| Reodors Ballade (Flåklypa Grand Prix) - 2011-02-10 15:50:58 |
|
| Industrial Light & Magic: Creating The Impossible - 2011-01-18 19:37:34 |
|
Specialeffekter är verktyg inom filmskapande som är här för att stanna, vare sig man vill det eller inte. Jag har tidigare postat ett trevligt litet montage om utvecklingen inom detta område med titeln Visual Effects: 100 Years of Inspiration.
För onekligen gör effekterna sitt jobb väl bara de används på rätt sätt. Det vill säga att framhäva den bakomliggande historien i filmen, snarare än att sätta effekterna i främsta rummet och låta historien byggas kring dessa (som allt för många filmskapare tyvärr verkar göra).
I min mening ska två tankegångar väckas för effekterna hos publiken när man ser en film. Antingen ska frågan "Hur f'n kunde gjorde de det där egentligen?" dyka upp under filmens gång eller så ska man inte ens tänka tanken att det var en effekt man nyss fick bevittna.
"Industrial Light & Magic" (ILM) är pionjärer inom området och har mer eller mindre själva skapat det vi idag kallar och kännetecknar med ordet CGI (Computer-generated imagery). Nedan följer en TV-dokumentär om specialeffektsbolaget vid namn Industrial Light & Magic: Creating the Impossible, där man får följa bolagets utveckling från deras skapelse i samband med Star Wars till dagens datum (2010).
Det är en intressant genomgång som visar hur mycket ens fantasi och kreativitet faktiskt kan skapa. Samtidigt visar dokumentären att bra specialeffekter inte per automatik resulterar i en bra film. För oavsett hur långt man kan pressa gränserna på vad som är möjligt att visa och skapa på den vita duken, är det människorna bakom som är skillnaden mellan en bra och en dålig film. En tanke som på något sätt känns betryggande bland all glänsande teknik.
Dokumentären är i sex delar och det är bara till att följa de förslagna klippen i slutet av varje videosnutt för att fortsätta se igenom hela. Annars kan man alltid gå in direkt på uppladdarens profil och se därifrån. Mycket nöje!
| Disney Silly Symphony The Ugly Duckling - 2011-01-09 11:19:57 |
|
H.C. Andersen klassiska saga Den fula ankungen är en tidlös och klassisk saga om utanförskap som tyvärr alltid kommer att kännas aktuell. Disneys version från 1939 (förövrigt den sista Silly Symphony som gjordes) transformerar Andersens saga till den vita duken och är ett litet bevis från, enligt min mening, Disneys storhetstid när det kommer till tecknade kortfilmer. På 30- och 40-talet hade Disneys filmer en naiv charm och oskuldfullhet som jag inte riktigt känner finns kvar i de mer moderna alstren från filmbolaget.
En annan anledning till min åsikt kan även ha och göra med att kortfilmerna "back in the days" främst var riktade mot vuxna och därav vågade man trycka in mer i filmerna. Idag tycker jag det mer finns en ängslighet att vara politiskt korrekt, än att berätta en intressant historia.
På tal om tidlös känns även dessa äldre kortfilmer som om de kommer fungera länge och jag kan slå vad om att jag har sett Disneys version av Den fula ankungen när jag var yngre (född sent 80-tal). Då lade jag inte ens en tanke på att filmen jag såg framför mig var från mellankrigstiden (visste jag ens om världskrigen då?), utan jag såg filmen och njöt av den utan några bekymmer. Ah, prisa denna trevliga, naiva och oskyldiga tid vi kallar barndom.
(Ugly Duckling)
K som i Kortfilm
| Top 10 Sequels That Aren't As Bad As Everyone Says - 2010-12-29 23:39:33 |
|
Uppföljare är ett intressant kapitel inom filmvärlden och ett starkt omdebatterat också. Antingen blir det ett kärt återseende av gamla favoritkaraktärer eller en vidareutveckling av sin favoritfilm. Det kan även ses som en snabbt genväg för filmbolagen till de stora pengarna, då man använder ett redan väletablerat varumärke och mjölkar ur konceptet lite mer. Oavsett ens åsikte finns de ständigt närvarande varje år när det föregående årets ska sammanställas.
Passade nog har James Rolfe på Cinemassacre sammanställt kloka tankar och funderingar kring dessa ständiga uppföljare och även gjort en egen topplista på uppföljare som enligt honom har oförtjänt dåligt rykte. Mycket nöje!
| Filmography 2010 - 2010-12-14 15:49:08 |
|
Det är den tiden på året då man börjar sammanfatta det gångna året och vad som egentligen hände. Detta gäller även film och genrocks har knåpat ihop ett videoklipp med ett urplock av 10-talets första filmer.
Själv brukar jag inte kunna sammanfatta ett filmår förrän vid nästkommande Oscarsgalan, då jag åtminstone har kunnat synka lite med storfilmerna från USA som vare sig man vill det eller ej tar stor plats.
Min favoritfilm hittills från 2010 är Toy Story 3. Något jag på förhand inte trodde tänkas vara möjligt att en tredje del i en trilogi skulle kunna rankas så högt för mig.
| Knights Of The Round Table/Camelot Song (Holy Grail) - 2010-12-11 16:25:45 |
|
| Balance - 2010-11-20 09:52:03 |
|
Egen reflektion: Här har vi ett bevis på kortfilmens storhet enligt mig. Genom att anamma isbergstekniken till sin spets kan man utifrån en idé skapa ett diskussionsunderlag och tolkningsmöjligheterna vad filmen symboliserar blir närmast oändliga. Detta kan bero på ens egen ålder, livsupplevelser eller politiska preferenser.
Just detta anser jag vara kortfilmens fördel jämfört med spelfilmer, för genom att egentligen inte vara beroende av att berätta en historia kan man berätta en liten del av en tanke och låta publiken fyllla i resten. Ett givande och tagande som alla kan dra fördel från.
| Darkness/Light/Darkness - 2010-11-04 22:19:46 |
|
| Förintelsen på film (Natt och dimma) - 2010-11-01 18:04:43 |
|
Spelfilmer har genom åren haft en viktig del i att sprida kunskapen kring det som hände under andra världskriget då fler generellt sätt ser en film än läser en bok. I mitt tyckte finns det bra filmer som gestaltar det hemska som faktiskt inträffade, men överlag tycker jag att dessa filmer har fel tillvägagångsätt för uppgiften och skildrar händelserna på fel sätt.
Majoriteten av dessa filmer, om inte alla, skildrar av förståeliga skäl Förintelsen som något mörkt, hemskt och en riktigt vridrig del av vår historia. Här ser jag absoult inga problem utan felet som jag ser det är att man fokuserar alldeles för mycket på att det är hela är hemskt, snarare än att faktiskt berätta vad som gjorde det hela så hemskt. Enligt mig distanserar man sig till publiken genom detta tillvägagångssätt och det man främst kommer ihåg efter filmen var hur hemskt allt var, snarare än vad som faktiskt hände under Förintelsen. På detta sätt skapar man i publiken ingen personlig relation till händelserna, utan förlitar sig helt på vad filmen vill säga om dem.
Missförstå mig inte nu om att jag inte håller med budskapen om att Förintelsen var hemsk, för det tror jag de flesta håller med om att det var. Utan det är just den personliga upplevelsen i dessa filmer som jag tycker det brister i, vilket gör att de berör på ett ytligare plan än vad som är nödvändigt.
Ett bra exempel på hur man i min mening ska axla uppgiften kring Förintelsen visas i den franska dokumentärfilmen Natt och dimma från 1955. Eftersom filmen är gjord tio år efter krigsslutet blir den extra speciell då den känns än mer aktuell än om man hade gjort filmen under senare tid. Men det jag tycker filmen lyckas med bäst är hur man presenterar informationen om vad som hände i dessa läger. Man kombinerar bilder med en berättarröst som informativt berättar hur det gick till, utan att lägga in några känsloyttringar i sitt tal. Detta kan till en början uppfattas som något kallt och omänskligt, men jag tycker personligen att det blir mycket mer effektfullare på detta sätt.
Genom att presentera det hela på ett "vanligt" vis lurvar man in publiken i en falsk trygghet och när det går upp för en vad det egentligen handlar om här är det "försent". Man kan inte distanserar sig från filmen vid det laget och budskapet känns som ett slag i magen. På detta sätt blir hela upplevelsen personligare då filmen enbart står för faktan och du i publiken står för känslorna, vilket gör att den känns mer på djupet.
Vad tycker ni själv? Håller ni med mig i min lilla teori eller tycker ni att jag är helt ute och cyklar här? Se gärna dokumentären Natt och dimma själv (klippet nedan), för att skapa er en egen uppfattning om den. Vet inte riktigt hur pass känsliga ni är när det kommer till det ni ser på film, men jag kan ändå passa på att varna för att filmen, trots sin längd på 30 minuter, inte är någon lättsam historia. Det är en tung film om ett tungt ämne, vilket gör att man måste vara förberedd på detta innan man ser filmen. Detta är en jobbig film att titta på, men ack så viktig för att vi aldrig ska glömma om vad som egentligen hände under Förintelsen.
| Free Energy (Bodega Girls remix) - 2010-10-25 18:08:07 |
|
| Voddler - 2010-10-23 01:27:00 |
|
Såg häromdagen igenom hela The Crow utan några problem eller avbrott via Voddler, vilket gjorde mig positivt överraskad. Så jag tyckte det var dags för mig bidra med att försöka förbättra Voddlers något skamfilade rykte med mina tankar och funderingar kring "Spotify för film", som tjänsten allt för ofta brukas nämnas som. Tänkte utgå från de största problem jag hade med tjänsten när jag testade den för första gången (ungefär ett år sedan nu) och vad som enligt mig har förbättrats sedan dess.
Första gången jag testade Voddler var upplevelsen något ostabil och man visste inte riktigt om filmen ens skulle starta efter det inledande reklamavbrottet, vilket gjorde att man allt för ofta var tvungen att se om reklamklippet en gång till för att se filmen, med irritation som följd.
Programvaran i sig var buggigt och det fanns ingen möjlighet att stänga av VoddlerNet, som är det insticksprogrammet som gör att din dator hjälper till att bidra till systemet. Voddlers teknik går ut på att så mycket som möjligt av datatrafiken ska skickas mellan användarnas datorer (likt: Bittorrent ), allt för att hålla nere kostnaderna för Voddler. Bra beslut enligt mig när användarna väl använde programmet, men en onödig belastning för ens dator när man inte gjorde det och således ytterligare ett irritationsmoment för användaren.
Det största problemet med den dåvarande programvaran var dock att man inte kunde använda navigera i programmet via sin datormus. Tanken var från Voddlers sida att man skulle styra programmet via sitt multimediatangentbord, men att avaktivera tangentbordet kändes som en onödig defekt och ytterligare ett irritationsmoment för användaren.
Efter - webbbaserat och stabilare
Voddler som till en början var uppdelat i en webbsida och ett separat program, blev snart integrerat i enbart en webbsida för smidigare användning. Navigering och val av filmer sköts numera helt via webben och programvaran sköter enbart själva uppspelningen av filmen. Ett stabilare och smidigare tillvägagångsätt som dessutom möjliggör en större communityfunktion på Voddlers hemsida. Bra jobbat!
I och med att programvaran har hamnat i "bakgrunden" har stabiliteten ökat och valmöjligheten att stänga av VoddlerNet, när man inte använder programmet, har tillkommit. Detta underlättar för användaren och minskar risken för att man helt enkelt ska bli trött på Voddler, just för att programmet hela tiden ligger i bakgrunden och kör. Bra jobbat!
Den största märkbara skillnaden är dock att man nu äntligen kan navigera med datormusen och användargränsnittet under filmuppspelningen har fått sig en rejäl och välbehövlig ansiktslyftning. Dessutom kan man numera utan något större problem växla mellan minimerat- och fullskärmsläge. Bra jobbat!
Pudelns kärna - Filmutbudet
En stabil programvara till trots är en tjänst som Voddler starkt beroende av ett bra filmutbud och tjänstens framtid mer eller mindre står och faller med detta. När jag för första gången använde programmet fanns där några guldkorn som jag inte hade sett tidigare (gäller gratisfilmer då jag anser Voddlers främsta syfte och mål ska ligga här), men där fanns allt för många "skräpfilmer" för att det verkligen skulle vara riktigt intressant. Nu ett år efter har det blivit bättre, framförallt har man lagt till en mängd klassiska filmer, men det är fortfarande alldeles för glest mellan de riktigt "fina" titlarna.
Här kommer vi tyvärr in på det stora problemet dessa lagliga filmtjänster har för att lyckas och det är ironiskt nog filmbolagen själva. Ett moment-22-scenario uppenbarar sig här där Voddler först måste visa för filmbolagen att man kan göra vinst på sin tjänst, innan bolagen vill lägga ut de mest eftersökta titlarna. Men för att tjänsten ska kunna bli populär hos användarna, och således generera någon form av vinst till Voddler, måste de mest eftersökta titlarna finnas med i Voddlers filmutbud. Voddler har själv gått ut och kommenterat detta problem i Kulturnyheterna (klippet finns tyvärr inte kvar).
Det jag försöker säga med denna text och något vaga formuleringar är att det är dags att börja sätta lite press på filmbolagen och visa att vi - användarna - är intresserade av dessa digitala tjänster. Inte som vår primära filmkälla kanske, utan snarare som ett kompliment till bio och "analog" köp- och hyrfilm.
Vill du se förbättringar inom detta område så använd Voddler eller likande tjänster (Headweb bland annat) lite då och då så att dessa företag kan visa för filmbolagen att det är populärt, vilket kanske kan få de filmbolag som inte är med idag att se potentialen i produkterna och vilja ta med ännu fler av deras filmer. Om vi dessutom använder dessa program lite då och då kan Voddler/Headweb få in mer data kring programmen och hur de fungerar, vilket resulterar i att de har mer att jobba med när det kommer till att göra programvarorna mer stabila. En win-win-situation som vi användare förhoppningsvis vinner på i slutändan.
För att hitta i djungeln av gratisfilmer på Voddler och vaska fram guldkornen tänkte jag tipsa om några av mina favoriter från deras utbud som jag har sett och som jag starkt kan rekommendera. Vill du själv leta igenom deras gratiskatalog är det bara till att följa länken nedan och det finns även filmer som kostar pengar, men som jag tidigare nämnde är detta inte intressant för mig i dagsläget. Hoppas ni hittar någon film som kan passa och förhoppningsvis kan vi tillsammans väcka filmbolagen från deras dvala.
Mycket nöje!
Voddlers gratiskatalog
Betalfilmer
Filmtips:
| William Shatner och musiken - 2010-10-19 20:09:18 |
|
William Shatner är en härlig lirare med en stor portion humor. Trots att jag inte har sett mycket med honom har jag snabbt förstått att Shatner har blivit en stor kultfigur, främst för sin roll som kapten Kirk i TV-serien Star Trek men även för sina galna upptåg i övrigt. William Shatner verkar till synes har en stor portion självdistans och tvekar inte att göra uppdrag som kanske går utanför hans "säkra sfär".
Länkade själv för ett tag sedan till ett klipp vid namn Top 10 Shitty Shatner Movies, där ett antal filmer med Shatner spelades upp av mer eller mindre tveksam kvalitet. Jag trodde själv att jag hade en klar bild över vad Shatner vad för en typ, tills igår då jag - döm av min förvåning - hittade en ny sida hos honom. Jag var inne och klickade runt på Last.fm när jag under genren spoken word hittade ingen mindre än herr Shatner själv.
Tydligen har han under sin karriär även spelat in skivor, där han gör covers av mer eller mindre kända låtar. Jag kan inte direkt påstå att detta är musik ur den högre skolan, men om jag inte förstod det tidigare så förstår jag åtminstone nu varför han har blivit en sådan stor kultfavorit.
Lyssna gärna på klippet nedan och några av hans skivor finns även att lyssna på via Spotfy.
| Top 11 Scariest Performances - 2010-10-13 19:22:22 |
|
För mer information kring Nostalgia Critic rekommenderar jag att läsa mitt tidigare YouTube-tips om honom.
| Women of Ireland (Barry Lyndon) - 2010-10-09 10:05:08 |
|
| Cinemassacre’s Monster Madness - 2010-10-05 21:03:51 |
|
September har blivit oktober och sommaren har definitivt lämnat oss för den här gången och hösten har tagit över fullständigt. Kvällarna blir mörkare och mörkare och vädret blir kallare och kallare. Deppigheten blottar lätt med sin närvaro, men man får ändå försöka att hålla humöret uppe och se det positiva i det hela. Som till exempel att hösten är en perfekt årstid för film, TV-serier och böcker inne i hemmets varma och lugna vrå, och således bör hösten vara ett oplockat smörgåsbord för oss filmintresserade.
Hösten, och framförallt just oktober månad, har jag dessutom hört talas om är en högtid för skräckfilmer. Detta är något som James Rolfe (Angry Video Game Nerd) har tagit tillvaro på och gjort till sin egen lilla tradition. Sedan 2007 har han hela oktober månad, fram till Halloween, gått igenom en skräckfilm varje dag i ett videoklipp och både gamla klassiker och mer obskyra inslag får sin beskörda del av rampljuset. Rolfe är själv ett stort skräckfilmsfan, vilket märks, och med stor entusiasm delar han välvilligt med sig av sina kunskaper inom området.
"Cinemassacre’s Monster Madness", som hela kalaset kallas, har varje år haft ett specifikt tema och i år är temat "Camp Cult", där Rolfe går igenom olika kultfilmer där smaken på dem sannerligen kan diskuteras.
Årets tema är i full gång och för att följa evangemanget är det bara till att surfa in på Cinemassacres sida varje dag denna månad, eller alternativt fixa en trevlig liten RSS-läsare så att man inte missar ett avsnitt. Låt inspirationen och nyfikenheten flöda och förhoppningvis hittar ni några nya favoriter bland Rolfes klipp.
De tidigare årens teman går att följa via spellistorna nedan:
Monster Madness 2007: History of Horrors
Monster Madness 2008: Godzillathon
Monster Madness 2009
| Let Me In - 2010-10-03 12:43:37 |
|
Den amerikanska nyinspelningen av Låt den rätte komma in, Let Me In, hade amerikansk premiär i fredags och de första videorecensionerna har börjat dyka bland mina YouTube-favoriter. Säga vad man vill om dessa nyinspelningar, som tycks vara ett ständigt återkommande inslag i Hollywood, men som svensk får man väl försöka finna en viss stolthet i att de åtminstone hittade något intressant i våra filmer som de ville göra om.
Samtidigt är det intressant att notera hur pass stor det svenska originalet har blivit utomlands, i alla fall hos filmintresserade. Trots dess brister är IMDb top250 en bra indikator på vilka filmer som är populära och Låt den rätte komma in har i denna stund plats nummer 206 på denna lista. Den har även snabbt dykt upp på andra filmlistor på olika filmcommunities, som sammanfattas tydligt hos iCheckMovies superba filmlistningstjänst.
....och slutligen rekommenderar jag dig starkt att läsa ursprungskällan till denna historia, boken Låt den rätte komma in (John Ajvide Lindqvist). Den ger en mer mörk, gripande och på sina ställen riktigt vridrig historia än den som spelades upp i Alfredssons film och med tanke på vad som tas upp i boken så var det förståeligt att man valde att ta bort vissa delar i filmatiseringen och inte berätta allt fullt ut på andra ställen.
| Sally Menke (1953–2010) - 2010-09-28 20:13:52 |
|
R.I.P.
När Quentin Tarantino slog igenom med dunder och brak 1994 med Pulp Fiction var en stor snackis den olinjära berättarstilen, där man hoppade fram och tillbaka i historien som skapade en djupare förståelse för historien och utan att man som publik tappade fokus. En stor förtjänst till detta står Sally Menke som med stor precision vägledde oss igenom Tarantinos historia och lät historien ta fokus, trots alla vändningar hit och dit i den.
Sally Menke var och är en av Quentin närmaste medarbetare, som var med och skapade regissörens främsta kännetecken och hon har varit delaktig i alla hans filmer från Reservoir Dogs till Inglourious Basterds. Det är verkligen en sorgens dag, idag.
Vila i frid, Sally :(
Källa: Sally Menke, Quentin Tarantino’s Longtime Editor, Has Died at 56
| Clash of the filmbloggs - 2010-09-20 20:48:43 |
|
Nä, skämt åsido. Det är dags att försöka samla så många svenska filmbloggar som möjligt i en liten tävling baserad kring Telias Filmutmaning och se vem som har störst kunskap inom de berörda frågorna som frågeställningen tar upp. Främst, och det som i slutändan räknas, är dock att skapa en av många samlingsplatser där man enkelt kan få en överblick över vilka aktiva filmbloggar det finns i vårt avlånga land och skapa möjligheten att kunna hitta nya favoriter att följa.
Det lilla tävlingsmomentet som finns i det hela för de tävlande går ut på att ta sig igenom Filmutmaningen och besvara alla 250 frågor i olika svårighetsgrader. Att gå igenom alla frågor tar sin lilla tid, men ett tips är att dubbelklicka på de svaren du är stensäker på för att undvika betänketiden. Man har även möjlighet att pausa frågorna och återkomma senare ifall tiden börjar rinna ifrån dig.
När du sen har gått igenom alla frågorna och fått ett svar som du förhoppningsvis är nöjd med, tveka inte att vända dig hit och berätta vad du fick så sammanställer jag det hela i en lista med länk till din blogg och antalet poäng. Skicka sedan gärna vidare uppmaningen till dina favoritbloggar och fråga om de också vill ställa upp. Några frågor? Annars: Let's get ready to rumble
1. Fiffis filmtajm - 236 poäng
2. Flmr - 234 poäng
3. Filmmedia - 231 poäng
4. Rörliga bilder och tryckta ord - 221 poäng
4. Crippa - 221 poäng
6. RJ:s filmblogg - 212 poäng
7. Plox - 201 poäng
8. Royale with Cheese - 200 poäng
9. AddePladdes (j-vla) filmblogg - 199 poäng
10. Deny Everything - 198 poäng
11. BlueRoseCase - 185 poäng
12. Voldo - 176 poäng
Uppdaterad: 2010-09-29
| Karlsson på taket / Karlsson-on-the-Roof / Karlson - 2010-09-19 18:37:42 |
|
"Karlsson på taket", denna vackra, genomkloka och lagom tjocka man i sina bästa år (OBS!: enligt opartisk källa) har lyckats underhålla många barn och även vuxna genom åren. Skaparen Astrid Lindgren var en mycket skicklig författare som satte barnen i centrum och lyckades underhålla på deras villkor, utan att undvika jobbiga ämnen "ämnade enbart för vuxna". Detta har gjort att hennes historier har hållit sig fast i vår populärhistoria och först vidare över generationsgränserna, och även spridit sig långt utanför Sveriges gränser.
Just "Karlsson på taket" har genom åren blivit en populär karaktär, framförallt i Ryssland (tidigare Sovjetunionen) där faktiskt de första filmerna gjordes med den propellerprydda karaktären och Lillebror i huvudrollerna. I Sverige har de flesta förmodligen skapat sin relation till Karlsson via Olle Hellboms film Världens bästa Karlsson från 1974.
Men faktum som sagt är att ryssarna var före och detta redan 1968 då Malysh I Karlson (regi: Boris Stepantsev) hade premiär. Filmen är på 20 minuter och kombinerar historien från Astrid Lindgrens bok med den säregna animationsstil som kännetecknar den ryska (sovjetiska) filmindustrin under denna tidsperiod.
Malysh i Karlson (Junior and Karlson)
Del 1
Del 2
| Telias Filmutmaning - 2010-09-17 10:47:25 |
|
Detta är ingen uppmaning från min sida att börja använda Telias tjänster i övrigt, när det kommer till bredband och telefoni. Använder nämligen själv inte Telia vare sig när det kommer till bredband eller telefoni, utan detta är en renodlad utmaning för att locka fram besserwisser-genen inom dig.
Vad jag fick för resultat på utmaningen? Jag fick 200 rätt av 250 frågor vilket jag får anse vara nöjd med då vissa frågor var riktigt svåra. Vågar du anta utmaningen och kanske känner till och med att 200 rätt av 250 möjliga lät lite väl lite för att kunna kalla sig filmintresserad? Tveka inte att visa upp dina kunskaper. Följ bara länken nedan som döljer sig bakom mannen.
Återkom gärna och berätta hur det fick för er.
