Eletronikföretaget Philips lanserar en mycket speciell TV med det högst ovanliga bildformatet 21:9.
Om det revolutionerar TV-tittandet det vet jag inte, men en sak vet jag och det är att reklamen som ingår i lansering är både oerhört välgjord och visuellt underbart snyggt.

Blanda slow-motion, poliser, rånare i clownmasker och lägg till en kamera som cirkulerar över det hela, och du har en fantastisk lyckad kombination när det gäller att skapa en minnesvärd reklamfilm. Den är inte i samma kategori som din vanliga ICA/Telia-reklam precis.

Titta och njut!

Infernal Affairs

Den asiatiska polisfilmen från 2002 som i väst mest är känd som originalet till Scorsese's The Departed.

Filmens upplägg med infiltratörer på bägge sidor lagen, är både enkelt men framförallt briljant gjort. Tack vare detta så får man automatiskt ett spänningsmoment genom hela filmen och när själva filmens intrig är välgjord, så håller sig spänningen hög filmen igenom.

De asiatiska skådespelarna gör alla toppprestationer och där finns inget att klaga på. Alla lever in sig i sina roller.

Katt och råtta-leken mellan poliserna och maffian är oerhört välregisserad och jag gillar framförallt att man inte har val att berätta allt direkt. Man får reda på lite här och var, och på det sättet så fastnar filmen mer direkt medan man tittar på den.




Infernal Affairs II

Uppföljaren som utspelar sig före den första filmen i serien.
Här fördjupar man sig mer i alla inblandade karaktärer och man börjar mer och mer förstå hela trilogins övergripande intrig.
Eftersom filmen utspelar sig före den första, så för man reda på grunden till ettan. Ungefär samma princip som i The Godfather: Part II.

Filmen hade däremot inte blivit så bra om inte filmens huvudsakliga intrig hade varit svag, men tur är så är inte detta fallet.
Man får här ta del av helt andra infallsvinklar av de olika organisationerna, utan att förlora någon samhörighet med ettan.

Eftersom skådespelarna är nästan uteslutande samma som i ettan, så är det samma utlåtande. Men däremot så har de yngre skådespelarna i huvudrollerna ännu större roller i denna och de klarar det med bravur. Roligt att se så unga och rutinerade aktörer.




Infernal Affairs III

Den avslutande, men samtidigt svagaste, delen i trilogin. Allt knyts samman på ett trevligt sätt och man får reda på ännu mer i trean om alla inblandade och om olika händelser.
Det enda man kan klaga på är att det ibland blir lite väl invecklat, men det klarnar nog mer vid andra tittningen.

Det som däremot sänker betyget på den avslutande delen är dess intrig. Den känns lite väl svag och hela filmens känns mer som ett uppsamlingshit för ettan och tvåan, än en separat film för sig.
Men det fungerar om man har sett föregångarna, men om man däremot börjar direkt med denna, så är det dömt att misslyckats.
 

Don't worry, be clappy.

Patrik 1,5

En positiv överraskning som lyckades med konststycket att förmedla, och fläta samman, två allvarliga ämnen. Detta kombinerades med en genuin feelgood-känsla genom hela filmen och det bästa var att det inte på något sätt kändes konstlat, vilket det lätt kunde ha resulterat i.

Huvudrollsinnehavarna gjorde ett kompetent arbete, där främst Thomas Ljungman, som Patrik, överraskade och ska bli intressant att följa i fortsättningen.
Regissören Ella Lemhagen lyckas, trots några missar, att skapa en trovärdig och charmig film med mycket värme.

Filmen var som sagt en positiv överraskning och ännu ett bevis på att det visst finns bra svensk film nuförtiden. Det gäller bara att leta på rätt ställe.
 

Monsters vs Aliens 3D

Dreamworks senaste alster på animeringshimlen överraskar inte något nämnvärt. Filmen följer den klassiska mallen och är lite knasig, lite barnslig och inkluderar en drös referenser till de äldre i publiken.
Där Wall-E utforskade lite nya marker och stundom var riktigt magisk, så kör Monsters vs. Aliens vidare på sitt koncept som förmodligen har fungerat tidigare.

Men för min egen del så känns det lite trist och man upplever som man har sett det mest redan.
Karaktärsmässigt så är det inget fel. Filmens karaktärer är roligt uppbyggda och rösterna till dem är i toppklass. Filmens brister är snarare i dess upplägg. Intrigen känns för standardmässigt och referenserna känns inte särskilt väl genomarbetade. Det är för långt mellan skratten.

3D-versionen fungerade bra och gav filmen ett trevligt djup. Dessutom så var det trevligt att man inte bara slängde in massa effekter för skojs skull, utan man jobbade mer att stärka filmens djup. Detta gjorde att man undvek känslan av att 3D-upplägget mest var en plojgrej.

På det hela taget är det en hyfsad animerad film som underhåller för stunden, men den kändes som man redan hade sett det mesta innan.
Det är Pixar som är de animerade filmernas okrönta kung och Dreamworks verkar inte för tillfället vilja ändra på detta.
 

Sacha Baron Cohen, mannen som gav oss den fruktansvärt roliga filmen Borat, är nu tillbaka ännu en gång med en långfilm. Den här gången är det Brüno, en homosexuel modereporter från Österrike, som har huvudrollen.

Av trailern att döma så verkar den bli lika rolig som Borat och ännu en gång så får vi ta del av knasiga upptåg och lek med människors fördomar. Underbart!

James D. Rolfe, eller The Angry Video Game Nerd som har främst kallas, har blivit en internetkändis med sina karaktäristiska spelrecensioner.

Men ibland gör han även trevliga små filmrecensioner och den här gången har han dykt ner i den klassiska trilogin om Star Wars (episode 4-6).
James ger sina personliga reflektioner om filmer och berättar intressanta aspekter som visar hur komplex filmerna egentligen är och hur mycket som finns under ytan.

Mycket nöje!