltid lyckas hamna på den goda sidan.
Utomjordingarna som kommer hit är förvirrade, oförmögna till att gemensamt organisera sig och styrs därför med järnhand av människorna.
De utomjordiska besökarna placeras i slumområden (därav titeln), där de separeras från den lokala befolkningen som helst vill slippa ha med utomjordingarna att göra överhuvudtaget.



Parallelen med rasism överlag är ofrånkomlig och symboliken är total, i och med att allt tar sin plats i Johannesburg, Sydafrika.
Människan är ond och i District 9 så lyckas man med små medel visa mänsklighetens allra mörkaste och mest avskyvärda sidor. Tyvärr så verkar det hela samtidigt vara ganska sannolikt, vilket gör det hela ännu mer skrämmande.

Regissören Neill Blomkamp, som här gör sin regidebut, var tänk till att regissera den kommande Halo-filmatiseringen. Men när planeringen för den filmen gick i kras, så sattes fokus - med hjälp av Peter Jackson - mot hans kortfilm Alive in Joburg.
Blomkamp, som tidigare mest hade jobbat med visuella effekter, tog sig an uppdraget med att göra en långfilm av sitt tidigare filmaterial och lyckades samtidigt att undvika de allra tröttsammaste klyschorna.

District 9 är en frisk fläkt i sci-fi-genren och hela filmen är uppbyggd som en dokumentär, med (för den stora allmänheten) okända skådespelare. Detta, tillsammans med filmens effekter, förstärker ytterligare den realistiska känslan som genomsyrar filmen.



Sci-fi-filmer har på senare tid mest handlat om dess effekter. Vissa filmer verkar enbart leva på sina storslagna effekter, utan att kunna förmedla en bra grundhistoria och samtidigt ha förhoppningar om att det räcker för att bibehålla sin publik.

I District 9 är det snarare tvärtom. Här fokuseras det främst på att berätta en bra historia och effekterna kompletterar detta, lite i skymundan. På något sätt så lyckas - trots eller snarare tack vare en relativt låg budget - effekterna till att kännas både verklighetstrogna och framförallt riktigt, riktigt bra.

District 9 är helt klart en av de bättre sci-fi-filmerna under de senaste deceniet och om det inte hade varit för ett något svagare slutparti, så hade fullpoängaren varit klockren.