Inför Oscarsgalan 2012: Bästa originalmanus - 2012-02-19 10:59:57 Ner Upp
I en tid av nyinspelningar, uppföljare och andra upprepningar av olika slag är det skönt och veta att det fortfarande finns folk därute som känner för att berätta sin egen historia på den vita duken. En historia som inte har berättas någon annanstans tidigare. Detta är därför som jag rangordnar "Bästa originalmanus" bland de viktigaste under galan och som jag själv tycker är en av de mest intressanta att få följa.

Att försöka göra en egen rangordning kring vilka filmmanus man uppskattar mest är en tuff uppgift, då det kan skilja sig stort från det som står skrivet på pappret till det som visas upp i den färdiga filmen. Men jag kör enligt devisen "ett bra manus ska uppmuntra till bra saker" och hoppas det fungerar ändå.

De nominerade är:


Min rangordning:
#5

Bridesmaids
Kommentar: Ja, vad ska man säga här? Hade förhoppningar (för stora kanske?) på Bridesmaids som inte alls visade sig bli infriade. Filmen lyckades både kännas för lång och ändå innehålla en mängd, enligt mig, outnyttjade karaktärer. En dålig ekvation. Mycket av detta skyller jag på filmens manus som både borde ha tajtats till och utvecklats en aning.

#4

Margin Call
Kommentar: En film som skickligt lyckas bygga upp en successiv spänning ju mer och mer man får veta om vad den egentligen handlar om. Lyckas med att undvika de klassiska dramaturgiska greppen för att skildra finansmarknaden, vilka oanade effekter det kan ge och samtidigt göra det någorlunda klart för en icke insatt person om vad det handlar om. Problemet jag hade med filmen var att jag saknade en "fjärde akt" i berättelsen.

Man lägger upp en historia och när allt ska börja knytas ihop och resultatet börjar visas så slutar filmen. Förmodligen är detta på grund av någon form av symbolik och att vi forfarande inte ser det fulla resultatet av finanskrisen än, men för filmen i sig var det inte till dess fördel.

#3
- Recension
The Artist
Kommentar: En film vars stora styrka i manusväg inte är den eventuella orginella historien i sig, utan dess genomförande. Att göra en stumfilm år 2011, blanda mellan modernt och nostalgi och inte skrämma bort publiken helt kräver skicklighet. Sedan att filmen fokuserade mer på nostalig än det moderna gör att jag inte rankar den högre.

#2
- Recension
Midnight in Paris
Kommentar: En Woody Allen-film utan den riktigt knivskarpa dialogen som han har gjort sig känd för genom åren. Finnas här ändå kvar något av värde att hämta från filmen? Mm, det visar det sig finnas. Genom en fin blanding mellan för- och nackdelarna med nostalgi (uttrycket myntades ju först som en sjukdom av en anledning) lyckas Allen skildra en härlig berättelse där man snarare känner, än tänker, med huvudrollsinnehavarna.

#1

A Separation (Jodaeiye Nader az Simin)
Kommentar: En film som dök upp på IMDb´s top250-lista under början av 2011, men då trodde jag inte mycket på filmen. Mycket på grund av att den då knappt hade visats utanför sitt ursprungsland, Iran. Sedan började det surras mer och mer kring filmen och ett pris för bästa film vid Berlins filmfestival hjälpte givetvis till med detta. När jag nu till slut har sett filmen kan jag definitivt se tjusningen med den.

Filmen ger en liten inblick inifrån ett samhälle som jag i alla fall inte har vetat mycket om sedan tidigare och då har det mest varit utifrån ett utsideperspektiv. Filmen lyckas både ge ett nyanserat och intressant porträtt om en samhällsstruktur som både liknar och skiljer sig från vårt eget och hur det kan tänkas ha uppstått. Allt utan att ge några enkla och tillrättalagda svar.


Kommentarer Ner Upp
Jimmy - 2012-02-20 17:24:11

Kul att läsa fler kommentarer kring Oscarsnomineringarna! Håller själv på att gå igenom dem på min blogg så ta gärna en titt. :)



Jag har inte sett Margin Call och A Separation ännu, men skulle nog rangordna filmerna i precis samma ordning.



Jag är inte heller lika överväldigad av Bridesmaids som majoriteten är, precis som med jämförbara The Hangover tidigare. Så fort en komedi skiljer sig det minsta från allt annat i genren så blir den ständigt kallad för originell och skickligt skriven, men Bridesmaids var lite för lång och hade, på gott och ont, inte en enda karaktär jag gillade eller kunde sympatisera särskilt med då alla var ganska svåra nötter att knäcka.



Slutet var inte en tillräckligt stark pay-off efter allt dessförinnan och filmen var inte heller asrolig, utan smårolig och ganska allvarlig. Varken en riktigt bra komedi eller ett bra drama, men hyfsad sammantaget.



Däremot älskade jag Midnight in Paris och jag tycker även att dialogen är riktigt stark för jag kände med varje ord och skrattade högt många gånger. Filmens största styrka är dock "mysigheten" och det romantiska kring fantasi och kreativitet, ännu mer än romantiken mellan människor. Fantastisk film med en drös bra roller och massa magi.



Rachel McAdams spelar för övrigt en av de mest klockrent osympatiska karaktärerna jag någonsin sett. :D


Kommentera inlägget här: Ner Upp

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback Ner Upp
RSS 2.0
Nöje och Underhållning Film & TV bloggar Reggad på Commo.se Film/Tv Blogglista.se