Iron Man 2
Superhjälten Iron Man är skapad och hela världen vet nu om vem det är som döljer sig bakom masken. Vad ska då den andra filmen om järnhjälten kunna bjuda på? En hel del visar det sig då Tony Stark under filmens gång får besök av en karaktär från det förflutna (Whiplash) och tillgång till en allierad (War Machine) i sin kamp mot de onda. Stark har även en konkurrerande vapenmogul (Justin Hammer) på halsen och tar del av det första initiativet till en sammangripande organisation av superhjältar (S.H.I.E.L.D.). Om inte detta vore nog så hörs det även starka röster om att Stark ska tvingas lämna över sin dräkt till myndigheterna. Utöver detta dras han även med personliga problem.

Redan här blev jag misstänksam på hur uppföljaren skulle fungera med alla nya karaktärer och sidohistorier. Det verkade på förhand som om man gick efter det klassiska receptet på uppföljare med fler karaktärer och större explosioner. Med detta i åtanke så fungerar det faktiskt förvånansvärt bra i Iron Man 2. Alla karaktärer får sin nödvändiga tid i rampljuset och man hänger klart med i vad som händer i de olika historierna. Men faktum kvarstår fortfarande att filmen hade tjänat på att struktureras upp, fokuserat på färre karaktärer och försökt återfå den "rena" känslan om ettan hade.



De nytillförda skådespelarna gör alla ett bra jobb i sina roller, men det är fortfarande Robert Downey Jr. som är den starkast lysande stjärnan i filmen. Hans sarkastiska kommentarer finns även med den här vändan om och har faktiskt nästan, men bara nästan, växt till en sådan grad att man börjar irritera sig på honom. Tyvärr så känner jag här, precis som i ettan, att Stark/Iron Man får något ordentligt motstånd, de nya karaktärerna till trots, vilket tar udden av en del av spänningen i filmen.

Med förhoppningar om en ny The Dark Knight, blir resultatet av Iron Man 2 snarare mer åt en klassisk uppföljare. Fler karaktärer, mer som händer på duken och större explosioner, men det är fortfarande en förbannat underhållande film.