| YouTube-tips #12 - 2012-11-26 21:48:00 |
|
Just när man tror att man har fyllt sin kvot av filmrecensenter med devisen "hur många olika sätt kan man egentligen göra en recension på?" visade det sig att det fortfarande finns mer att hämta. Grace Randolph har undet namnet Beyond the Trailer visat att det alltid finns nya infallsvinklar att frambringa och hon har inte sparat på krutet.
Om det inte är intervjuer med biopubliken vid en premiär (och alltså den tänkta målgruppen för filmen), dissekterar hon de allra senaste filmtrailerserna (hur skriver man egentligen det här bäst på svenska?) med sin egen lilla recension på hur de får henne att känna inför varje enskild film. Mitt personliga favoritinslag med Grace kallar hon Movie Math, där hon djupgående går igenom veckans biointäkter (främst ur ett amerikanskt perspektiv) och försöker analysera varför vissa filmer är mer lyckosamma på biomarknaden än andra.
Givetivs som inbiten filmintresserad "spelar det ingen roll" hur mycket en film spelar in pengamässigt och "den stora massan fattar ju ändå ingenting". Men ibland glömmer man lätt bort att film kostar pengar (mycket pengar) och då vill de som har investerat pengar få tillbaka lite för att bli nöjda och att känna sig trygga med den inblandade regissören/manusförfattaren/skådespelaren i fråga. Och det lyckas Grace presentera med bravur på ett kortfattat och pedagogiskt sätt.
Om det inte är intervjuer med biopubliken vid en premiär (och alltså den tänkta målgruppen för filmen), dissekterar hon de allra senaste filmtrailerserna (hur skriver man egentligen det här bäst på svenska?) med sin egen lilla recension på hur de får henne att känna inför varje enskild film. Mitt personliga favoritinslag med Grace kallar hon Movie Math, där hon djupgående går igenom veckans biointäkter (främst ur ett amerikanskt perspektiv) och försöker analysera varför vissa filmer är mer lyckosamma på biomarknaden än andra.
Givetivs som inbiten filmintresserad "spelar det ingen roll" hur mycket en film spelar in pengamässigt och "den stora massan fattar ju ändå ingenting". Men ibland glömmer man lätt bort att film kostar pengar (mycket pengar) och då vill de som har investerat pengar få tillbaka lite för att bli nöjda och att känna sig trygga med den inblandade regissören/manusförfattaren/skådespelaren i fråga. Och det lyckas Grace presentera med bravur på ett kortfattat och pedagogiskt sätt.
Det utvalda klippet är helt enkelt det senaste avsnittet av just Movie Math.
| Harvie Krumpet - 2012-11-18 12:13:00 |
|
Praktik visar sig ta tid, mycket tid från sådant som man tidigare inte hade några som helst problem att lyckas klämma in i sitt schema. Tid till film finns fortfarande, men att skriva och diskutera om dem har tyvärr sjunkit längre och längre ner i min personliga prioriteringnslista när tiden visar sig vara knapp. Men om tiden är knapp är det tur att det finns historier som inte behöver så mycket tid till att beröra och underhålla. Jag pratar givetvis om mina gamla favoriter, kortfilmer.
Som jag tidigare har berättat finns det en mängd olika kortfilmer att upptäcka och IMDbs egen topp 50-lista på genren är en perfekt start till sin egen expedition. Det är från den listan som jag nyligen har upptäckt en ny favorit inom genren, Harvie Krumpet. Den oscarsbelönade kortfilmen från 2003 är en biografiskt lagd film om titelkaraktären som bland annat är dignostiserad med Tourettes syndrom, lider av kronisk otur och har en bok full av livslektioner "fakts" hängandes runt halsen.
Som jag tidigare har berättat finns det en mängd olika kortfilmer att upptäcka och IMDbs egen topp 50-lista på genren är en perfekt start till sin egen expedition. Det är från den listan som jag nyligen har upptäckt en ny favorit inom genren, Harvie Krumpet. Den oscarsbelönade kortfilmen från 2003 är en biografiskt lagd film om titelkaraktären som bland annat är dignostiserad med Tourettes syndrom, lider av kronisk otur och har en bok full av livslektioner "fakts" hängandes runt halsen.
Hade jag varit mer lagt åt det floskelartatade hållet hade jag skrivit något långrandigt om att det ska symbolisera livet med sina upp- och nedgångar och som man i slutändan ändå inte kan ändra på i någon större utsträckning så det gäller att ta det hela med ett leende. Men som tur är undviker jag det och konstaterar kortfattat att Harvie Krumpet är en kortfilm väl värd att fylla ut 20 minuter av sin tid på. För tid är något av det värdefullaste vi har här i livet och då ska man inte ödsla sin tid på saker som just bara tar tid.
