Jag har redan skrivit lite om vad jag tyckte om del 2,3 och 4 i Jaws-serien, med störst fokus på den avslutande fyran. Men i Nostalgia Critic's senaste klipp tar han sig an den tredje delen, som införde 3D-effekter i serien men som fortfarande inte fungerade.

Man kan försöka sälja mycket med ett känt varumärke och lite 3D-effekter, något som kommer att upprepas efter hystering kring Avatar. Så se detta videoklipp som en varning inför kommande storfilmer.

(Nostalgia Critic)

 

Sommaren närmar sig och är i viss mån redan här med fint väder, vilket alltid är trevligt i vårt annars så kalla land. Vid denna tidpunkt på året känns sommaren, och ledigheten den medför, väldigt nära, men tyvärr så betyder det också att allt ska bli klart i skolan innan den slutar. Med rapportskrivning, projektpresentation och tentor i skolan har tiden för film, men framförallt att skriva om det, blivit sparsmakad. Därför tänkte jag köra en fuling och länka nedan till något sevärda och intressanta program via SVT Play.

Kobra i Pakistan
Kulturprogrammet Kobra besöker - i ett specialavsnitt - en av världens farligaste länder Pakistan, för att undersöka hur det kulturella landskapet fungerar i sådana extrema situationer. Kan även rekommendera resterande avsnitt ur den senaste säsongen av programmet.


Debatt
Debattprogrammet som i detta avsnitt tar upp och diskuterar hur poliser framställs i deckare, tv-serier och filmer. Egentligen en ganska intetsägande debatt, men trots allt är det alltid lite intressant att se debatten mellan "folket" ("det ska vara underhållande och man ska känna igen sig") och kritikerna ("det ska säga något om vårt samhälle och kännas originellt").


Flight of the Conchords
Den andra och avslutande säsongen om det misslyckade bandet från Nya Zeeland. Kombinationen skruvade karaktärer och hysterisk musik resulterar i en underhållande serie. Kan givetvis även rekommendera den första säsongen, men den får ni hitta på något annat vis.


Så se till att njuta och inspireras riktigt ordentligt av dessa program i sommarvärmen. Sen kommer jag förhoppningsvis tillbaka om en vecka igen med nya tag.

(Validation)

K som i Kortfilm

 

Jag vet att det är i senaste laget att posta en lista över sina filmfavoriter under det gågna årtiondet. Det borde man egentligen har gjort i slutet av förra året alternativt under början av detta året. Men jag blev så inspirerad av tråden 2000-talets bästa filmer på Filmsnack att jag tänkte i alla fall göra ett tappert försök att sammanställa mina favoriter. Som vanligt är det svårt med dessa listor, men jag blev ändå ganska nöjd med slutresultatet.

Listan består av fem filmer per år och rangordning är i fallande ordning.
Håller du inte med mig? Kommentera här eller gå in på Filmsnack och posta din egen lista.

2009:
Inglourious Basterds
El secreto de sus ojos
District 9
Up
Un prophète

2008:
De ofrivilliga
Waltz with Bashir
In Bruges
Wall-E
Changeling

2007:
The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford
No Country for Old Men
Zodiac
Into the Wild
Hot Fuzz

2006:
El laberinto del fauno
Das Leben der Anderen
Daft Punk's Electroma
The Departed
Babel

2005:
Sin City
Thank You for Smoking
Good Night, and Good Luck
The Squid and the Whale
V for Vendetta

2004:
Der Untergang
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Collateral
Fyra nyanser av brunt
Team America: World Police

2003:
Oldboy
Interstella 5555: The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem
Capturing the Friedmans
Elephant
Smala Sussie

2002:
I​r​r​é​v​e​r​s​i​b​l​e
Sympathy for Mr. Vengeance
Adaptation.
Infernal Affairs
The Pianist

2001:
Amelie från Montmartre
Mulholland Dr.
Donnie Darko
The Man Who Wasn't There
Spirited Away

2000:
Requiem for a Dream
Memento
Snatch
Tillsammans
Joint Security Area

(The Rocky Horror Picture Show)

 

Iron Man 2
Superhjälten Iron Man är skapad och hela världen vet nu om vem det är som döljer sig bakom masken. Vad ska då den andra filmen om järnhjälten kunna bjuda på? En hel del visar det sig då Tony Stark under filmens gång får besök av en karaktär från det förflutna (Whiplash) och tillgång till en allierad (War Machine) i sin kamp mot de onda. Stark har även en konkurrerande vapenmogul (Justin Hammer) på halsen och tar del av det första initiativet till en sammangripande organisation av superhjältar (S.H.I.E.L.D.). Om inte detta vore nog så hörs det även starka röster om att Stark ska tvingas lämna över sin dräkt till myndigheterna. Utöver detta dras han även med personliga problem.

Redan här blev jag misstänksam på hur uppföljaren skulle fungera med alla nya karaktärer och sidohistorier. Det verkade på förhand som om man gick efter det klassiska receptet på uppföljare med fler karaktärer och större explosioner. Med detta i åtanke så fungerar det faktiskt förvånansvärt bra i Iron Man 2. Alla karaktärer får sin nödvändiga tid i rampljuset och man hänger klart med i vad som händer i de olika historierna. Men faktum kvarstår fortfarande att filmen hade tjänat på att struktureras upp, fokuserat på färre karaktärer och försökt återfå den "rena" känslan om ettan hade.



De nytillförda skådespelarna gör alla ett bra jobb i sina roller, men det är fortfarande Robert Downey Jr. som är den starkast lysande stjärnan i filmen. Hans sarkastiska kommentarer finns även med den här vändan om och har faktiskt nästan, men bara nästan, växt till en sådan grad att man börjar irritera sig på honom. Tyvärr så känner jag här, precis som i ettan, att Stark/Iron Man får något ordentligt motstånd, de nya karaktärerna till trots, vilket tar udden av en del av spänningen i filmen.

Med förhoppningar om en ny The Dark Knight, blir resultatet av Iron Man 2 snarare mer åt en klassisk uppföljare. Fler karaktärer, mer som händer på duken och större explosioner, men det är fortfarande en förbannat underhållande film.

Iron Man
Filmatiseringar med olika seriekaraktärer har blivit en storindustri och lockar till sig både välkända namn och stor publik. Från 80-talets b-filmsbetonade filmatiseringar har utvecklingen gått i rask takt framåt och detta har vi främst herrarna Burton och Nolan att tacka för. Serieförlaget Marvel vill själva inte missa tåget och har således börjat att finansiera sina egna filmer. Dels för att få sin beskärda del av kakan, men kanske främst för att kunna styra över slutresultatet. Detta då några av deras tidigare filmatiseringar inte har blivit särskilt lyckade.



Iron Man blev förlagets första självfinansierade film och den berättar historien om hur vapenmogulen och datorgeniet Tony Stark blir den järnbeprydda titelhjälten. Filmens historia är genialisk i sin enkelhet: Cynisk arvtagare till ett vapenimperium lever playboyliv, upptäcker sitt riktiga arv och skapar en superhjältepersona för att försöka åtgärda sina synder. En personligt driven historia som engagerar, utan att rycka för mycket på den grunläggande underhållningen.

För underhållande är det och ingenjören inom mig jublar när en stor del av underhållningen ligger i att bygga och testa Starks nya dräkt. Jag uppskattar verkligen filmskaparnas tanke med att göra en underhållande sommarfilm, utan att det hela blir för allvarligt eller för dumt. Mycket av nöjet och humorn i filmen ligger i Robert Downey Jr:s agerande som Tony Stark. Han är som klippt och skuren för rollen och hans ständigt syrliga kommentarer är en fröjd att få ta del av.



Robert Downey Jr. är som sagt filmens stora behållning, men samtidigt dess största nackdel. Han stjäl all fokus, vilket gör att de resterande karaktärerna i filmen blir lidande. Jeff Bridges är bra i rollen som filmens antagonist, men jag hade önskat att han fick större utrymme och mer att jobba med. Detta för att ge karaktären Iron Man ett större motstånd och för en större och pampigare slutfinal.

Iron Man är en genuint underhållande actionfilm med en Robert Downey Jr. i högform. Med en större antagonist hade filmen vuxit ytterligare några steg och gjort större intryck på mig. Nu blir det istället högoktanig underhållning för stunden, men vilken underhållning man bjuds på.

Ska iväg och se Iron Man 2 ikväll och hoppas att den är lika underhållande som ettan. Fram tills det dyker upp en liten recension på filmen kan jag försöka underhålla er med att visa kampen mellan Bruce Lee och Iron Man.

 

 

Ursprungstrilogin i Star Wars-sagan är en klassiker och en sällan skådad kombination av karaktärer och specialeffekter. George Lucas berättade själv vid ett tillfälle att specialeffekter utan en bra historia är rent ut sagt tråkigt. Tråkigt då att hans nya trilogi i sagan skulle visa sig bevisa att detta påstående i mångt och mycket stämde.

The Phantom Menace var den första i den nya serien och fick således epitetet "Episode I". Tyvärr bevisade filmen att ett fritt spelrum med specialeffekter och en anknytning till en klassisk saga inte automatiskt resulterar i en bra film. Filmen innehåller allt för många detaljer och aspekter att klaga på och har diskuterats flitigt genom åren att det nästan är tråkigt att poängtera det nu för tiden. RedLetterMedia sammanfattar i alla fall det mesta av vad som är fel med filmen i en sjudelars recension som både är rolig men framförallt träffsäker.

Förmodligen är jag den enda som har lyckats missa den här recensionen då den redan har varit ute ett tag och cirkulerat på internet. Detta till trots är det fortfarande en mycket sevärd recension som är väl värd att spana in igen. Som vanligt är det bara till att klicka sig vidare vid klippets slut.