"Your great adventure on Alaska."

---

Genre: Äventyr, Biografi, Drama

Produktionsland: USA

Produktionsår: 2007

Regissör: Sean Penn

Skådespelare: Emile Hirsch, Marcia Gay Harden, William Hurt, Jena Malone, Catherine Keener

Speltid: 148 minuter

---

Christopher McCandless (Emelie Hirsch) utexaminerades 1990 ifrån Emory University med höga betyg. Framtiden verkade vara utspikad med studier på Harvard, men istället för det så beslutar sig Christopher att donera 24 000 dollar ifrån sitt sparkonto till välgörenhet. Resterande pengar som han har i sin plånbok bränner han och han ger sig sedan ut på en resa vars slutmål är inställt på Alaska. Under resan träffar han de mest unika karaktärerna som ändrar hans liv.
I Alaska skulle han leva i ett med naturen på dess villkor.

1996 skrev Jon Krakauer boken "Into the Wild" som berättar den verkliga händelsen om Christopher McCandless som efter universitetsstudier beslutar sig för att lämna den sjuka civilisationen bakom sig och bege sig ut i naturen på dess villkor och krav. Sean Penn blev så påverkad av boken så att efter han själv hade läst ut boken så köpte han flera exemplar av den som han delade ut till släkt och vänner så att fler skulle få ta del av historien.
Detta räckte inte enligt Penn så han beslutade sig, genom en film, att hela världen skulle ta del av historien om Christopher och hans äventyr.

Filmen skildrar på ett skickligt sätt Christophers tankar om sitt liv och varför han tar ett sådant drastiskt beslut som att lämna familj och tryggheten bakom sig för att finna sig själv. Genom hans tankar så blir filmen en kritisk synvinkel på civilisationen och människans förmåga att bygga luftslott för att må bra. Christopher är kritiskt mot samhället där materiell lycka och status värderas högre än inre lycka. Historien utspelar sig för mer än tio år sedan, men den är fortfarande aktuell. En tydlig sak som bevisar detta är att böcker, som Christopher hade så stor aptit på, idag allt för ofta väljs bort till förmån för diverse TV-program eller skvallertidningar.

Det skrivna ordet, som har prisats och hyllats så mycket under vår mänskliga historia, har på senare tid blivit en mindre del av våra liv och detta tycker jag är djupt tragiskt.
Nu tänker kanske vissa: "Men du, du skriver ju om film som bara speglar en viss indvidids skildring till skillnad emot böcker där varje indvid skapar en egen skildring".
Detta stämmer till viss del, men jag vill poängtera att jag ser film som ett komplement till boken och jag vill inte att man bara ska se film utan även läsa böcker för att få en rikare insikt på vår värld.
Att jag dessutom främst väljer filmer som är öppen för fri tolkning gör att jag får tänka mer och detta tycker jag gör att dessa filmer växer sig starkare och ger en helt annan upplevelse.
Jag vill även påpeka att tack vare filmens underbara värld så har jag börjat att läsa mer böcker och uppskatta det jag tidigare ansåg vara tråkigt och "för jobbigt". Tänk vad dumdristig jag har varit i mina dagar, men jag lovar att jag har bättrat mig.

Historien berättas på ett lugnt och närmast poetiskt vis som gör att den blir längre än dem flesta av dagens filmer. Men jag kan intyga att man inte blir uttråkad, för filmen tar tag i en och berättar den otroliga (och sanna) historien på ett väldigt harmoniskt sätt vilket gör att man verkligen tar till sig historien.
Sean Penn har verkligen lyckats med målet att påverka andra, precis som har själv blev påverkad av historien när han läste boken.
Att dessutom Emile Hirsh gör en fantastiskt tolkning av Christopher, vilket gör att det hela känns mer trovärdigt, gör det hela inte sämre.

Under årets Oscarsgala så blev filmen nominerad för bästa klippning och bästa manliga biroll, men det tycker jag är alldeles för lite för denna film. Den kunde, enligt mig, åtminstone blivit nominerad för bästa film. "Juno" i all ära, men denna film anser jag mer värd nomineringen.
Jag har inget emot "Juno", det är inte så jag menar. Jag ansåg att den var fantasktiskt charmig, med ett underbart soundtrack och med en fyndig dialog. Men jag rankar "Into the Wild" snäppet högre.

Filmen lyckas med konstycket att både vara en samhällskritik och en hyllning till vår värld. Oavsett om man inte alls tycker som Christopher, så förstår man ändå hur han tänker. Men en sak kan vi väl ändå hålla med Chris om:

Visst lever vi i en sjuk värld?

Betyg:

Onödigt vetande: Rollen som Jim Gallien, mannen som i öppningscenen kör Chris till en plats i Alaska, spelas av den riktiga Jim Gallien.

"April 1945, a nation awaits its..."

---

Genre: Krig, drama

Produktionland: Tyskland

Produktionsår: 2004

Regissör: Oliver Hirschbiegel

Skådespelare: Bruno Ganz, Alexandra Maria Lara

Speltid: 156 minuter

---

Andra världskriget. Denna hemska händelse som påverkade, direkt eller indirekt, en hel generation och efterföljande generationer. Det är en sådan händelse vi aldrig får glömma så att det inte händer igen.
Många filmer har gjorts om detta ämne, men gemensamt för de flesta är att dem är gjorda ur de allierades synvinkel. Axelmakterna, framförallt Tyskland, skildras allt för ofta som anonyma monster utan egen vilja.
"Der Untergan" är så ovanligt som en tysk film om andra världskriget ifrån en tysk vinkel.

Filmen handlar om den blott 22-åriga Traudl Junge (Alexandra Maria Lara) som 1942 blir Hitlers (Bruno Ganz) privatsekreterare och om hur hon får följa med honom ända fram till krigets slut. Större delen av filmen utspelas i riksdagskansliets bunker, där Hitler tillsammans med höga officerare och annan personal befinner sig medans den röda armén med stormsteg närmar sig Berlins centrum.

"Der untergang" skapade debatt i och med hur Hitler skildrades i filmen. Hitler skildras väldigt mänskligt och detta gillade inte många. Själv anser jag att vi även behöver dessa skildringar för att skapa en så fullständig bild av Hitler, både som ledare men även som individ. Ingen människa består endast av onda egenskaper, detta gäller även Hitler. Att Hitler känns så mänsklig och sårbar har man mycket att tacka Bruno Ganz för. Hans kroppsspråk och röst skildrar på ett skickligt sätt hur en allt mer desperat man vägrar inse hur det verkligen ligger till med hans land. Det visar även en man som tror så starkt på sin sak att han vägrar att ändra sig, även om verkligheten är en annan än hans uppfattningar.

Filmen skildrar även kaoset på Berlins gator under de sista dagarna av tredje riket. Invånarnas kamp om överlevnad och vilket helvete de upplevde som faktiskt allt för ofta glöms bort.
I bunkern så skildras en allt med psykologisk påfrestande situation där gemenskap och sin tro är viktigare än individens bästa. Det finns en scen som visar detta på ett väldigt motbjudande sätt. Den handlar om familjeband och hur desperat situationen var i bunkern.

"Undergången", som är den svenska titeln, är baserad Joachim Fests bok "Undergången" och Traud Junges självbiografiska bok, "I Hitlers tjänst. Filmen börjar med ett klipp av hur en äldre Traud Junges berättar hur hon inte riktigt förstår varför hon tog anställning hos Hitler och om hur hon är arg på sig själv att hon inte förstod vilket monster hon jobbade för.
Filmen blev hyllad internationellt och nominerad till en Oscar för bästa utländska film år 2005.

Sammanfattningsvis så skapar filmen nya tankesätt hos tittaren. Den skildrar historien utifrån båda vinklarna, det onda men även det goda. Grundhistorien vet vi ju så det goda som skildras här kommer inte att ändra våra uppfattningar om kriget och dess konsekvenser, men den gör så att vi får en mer fullständig skildring.
Men låt oss aldrig glömma kriget och dess offer.

Betyg:

Onödigt vetande: En annan film som också var nominerad för bästa utländska film på Oscarsgalan 2005 var Kay Pollaks "Så som i himmelen".

Den sydkoreanske regissören, Park Chan-wook, skapade mellan 2002 till 2005 en trilogi kallad Vengeance-trilogin (hämndtrilogin). Trilogin består av tre fristående filmer där huvudtemat är hämnd och dess konsekvenser.

---

Sympathy for Mr. Vengeance

"Revenge Was Never This Sweet"

---

Originaltitel: Boksuneun naui geot

Genre: Thriller, Drama

Produktionsland: Sydkorea

Produktionsår: 2002

Regissör: Chan-wook Park

Skådespelare: Kang-ho Song, Ha-kyun Shin, Du-na Bae

Speltid: 129 minuter

---

Ryu, spelad av Ha-kyun Shin, är en dövstum man som bor tillsammans med sin syster. Systern är sjuk och behöver en njurtransplation så snabbt som möjligt. Han är i desperat behov av pengar till transplantationen och till råga på allt så han han blvit sparkad ifrån sitt jobb. Desperationen gör att han gör upp en plan för att kidnappa sin chefs dotter för att genom lösensumman kunna betala sin systers operation.
Men sen börjar problemen arta sig och Ryu hamnar i våldsamma situationer.

---

Oldboy

"15 years of imprisonment, five days of vengeance"

---

Genre: Thriller, Drama

Produktionsland: Sydkorea

Produktionsår: 2003

Regissör: Chan-wook Park

Skådespelare: Min-sik Choi, Ji-tae Yu, Hye-jeong Kang

Speltid: 120 minuter

---

Oh Dae-su (Min-sik Choi) är en vanlig familjeförsörjare med hustru och barn. Kvinnor och alkohol är det han ägnar en stor del av fritiden på. Filmen börjar med att han har blivit arresterad för störande av ordningen. En kompis til Oh Dae-su hämtar sedan honom på stationen. När de ringer Dae-sus hustru för att berätta vad som har hänt så kidnappas han.
Kidnapparna låser in Oh Dae-su i ett litet rum utan att vare sig tillkänna ge sig eller ställa något krav. Hans enda kontakt med omvärlden är en TV-apparat. Genom den så håller han sig uppdaterad om vad som händer "där ute". Han får tyvärr även veta genom TV'n att hans hustru har blivit mördad, att hans dotter har försvunnit och att han själv är polisens huvudmisstänkte för brottet.
Dae-su tillbringar flera år instängd i rummet och för att hålla sig både mentalt och fysiskt i form, så tränar han och fyller dagbok efter dagbok med små anteckingar för att inte han ska mista förståndet.

---

Sympathy for Lady Vengeance

"All she wanted was a peaceful life...they didn't give it"

---

Originaltitel: Chinjeolhan geumjassi

Genre: Drama, Thriller

Produktionsland: Sydkorea

Produktionsår: 2005

Regissör: Chan-wook Park

Skådespelare: Lee Young Ae, Choi Min-sik

Speltid: 112 minuter

---

Geum-ja Lee (Yeong-ae Lee) har precis blivit frisläppt ur fängelset där hon har suttit i 13 år efter mordet på en 6-årig pojke. Ingen förstår hur en ung och synes harmös 19-årig kvinna kan ha begått detta hemska mord på en stackars liten försvarslös pojke.
Men inget är vad det synes vara och snart uppstiger en svart och komplex historia där alla inblandade får ta ställning och agera därefter.

---

Vengeance-trilogin:
Chan-wook Park har med dessa filmer skapat en fantastisk stämningsfull och djupsinnig triologi. Åskadaren får verkligen tänka till och fimerna skapar ett moraliskt dilemma i psyket där man inte riktigt vet vad som är rätt eller fel.
Styrkan med Park's filmer är att dem inte tar någon ställning om vad som är gott eller ont. Alla inblandade har både goda och onda sidor, vilket speglar verkligenhetens människa väldigt bra. Filmerna lägger fram historierna ifrån allas synvinklar och det är tittarnas uppgift att ta ställning utifrån filmernas historia och ens egna psyke och värderingar. Detta lilla tillvägagångsätt gör att filmerna verkligen sätter sig på djupet.

Sydkorea har på senare tid vuxit sig till en stark filmnation och detta har man mycket att tacka Chan-wook Park för. Hans berättarstil fångar även en internationell publik och detta bevisas av de många internationella priser som trilogin har prisats för eller blivit nominerad till.
"Mr. Vengeance" vann juryns pris på "Philadelphia Film Festival" år 2003 och "Lady Vengeance" vann bland annat två priser på "Venice Film Festival", 2005. Men den största internationella framgången av dem är helt klart "Oldboy".
Den har vunnit flertalet internationella, där höjdpunkten utspelade sig på 2004 års Cannes festival, där filmen vann det stora jury priset och blev nominerad till Guldpalmen. Juryns ordförande det året, Quentin Tarantino, hyllade filmen och förstod inte hur "Fahrenheit 9/11" kunde snuva "Oldboy" på Guldpalmen.
Filmen har även hyllats av filmälskare världen över, där en plats på IMDb top 250, förstärker detta påstående.

Den sydkoreanska härkomsten kan skrämma iväg vissa, men om man väl har kommit under ytan så kommer man inte att ångra sig det minsta. De sydkoreanska skådepelarna ger en trovärdighet i filmerna och alla rollerna ger en helhetsbild som oftast är osynligt ibland dagens filmer där allt för ofta bara de tre största rollerna uppfattas trovärdiga och resten känns mest som om dem är inslängda och valda efter lönekuvertets tjocklek.

Filmerna tar upp huvudämnet, hämd, ur olika synvinklar.
"Mr. Vengeance" visar det deskruktiva med hämnd och hur dess konsekvenser kan skapa en kedjereaktion utan slut.
"Oldboy" visar den personliga hämnden och dess problematik. Den visar även att de flesta handligar har ett syfte, vilken man ofta glömmer i stridens hetta.
"Lady Vengeance" har lite samma tema på "Oldboy", men den visar även om man måste ta hämden i egna händer för att uppnå riktig hämnd eller om man kan hämnas på ett lagligt väg så att säga. Även frågan vad som egentligen är viktigast med hämnd: Är det att förövaren får lida eller är det att man själv ska må bättre?

Summa summarum så är detta tre starka filmer som tar tag i en direkt och släpper inte taget förrän några dagar efter. Dem tar upp ett starkt ämne men utan att peka med moralpinnen och berätta hur det ska/inte ska vara. Den koreanska härkomsten ger en trovärdiget och en annan synvinkel på filmens sätt att underhålla oss och påverka oss. Alla tre är starka och välgenomarbetade filmer, men "Oldboy" är ändå den som sticker ut. Mycket tack vare grundhistorien men även helheten som sådan, många scener som man kommer ihåg och även det fantastiska soundtracket. Men hela triologin är ett måste för en sann filmälskare och det finns ett bra citat ifrån "Oldboy" som speglar hela trilogin och dess tänkesätt. Detta ska man ha i åtanke när man själv agerar, både mot sig själv och emot andra. Citat lyder:

"Laugh and the world laughs with you. Weep and you weep alone."

Betyg

Sympathy for Mr. Vengeance:
 
Oldboy:
 
Sympathy for Lady Vengeance:


Onödigt vetande: I sitt tacktal för juryns stora pris, vid filmfestivalen i Cannes 2004 för filmen "Oldboy", så tackade regissören skådespelarna, filmarbetarna och de fyra bläckfiskarna som fick sätta livet till vid inspelningen.
 

"There Are No Clean Getaways"

---

Genre: Thriller, Drama

Produktionsland: USA

Produktionsår: 2007

Regissör: Joel Coen, Ethan Coen

Skådespelare: Tommy Lee Jones, Javier Bardem, Josh Brolin

Speltid: 122 minuter

---

Jägaren Llewellyn Moss (Josh Brolin) stöter under en jakt i öknen på ett makabert fynd. Mitt i öknen ligger det en massa sönderskjutna mexikanare, tomhylsor, ett parti heroin och en stor summa pengar som visar sig vara resultatet av en narkotikauppgörelse. Moss ser här sin livs chans i och med detta, tar pengarna i egen ficka och tror att det är avslutat. Så fel det visar sig att han har.
De resterande mexikanarna i narkotikaorganisationen sätter igång jakten efter pengarna, fast det visar sig att dem inte är ensamma om detta. En minst sagt mystisk lönnmördare vid namn Chigurh, spelad av Javier Bardem, är inhyrd för att återbringa pengarna. Chigurh har den mest bisarra arsenalen som finns att finna och hans frisyr är ett eget kapitel i sig.
Sheriffen Ed Tom Bell (Tommy Lee Jones) får reda på narkotikaincidenten plus fallet med Moss och sätter igång en egen jakt för att hjälpa den omkring virrande individen som mer och mer ångrar att han tog pengarna i sin egen ägo.

Bröderna Coen går här tillbaka till den lantliga miljön som man så väl känner igen ifrån deras tidigare filmer.
Den kalla snön i Minnesota (Fargo) har här byts ut till stekande sand i Texas. Miljöerna, speciellt det kala och dystra ökenlandskapet, spelar här, precis som i gamla westernfilmer, en egen och väsentlig roll i historien.
Det stora i Coens filmer är det sparsmakade, avskalade vilket ger åskadarna tid till eftertanke och filmens ämne tränger verkligen in i ens medvetna vilket stärker den avsevärt.
Hela "Less is more"-mentaliteten som ligger som ett filmiskt moln över denna film är en av dess största fördelar och den säger mer än dem flesta filmer av dagens filmer där man allt för ofta försöker stoppa in så mycket som möjligt.

Filmen baseras på romanen med samma namn som är skriven av amerikanen Cormac McCarthy. Romanen är skriven 2005 och bokens titel härstammar ifrån dikten "Sailing to Byzantium" av William Butler Yeats.
Den fiktiva historien utspelar vid gränsen mellan USA och Mexico och är placerad under början av 80-talet.

Den har mottagit stark kritik ifrån världens kritikerkår och den har fått ta emot fina priser och nomineringar, där Oscarsgalan med de fyra statyetterna får symbolisera höjdpunkten.
Filmen vann Oscars för bästa film, bästa regissör, bästa manus efter förlaga och även Javier Bardem prisades för bästa biroll.
Coens är bland dem få filmskapare idag som både har vunnit publikens hjärta, men även kritikernas. Filmer som nyss nämnda "Fargo" men även "The Big Lebowski" och "O Brother, Where Art Thou?" bevisar detta faktum.

Filmen anser jag vara en kritisk läggning emot det onödiga, oprovocerande och allt för ofta groteska våldet som sker dagligen i vårt samhälle. Våldet förskönas inte av någon filmusik och detta gör att våldet känns ännu mer motbjudande. Det har även en effekt av att det blir mer spännande, för man förvarnas inte av musiken när någonting spännande ska hända.


På det hela taget så är det en välgenomförd och genomarbetad film med starka skådepelarprestationer i alla roller. Den förtjänar verkligen sina Oscars och filmen har på kort tid blivit en modern klassiker.
Detta är en film som man kan återkomma till gång på gång för den är så solid genomarbetad och komplex i sitt avskalande sätt.
Ämnet och dess konsekvenser som filmen tar upp kommer alltid vara aktuellt. För visst kommer våldet, tyvärr, aldrig att försvinna ifrån vår moder jord. Hur mycket vi än vill.

Betyg:

Onödigt vetande: Bröderna Coen klipper sin egna filmer under pseudonymen Roderick Jaynes.
 

---

---

---

Hejsan!

Jag är en stor fantast av det medium som vi till vardags kallar film. Film defineras som rörliga bilder som skapas genom att en sekvens av ögonblicksbilder presenteras i ett tempo som skapar en illusion av rörelse.
Filmindustrin har under sin över hundraåriga histora blivit en av dem största industrierna i världen. Film förmedlar ett budskap, vare sig det är ett tungt ämne som berör eller om den helt enkelt vill underhålla oss. Oavsett vad vi tycker om film som konstart, så har de flesta någon gång i sitt liv sett en film.

Varje år produceras det många filmer runt om i världen och alla visar tyvärr inte upp det fina när det gäller film och dess konst. Så jag hade tänkt att med denna blogg både risa och rosa diverse filmer, både nya och gamla, för att försöka få en liten överblick. Vem vet, jag kanske till och med hjälper någon att välja sin nästa film?

I alla fall så hade jag tänkt att på denna lilla plätt i det stora komunikationsnätet som kallas Internet, disskutera ämnet film.
Här kommer framförallt att komma upp små recensioner med korta beskrivningar om filmerna, små egna tankar om dem och till slut ett litet betyg.
Men här kommer även att komma upp små notiser som enligt mig är viktiga att åtminstone ha en kännedom om. Även små onödigt vetande kommer att dyka upp vid recensionerna, helt enkelt för jag tycker det är roligt.

Detta får räcka just nu. På återseende.


Post Scriptum: Kom ihåg att film är som mat. Man måste inta det i regelbundet.