(barringer82)

Inception
Biosommaren 2010 har hittills varit som en lång ökenvandring utan hopp om något minnesvärt. En film som vi fortfarande kommer att minnas och prata om efter sommarens varma dagar. Den som på förhand såg ut bringa vätska till denna torka var Christopher Nolan och hans film Inception. Med en blandning av Nolans tidigare verk, finurligheten i Memento och storslagenheten i The Dark Knight verkade regissören väl förberedd för uppgiften.

Inception utspelar sig i ett universum där man inte ens är säker i sina egna drömmar och man kan betala privatpersoner för att ta del av andras hemligheter. En affärsman (Watanabe) anlitar Cobb (DiCaprio), ledande inom denna "drömbransch", för att tränga sig in i den största konkurrentens omedvetna och bryta ner företaget inifrån. Ett uppdrag som kräver noggrann planering och som kommer att påverka Cobb på fler plan än det strikt professionella.



Nolans senaste alster är uppfriskande nog en välgjord storfilm som inte är baserad på en annan förlaga, något som verkar vara regel snarare än undantag nu för tiden. Personen bakom manuset är regissören själv och trots att likheten med till exempel The Matrix finns här så lyckas ändå Nolan väl med att skapa något eget.

Han lyckas skapa en egensinnig drömvärld med stor potential som ibland blomstrar ut i full blom med några riktigt spektakulära scener. Specialeffekterna används här på ett kompetent sätt som känns naturligt för berättelsen, utan att det tar för stort fokus från grundhistorien. Genomgående är Inception en välproducerad film med stämningsfull musik, välagerade skådespelare och klippning som gör att det går att följa med i alla svängar som historien tar. Det är en riktigt snygg film framförallt där arbetet som har lagts ner bakom kameran på ett eller annat sätt syns även framför.



Nackdelen som jag ser med filmen är att jag aldrig riktigt lär känna karaktärerna. Man kan utifrån filmens tema ha olika teorier kring detta, men jag får känslan av att det är otillräckligt och vill ha mer. Det är egentligen bara en karaktär man får en uppfattning om och detta tack vare en annan karaktär ur det förflutna. En orsak till detta kan vara att filmen helt enkelt innehåller för många karaktärer.

Inception är en ytterst sevärd och genomarbetad film som berör ämnen som är centrala för vår mänskliga art: minnen, drömmar och känslor. Detta paketeras väl i en snygg actionfilm som håller underhållningsvärdet högt genom hela filmen. Hade man fått en starkare uppfattning om karaktärerna hade betyget förmodligen höjts. Men det är fortfarande den klart bästa filmen av sommarens hittills visade filmer.

Hej svejs i sommarvärmen. Snart har halva sommaren gått och det har varit en dålig filmsommar hittils. Fotbolls-VM stal mycket fokus under en hel månad, där det blev lite tid över för filmtittande. Biosommaren är dessutom en av de sämre på länge och det är egentligen bara två filmer som verkar lockade, Inception och Toy Story 3. I och för sig verkar de nämna filmerna vara två riktiga toppenfilmer om man ska tro förhandssnacket, men det känns ändå för tunt på den fronten.

Den rådande värmeböljan som har dragit in över landet gör inte att motivationen stiger när det gäller att sitta inomhus och se film, ännu mindre att försöka få igång "tankeverksamheten" och skriva ner något kring sina funderingar.

Men det ska bli bättring på filmfronten framöver och nu när VM är över för den här gången så finns det plötsligt lite tid över för att på lite film. Dessutom har Inception biopremiär nästa vecka så det lär dyka upp lite recensioner och tankar kring film framöver. Försök håll ut i värmen och kom ihåg att glass plus vatten är den bästa medicinen mot solfrossa.

Det görs och har gjorts mycket film runt om i världen och detta har resulterat i att man - medvetet eller omedvetet - använder vissa givna berättargrepp för att inkludera i sin historia. När dessa inslag upplevs användas alldeles för ofta blir det snabbt en filmkliché, som allt för ofta slentriananvänds för att fylla ut en specifik scen.

Till en början kan detta tänkas enbart vara något negativt, men faktum är att filmklichéer kan ha en positiv sida. Manusförfattare kan medvetet ta upp en känd filmkliché och leka med den och parodifilmer lever mer eller mindre på kända filmklichéer. Så som vanligt finns det två sidor av samma mynt, något som James Rolfe och Nostalgia Critic nedan tar fasta på.

The Top 10 Worst Movie Clichés


Top 11 Coolest Cliches


För vidare information kring filmklichéer kan jag länka till farbror Wikipedia som så snällt har listat upp de mesta förekommande i TV-serier och filmer.
Lista över filmklichéer