Grease ("Grease")
En film jag har en hatkärlek till. Tidigt såg jag en musikaluppsättning i Malmö som jag gillade väldigt mycket, men jag hade dock inte sett filmen vid den tidpunkten. När sedan varje mellanstadiedisco skulle spela sin egen megamix av de mest populära låtarna från filmen, sjönk mitt intresse lägre och lägre för filmen när jag mer och mer tröttnade på låtarna som fanns i den.

För något år sedan tog jag dock mod till mig och såg filmen, mest för att kunna kryssa av den på "att-se-listan". Filmen gav mig inte mycket mer atmosfär kring låtarna och musiken kunde jag ju redan sedan tidigare, förutom en låt som spelas upp under inledningen. Typiskt att den enda låten jag egentligen tycker om från Grease inte sjungs av huvudsrollsinnehavarna själv eller spelas upp när de riktiga skådespelarna är med i bild. Ska jag ta det som ett tecken på hur jag min relation till filmen ser ut kanske?



Cabaret ("Willkommen")
En film som jag heller inte uppskattade fullt ut, framförallt för musiknumren som jag tyckte vare alldeles för många och för långa. Ibland gnistrade det dock till och tillsammans med den härliga Berlinmiljön kunde jag dock till slut uppskatta väl valda delar av filmen. Att många av mina favoritmusikal nummer är inledningsnummer kanske också ska tas som ett tydligt tecken på att jag knappt brukar orka ta mig igenom en musikalfilm och att mitt intresse är därefter.
YouTube-länk

Team America ("The End of an Act")
Filmen som bekräftar min tes att man kommer långt i musikalgenren med dockor, humor och självdistans. Soundtracket till Team America är sprängfyllt med parodi-/hyllningslåtar som all hade passat in här och jag rankar det som en av 00-talets främsta soundtrack. Jag valde dock ut en kärlekslåt där huvudpersonen tydligt visar hur mycket han saknar sin älskade. På ett sätt som vi alla väl kan relatera till?



O Brother, Where Art Thou? ("I Am a Man of Constant Sorrow")
Och här börjar de rena musikalnumren ta slut och musiknumren ta vid. Varför då inte börja med ett musiknummer från bröderna Coens version på klassiska Odysséen? En härlig blandning av bluegrass, country och americana som utspelar sig i det djupaste av den amerikanska södern.



Monty Python and the Holy Grail ("Sir Robin's Song")
När det kommer till musik(al)nummer för mig måste Monty Python vara med på ett hörn. Som tidigare sagt kan jag köpa ett musikalnummer rakt av om det är humoristiskt och det är Python-gänget bland de bättre på. Jag var till och med såg en "riktig" musikal i Malmö förra året och det var scenversionen av Holy Grail (kallad Spamalot) som visades.



Tonari no Totoro ("Tonari no Totoro")
Egentligen en barnfilm som är så pass charmig och naivt optimistisk att jag inte kan motstå den trots min ålder. Allt detta samlas väl i filmens titelmelodi.



Les triplettes de Belleville ("Belleville Rendezvous")
En animerad fransk film med betoning på just fransk. Man leker här med alla fördomar både om fransmän och andra landsmän och eftersom alla sidor får sin beskärda släng av sleven kan alla skratta gott åt det. Filmen börjar med ett cabaretinspirerat musiknummer som sätter tonen direkt för denna nästan dialoglösa film.



The Blues Brothers ("Everybody needs somebody to love")
Ännu en film som jag inte riktigt uppskattade fullt ut när jag såg den, men musiken och alla dess musikpersonligheter som filmen inkluderade var dess stora styrka. Filmen innehåller en drös sväniga bluesinspirerad musiknummer och detta är min favorit av dem.
YouTube-länk

Nashville ("I'm Easy")
En film om countrys positiva och negativa sidor i dess mecka. Filmen där regissören Robert Altman tar begreppet ensemblefilm till en helt nya nivå och som har inspirerat en mängd filmskapare efter. Där andra filmer berättar om olika historier och knyter samman dem enbart vi små passager i filmen, tar Altman ett bredare synsätt på begreppet och låter alla huvudkaraktärer hela tiden samverka med varandra inom samma miljö. Något som till och med ingår i filmens musiknummer.