Det stora blå - 2010-12-01 19:58:11 Ner Upp

Det stora blå
Jag har sedan barnsben fascinerats över havet och mystiken kring detta sammanhängande vattenområde. Havet täcker majoriteten av vårt jordklot och stora delar av det är fortfarande outforskat, vilket triggar min fascination ytterligare. Just det här okända och okontrollerbara med havet. Vi människor kan med stor vilja och utan andningshjälpmedel ta oss cirka 9 000 meter över havet, men om vi däremot beger oss åt andra hållet tar det snart stopp. Denna fascination även präglat en av mina livsprinciper att rädslan för det okända ska försökas omarbetas till nyfikenhet för det outforskade.

Luc Bessons film Det stora blå kretsar kring sporten fridykning, som på alla sätt och vis är en intressant sport. Det är alltid intressant med sporter som testar och vidgar gränserna vad människokroppen är kapabel till. Man förklarar i filmen, utan att bli för långrandig, hur fridykning går till och vad som är på spel. Jag som själv inte är insatt i sporten blev nyfiken att lära mig mer om den och filmen presenterade även de aktiva dykarna på ett sådant sätt att jag snabbt kunde förstå deras dragkraft till sporten, vilket får anses vara ett gott betyg.



Det stora blå lyckas väl spegla den fascinerande och ibland något tvetydiga dragkraften till havet. Här blandas "naturdokumentärsfilmningar" ur det blå, som är ren njutning för känslonerven, med en bibehållen mystik kring det utanför kamerans synfält, som triggar fantasinerven. Denna blandning är väsentlig för min egen personliga dragning till havet och jag blev positivt överraskad över hur filmen lyckades använda detta på ett sådant bra sätt.

Tyvärr är detta ingen naturfilm och det måste således finnas en historia som driver filmen framåt. Grundhistorien med den goda rivaliteten mellan dykarna Jacques (Jean-Marc Barr) och Enzo (Jean Reno) fungerar och detta framförallt i direkt anknytning till havet. Just kontrasten mellan hav och land fungerar alldeles ypperligt i denna del av filmen. Problemet blir att allt runtomkring detta inte fungerar så väl för mig som jag hade hoppats. Är karaktärerna och historien för långt från vattnet, eller handlar om något annat än fridykning, sjunker mitt intresse för filmen drastiskt.



Det stora blå är en vacker, nästan poetisk film om havet och dess dragningskraft. Man blandar vackra undervattensbilder med vackra ölandskap för att i största möjliga mån bygga på filmens "havsmiljö". Till och med Eric Serras stämningsfulla soundtrack andas havsbotten, havsdjup och hjälper till att bygga vidare på mystiken och imagen. Ironiskt kan då tyckas att jag i slutändan vill ha ännu mer havsinslag i filmen för att verkligen bli nöjd. Filmen är sammanfattningsvis en alldeles underbar naturfilm med spelfilmsinslag, än tvärtom. Något som gläder min "naturliga" sida och barndomsfascination något oerhört. Det stora blå är förmodligen en film som kan växa ju fler gånger jag ser den.


Kommentarer Ner Upp
Fiffi - 2010-12-01 21:04:37

Men KOLLA, har du REDAN sett den? Vad kul!!



Intressant också att du skriver "underbar naturfilm med spelfilmsinslag" för om jag skulle beskriva filmen skulle jag skriva precis tvärtom.

Sen tycker jag att själva kärlekshistorien är så väldigt fin också.



Jag är glad i vilket fall att jag inte "lurade på dig" en film som du avskydde som pesten ;)

Martin (Nit89ram) - 2010-12-01 22:32:19

Visst har jag sett den, Fiffi. Jag lovade ju :)



Intressant med vårt motsatta resonemang kring naturfilm kontra spelfilm. Har faktiskt inte läst din recension än på "Det stora blå", men ska ta och göra det. Jag blev faktiskt lite besviken på Arquettes karaktär. Tyckte hon mest blev som ett bihang till Jacques än en egen personlighet.



Sen kan jag förstå att man valde att ta med henne för att visa kontrasten mellan land och hav för Jacques. Men då tyckte jag att relationen mellan honom och Enzo porträtterade detta på ett bättre sätt.



Visste tyckte jag om filmen och precis som jag skrev kommer den nog växa ju fler gången jag ser den. Där fanns en viss dragningskraft i filmen som jag gillade. Så tack ännu en gång för din vinst.



Snart blir det Rocky:) Fast frågan är, bör man ha sett tvåan och trean innan fyran? Låter rimligt egentligen, men ibland vet man aldrig med uppföljare.

filmitch - 2010-12-01 22:57:33

Det var ett tag sen jag såg filmen men jag tycker det är av Bessons bättre filmer. Slutet är riktigt bra, jag gillade oxå musiken. Trots att jag egentligen är livrädd för havet o allt hemskt som finns däri får man ett lugn när de är i det stora blå.

Två saker gillade jag inte: Rosanna Arquette samt scenen när hon ska få pengar till resan och börjar gapa om maffian ( om jag minns rätt ). Där kom tyvärr fjant Besson fram.

Du kan lugnt se Rocky 4 sedan kollar du in min och Fiffis recensioner på samma film. Att smaken är som baken för helt nya dimensioner efter att läst våra respektive inlägg.

Fiffi - 2010-12-01 23:43:53

Martin & filmitch:

Du kan absolut se fyran innan du ser tvåan och trean men det kanske är bra om du sett första filmen innan, eller har lite koll på karaktärerna. Men annars funkar fyran jättebra som en fristående film.

Och precis som filmitch säger, jag tror inte två personer kan vara längre ifrån varandra i en filmåsikt än vi två i Rocky IV-frågan.



Ska bli intressant att läsa din sen. ;D

Pladd - 2010-12-02 00:29:20

Snabbguide till Rocky IV:

Adrian - Orolig fru

Mickey - Gnällig fru, bror till Adrian

Paulie - Rockys mentor

Apollo Creed - före detta ärkefiende, numera vän.



Allt du behöver veta. Men för den ultimata upplevelsen rekommenderar jag verkligen att man ser alla i rad. I alla fall trean alldeles innan. Då är man lagom full av adrenalin.



När det gäller Det stora blå var det väldigt intressanta åsikter. Jag har inte sett den, men har den hemma. Som du skriver så verkar det vara en film som växer efter hand, så det ska bli intressant att ta mig an den.

Pladd - 2010-12-02 00:30:41

Jag rörde till det lite, men Mickey är kompis, inte fru. Och Paulie behöver du inte bry dig om i fyran. ;)

Joel Burman - 2010-12-02 01:56:35

Buuuu vilket lågt betyg! =) såg du rätt version??? Fiffi kanske skickade den nedklippta amerikanska varianten med det annorlunda slutet? haha



Fin recension jag gillar din liknelse med hav och land vs Enzo och Rosanna. Vad jag gillar mest är den omöjliga kärlekshistorien med Rosanna och Jacgues. Som jag skrev inne hos fiffi är de absolut 2 bästa scenerna med dem båda i vatten (undviker att spoila eftersom många härinne inte verkar ha sett den konstigt nog).

När det gäller naturfilm med spelfilms inslag så är jag med Fiffi jag tycker det är tvärtom.

Jag kan hålla med om att scenen med Rosanna som gapar om Maffia och pasta är rejält överdriven och bryter mönstret i filmen men Rosanna kommer undan med väldigt mycket och jag gillar faktiskt hennes intensitet i just den scenen. Slutligen så har Jean-Marc Barr och Jean Reno väldigt bra kemi.

Martin (Nit89ram) - 2010-12-02 21:34:42

Bra tankar kring min kommande filmupplevelse, Rocky IV.

Har sett ettan i serien, så jag vet lite vad det handlar om. Och tack vare Pladds snabbguide tror jag nog att jag ska klara fyran, men samtidigt kan man ju egentligen inte se fyran utan tvåan och trean i en serie. Och trean är jag sugen på tack vare Mr. T. Tvåan ska, vad jag har förstått, mer eller mindre vara en upprepning av ettan, men den ska nog fungera.



Angående era recensioner, Fiffi och filmitch, blev jag genast intresserad vad ni menar :) Ska försöka se filmerna så snabbt som möjligt så jag kan ge min in i matchen och diskutera. Jag är dock beredd på att Rocky IV är en film med "extra ost".



Joel Burman: Hehe, kan förstå din besvikelse :) Men filmen lär förmodligen växa ju fler gånger jag ser den, så jag återkommer till dig nästa gång jag ser filmen :)



Prata inte om det amerikanska slutet. Jag såg det via Youtube, då jag hörde talas om slutet via IMDb, och när jag såg det mådde jag lite illa inombords.

Som jag nämnde inne hos Fiffi respekterar jag andras åsikter och att man får tycka olika. Men att tycka att det amerikanska slutet är bättre och "det rätta" är att ha fel ;)



Som jag upplevde det med Johana var hennes syfte i filmen i slutändan var att just visa kontrasten mellan havet och landet för Jacques. Så upplevde jag det och jag fick ingen direkt kontakt med hennes karaktär. Upplevde hon mest som ett bihang till Jacques och kontrasten land kontra havet tyckte jag fungerade bäst mot Enzo. När X händer italienaren händer Y med fransmannen. Om du förstår hur jag menar?



Håller helt klart med dig kemin mellan Barr och Reno. Det är filmens styrka enligt mig hos dess karaktärer och jag hade gärna velat att Besson utforskade detta mer.

Pladd - 2010-12-02 22:35:46

Det märks att klockan var mycket när jag kommenterade igår. Ingenting stämmer ju! Så vi börjar om:



Adrian - Orolig fru

Paulie - Gnällig kompis, bror till Adrian.

Apollo Creed - före detta ärkefiende, numera vän.



That's it! Men det lär du bli varsko om ändå rätt snabbt, oavsett vilka du väljer att se. Se även sexan någon gång. Väldigt finstämd berättelse helt olik de fem första.


Kommentera inlägget här: Ner Upp

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback Ner Upp
RSS 2.0
Nöje och Underhållning Film & TV bloggar Reggad på Commo.se Film/Tv Blogglista.se