Musikens betydelse i filmmediet går inte att överdriva. Om det inte är musiken som gör en scen spännande så är det avsaknaden av den. Oftast pratar man om storslagen orkestermusik á la Danny Elfman eller Hans Zimmer (för att nämna några moderna exempel), men det går att göra storslagen filmmusik även med vanliga låtar. Riktigt skickliga filmskapare har talangen att välja en låt som får det att verka som den är specialskriven till just den scenen den är med i.
Ta till exempel ”Unchained Melody”. Gammal balladdänga som hade levt ett helt liv innan Jerry Zucker lät Patrick Swayze och Demi Moore göra lerkrukor till den. Från och med det ögonblicket blev låten inte känd under sitt namn, utan som Ghost-låten. Det är sådana ögonblick jag har valt att fokusera på i min lista. Låtar som tillsammans med en stark scen lyfter filmer till oändliga höjder.
Magnolia hade varit en alldeles underbar film även utan Aimee Manns låtar, men med hennes bidrag blev filmen oslagbar. I min värld är det en av de absolut mest fulländade filmer som finns och den har så stark personlig påverkan att jag faktiskt undviker att se den. Jag vill inte tröttna på den kicken jag får. För att inte få alltför stor abstinens lyssnar jag därför regelbundet på Manns låtar, som var och en är starkt förknippade till diverse scener i filmen.
Starkast är utan tvekan ”Wise Up”. När alla karaktärer nått en kritisk punkt i sina liv stannar filmen upp och låter var och en ta ton i denna lågmälda ballad. Så förbannat briljant att jag inte kan finna ord till att beskriva det.
2. Kill Bill-lycka!
Tarantino är den okrönte kungen av filmsoundracks, vilket han bevisat gång på gång med alla sina filmer. Allt ifrån Stuck in the Middle with You till tortyrscenen i Reservoir Dogs till att lyckas trycka in David Bowie i Inglourious Basterds utan att det verkar konstigt alls. Han är bäst på det här och de flesta har säkert sin egna lilla favorit från hans filmer.
Jag har så många att jag kunnat göra en topp 10-lista med bara hans filmer som underlag, men om jag måste välja en så är det från slutet på Kill Bill vol 2. Jag ska inte avslöja vad som händer, mer än att det är den perfekta upplösningen på denna roaring rampage of revenge. Hur kommer musiken in i bilden då? Jo, ”Malaguena Salerosa”. Jag förstår inte ett ord, men det låter hur vackert som helst. Att ställa sig upp och avsluta filmen innan det supersnygga montaget kommer och sammanfattar båda filmerna, borde vara förbjudet. Jag brukar dessutom stanna kvar ända till eftertexterna där ”Urami Bushi” tar över.
Nummer tre är också Tarantino och även i denna film finns det jättemånga scener att välja på. Min favorit är när Jackie Brown introducerar ”Didn’t I Blow Your Mind This Time” till Max Cherry. En låt som följer med honom resten av filmen och uttrycker hur mycket han tycker om Brown. Det är för övrigt en scen som visar hur grymt duktiga båda skådespelarna är, något som inte allt för många var medvetna om innan Tarantino gjorde denna makalösa film, som i mitt tycke är minst lika bra som Pulp Fiction.
I en film om The Doors är musiken så klart av högsta klass. Man kan inte förvänta sig något annat. Men vad som är av minst lika hög klass är Val Kilmer. Inte nog med att han förvandlar sig till Jim Morrison, han har snott hans röst. Liksom Joaquin Phoenix tog till sig Johnny Cash låtar och gjorde dem till hans egna helt och hållet i Walk the Line, på samma sätt gör Val Kilmer med The Doors.
Allra bäst är när bandet improviserar ihop ”Break on Through” i studion. Om det skiljer sig mot verkligheten skiter jag eftersom Kilmer briljerar så mycket. Han är Morrison i den scenen. Utan tvekan.
Scenen i sin helhet finns inte uppladdad, men den är inkluderad i denna blandning av olika Kilmer-framträdanden från filmen.
På samma sätt som Magnolia knyter ihop påsen efter 75 procent av filmen med en låt, på samma sätt gör Todd Solondz i Happiness. Air Supplys ”All Out of Love” må fungera på karaokebaren och på lugna radiokanaler, men efter att ha sett hur Philip Seymour Hoffman och Camryn Manheim ömma tryckare kommer den alltid vara förknippad med en av mäktigaste filmupplevelser jag har haft. En riktig känslostorm, vilket låten alltid påminner mig om.
– Nio minuter in i klippet.
Addepladdes j-vla filmblogg
Addepladdes förbannade musikblogg
Music Maestro: Topp 5 musikfilmer
Intressanta listor! En del av filmerna har jag inte sett på länge och minns inte alls musiken. Men visst stämmer det att Tarantino har en speciell känsla för vilka låtar som passar. Kan fortfarande inte höra en enda ur Pulp Fiction-soundtracket utan att tänka på den filmen...
Vilken kul grej!
Får man haka på? :D
BlueRoseCase: Tarantino är verkligen en mästare på detta när det kommer till musik. Skulle även vilja påstå att herrarna Lynch och Kubrick är mästare, fast de kör en annan stil och tillvägagångssätt än Quentin.
Fiffi:
Givetvis :)
Skrev det i "samlingsinlägget", men det drunkande lite bland alla listor :P
http://royalewithcheese.blogg.se/2010/december/music-maestro-topp-5-musikfilmer.html
Pulp Fiction är ju egentligen det ultimata exemplet på hur musik i film kan användas. Sett till helhetsbilden så är den solklar etta.
Lynch och Kubrick är också mästare, men jag tycker också de agerar i en annan skola än Quentin.
Wes Anderson är också duktig på att välja musik, men musiken är oftast bättre än filmerna, vilket inte gäller någon av mina val. Royal Tenenbaums är undantaget. Den finns nog med på topp 20. :)
Pladd: Vid just fallet Wes Anderson känner jag själv att han är bra på att välja ut bra låtar, men inte som "passar in" med scenerna. Det vill säga att man kan lyssna igenom hans soundtrack i efterhand, men jag kan inte relatera mellan en låt och en viss speciell scen.
Där är de övriga vi har tagit upp oslagbara.
Intressant hur olika det kan vara -- jag tenderar att kunna fastna rätt hårt för score, men soundtrack (dvs "vanlig" populärmusik) börjar jag inse går mig nästan helt förbi. Då ska jag i så fall lyssna på dem efteråt och mer gilla dem för att de är bra musikblandningar, inte för att jag egentligen associerar dem med filmen.